Urskog på fall

En grov granstam i Lillnjakafjäll på allmänningsskogen. Axel Eriksson var den av huggarna som fällde granen.

En annan rekordstock från samma hygge är utställd på Gammlia i Umeå, än i denna dag.

På bilden ses Seth Almquist och Ernst Törnebro vid en annan bit. Sågen han håller i är en meter lång.

Olle Almqvist köpte stämplingen och avverkade, med hjälp av ett helt arbetslag förstås.

Är det inte Gustaf som sitter och visar upp sig på familjens hygge igen? Lillpojken i familjen.

Transport

En annan omtalad bedrift var Olle Almqvists timmerränna av is på Storstalonberget 1937. Länsmuséet gjorde en inspelad intervju där Olle berättar om påhittet.

Rännan ser ganska bort-tinad och skräpig ut på den här bilden. Men det är inga små timmerbitar som ligger där.

Rännan byggdes vid en bäck, ett gammalt hembrännarställe, sägs det.
”Vi släppte iväg en 18-tummare och tog tid”,  berättade Gustaf. (18 tum i lilländen) ”Den tog en minut att komma ned.”
I brantaste partiet timrade man rännor med stockar. Man vattnade så att det blev en isskorpa i rännan.
”Vi hade timrat en stopp längst ned men den höll aldrig”, berättade Gustaf vidare. ”Vi hade en tunn ståltråd med en bjällra i var ände. Så kunde de rycka i snöret och varna när stockarna släpptes uppifrån och laget där nere kunde ge klarsignal att rännan var fri för nästa omgång.”

Gustaf och hans bror Seth skulle just gå iväg hem, de hade just lagat rännan, då de plötsligt hörde en duns uppe i kröken och de hann precis hoppa ur rännan innan flera stockar dundrade förbi. Det var brosslarna som släppte iväg dagens sista stockar innan de också gick hem.

Lastbilen är i Marsliden, i bakgrunden en del av Marsfjällsmassivet. Lägg märke till att släpet är en kälke.

Förädling

Nu är vi i 1930-talet. Urskog var till för att skövlas. Min far Gustaf Almqvist från Strömnäs poserar för fotografen vid kolmilan. ”Förnyelsebar energi” skulle det kallas i dag. I brist på olja måste Sverige lösa det på nåt sätt.

”Kolarlivet är härligt.” Ironin lyser fram ur koldammet när Johannes Jonsson från Rönnäs ler sitt vita leende.

Alla vill vara med på bild nu!

Kolugnar var ett alternativ till milorna. De kunde användas om och om igen och brann inte upp även om man hade otur. Lättare att reglera kolningen måste det också ha varit.

Kolugnarna i Trollebo var Gustafs första riktiga jobb utanför hemmet och gården. Han var 16 år och bodde med gubbarna i kojan.

Stanley Almqvist
i tidsmaskinen
(pappa Gustafs fotoalbum)