Vår snöslunga har nu definitivt dödförklarats. Efter senaste vintern i shock över snömängden gick den in i snöväggen och blev okontaktbar. Tändstiftet tappade sin sista gnista…
Det började med att lampan slocknade för att den skulle slippa se all snö framför. Sen orkade den inte dra sig fram på hjulen. Därefter slutade snöskruven gräva sig genom snön och till sist vägrade motorn starta trots manuell startsnöresupplivning och konstgjord uppvärmning.
Närmast sörjd av Elin och två generationer Almqvistar. Vi är alla tacksamma för slungans livsgärning, för både Gustaf och oss. Minnet av dess heroiska insats rinner ju bort med snösmältningen varje vår. Men en sån här dag minns vi den meterdjupa snön och den båge av snösprut som slungan stolt kastade ut över ängarna.
Skrota i frid och vila din kolv för alltid.
Nu hoppas vi på tillökning i maskinparken innan snön börjar lägga sig.