På Blaikfjället som ligger väster om byn finns Sveriges största hjortronmyr 30 000 hektar: mängder av fåglar och hjortron. Ett favoritmiljö för Elin. Här står hon och spanar över Lillskällmyren. En liten utflykt en vanlig tisdag.
Från rågmyrkullen ser man myrarna breda ut sig. Som ett ljusblått litet streck skymtar Malgomaj skymta fram över skogskanten. Vid horisonten syns fjällen. Åt andra håller ser man bort mot naturreservatet.
Vi åkte upp på en skogsväg som inte är öppen för allmänheten. Den går upp på Rågmyrkullen, en höjd som reser sig över myrmarkerna omkring.
Våtmarken verkar oändlig. Utsikten avbryts bara av skogklädda öar och höjder med granskog. Men den lär vara 4,5 mil stor – ungefär som sjön Malgomaj nere i dalen.
Man förstår det samiska namnet Plaehkie som betyder platt. Förr betydde myrarna också överlevnad för både nybyggare och samer. Och då hängde det inte på hjortronen. Nej. Ni ser gräset som bara väntar att slås. Boskapen fick foder utan att man behövt bryta mark för hand. Den bara finns där.
Här växer också världens minsta björk. Dvärgbjörken är inte större än så här. Den växer i myrkanterna som ett ris men har ändå söta små björklöv med taggig kant.
Fasonen på tallarna känner vi igen. Det står två av samma sort vid huset på Skog 46. Plantorna hämtades här av morbröderna Olle och Gunnar när de var unga. Och trots att deras far ansåg att ”träd har man i skogen” fick pojkarna plantera dem på gården.
Länsstyrelsen informerar om Blaikfjällets naturreservat här.
Naturreservatet var nära att befordras till nationalpark för nåt årtionde sen.