Det är ett av mina nya sjukhus. När jag var barn tyckte jag att det var väldigt stort och högt. Med hissar och allt. Lycksele lasarett.
Det heter fortfarande lasarett, efter Lasarus i Bibeln. Känns gammaldags och sympatiskt på nåt sätt.
Här har jag ett par av mina läkare. Och dom verkar bra. (Hur nu en patient ska kunna bedöma det?)
Det tar två timmar att åka hit, beroende på väglag och fikapaus.
Här är delar av Huddinge sjukhus. Ett av mina tre tidigare sjukhus. De hade hand om mitt hjärta.
Tror att det har fem såna huskroppar? Korridorerna har gatunamn och i centralhallen orienterar man efter väderstreck.
Här gick jag lite vilse i jakt på sjukgymnasten på rehabiliteringsgatan, längst ned någonstans. Avdelningar med egen simbassäng ligger tydligen längst ned.
Men människor är alltid människor och jag kände mig ganska hemma där när jag väl lärt känna folket och var de satt.
Det var långt till Huddinge; 40 minuter med bil. Fast första resan dit gick med rullstolsbuss. Sen ett otal sjukresor med taxi, och till slut pendel och egen bil.
Det går åt rätt håll 🙂
Bättre hälsa i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
sjukt bra 😉