Mitt i det kompakta lugnet hörs plötsligt ett dovt brummande. Är det nåt biljud från teven? Eller är det någon skogstraktor som morrar upp efter vägen i jakt på nästa kalhygge? Nej, det håller i sig. Måste undersökas.
När jag kommer ner står det en stor blå lastbil en meter från köksfönstret. Motorn brummar och i hytten sitter en gubbe med hörselskydd med radioantenner och knappar på datorn. Jag vinkar men han ser inget.
Efter en stund kliver han ner och ut ur hytten. Jag hälsar och vinkar lite på en meters avstånd. Han blänger på mig och går utan ett ord bort mot backen där slambrunnen ligger. Slambrunn är en förskönande omskrivning för en skittunna i jätteformat.
På sätt och vis är det intressant att ha ett så litet och kontrollerbart system för vatten, avlopp och sopor. Allt ryms på gården. Det enda avfall vi genererar är från slambrunnen och de sopor som källsorteras. Slammet förenas väl med tätortens sköna sörja i något reningsverk där? Källsorteringen görs i Malgovik, en och en halv mil bort.
Lastbilsförare har sin ”speciella charm”. Men den här var minnesvärd.
Jag travar efter och plötsligt lättar han på höselkåpan och frågar: ”Vars ha du han nånstans?”
Förstår att han menar brunnen och pekar ner i det midjehöga ogräset några meter vid sidan om.
”Är det mycket”, dristar jag mig att fråga. ”Nä, de ä som de brukar.”
Slangen drabbas emellanåt av fullständig panik över vad den tvingas suga i sig!
En elefant med mycket lång snabel och alltså fylld med en stor känsla av äckel. Och vem har inte förståelse för det?
Mer sug i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
utsugen