När vi fick riktig semester i sommar gjorde vi en bilresa. En gammeldags bilsemester genom Sverige, från den ena släktingen efter den andra! Vi kallade det släktsafari, eller relationsrally. Vi besökte nog 35 personer under 10 dagar.
Första kvällen landade vi i Edsbyn där Elins föräldrar bor. De trakterna är ju värt en egen turné.
Det var länge sedan vi hälsade på Elins moster Rakel och Ulf Odenmyr. Trevligt samtal och god mat, jordgubbar till efterrätt.
Den andliga atmosfären kom från änderna vid bryggan – och de som klev fram till oss vid huset.
Elin har ju en morbror också: fårbonden Jonte och Christina Färnsmyr. Fåren känner vi oss också lite besläktade med … Min fråga om vad siffrorna för olika kaliber på ammunition står för ledde till prov av kikarsikte och låtsas-skott med olika vapen. (Siktar man med starrögat ska man ha blindammunition.) Tack för kaffet.
Nästa stopp var den smått osannolika orten Karbenning. För där bor Elins lillasyster Karin och hennes man Bengt Karlström.
Hon har växthus Bengt bygger; det ena efter det andra. Gurkor och tomater i svettiga klimater. Så snart som möjligt flyr gurkorna till matkällarens svalka och packar in sig i burkar med ättiksprit.
Gott om äpplen i år också. Just det här trädet var ”skräpäpplen”. Vi plockade och åt. Det smakade gott.
Syskonbarnet Anders i Norberg åkte vi förbi. Han väntade på oss i solskenet utanför boendet och kaffet väntade i köket.
Två till av Karins barn: Johan, guldvaskaren på Systembolaget och Emma som skickar bergborrar till hela världen.
Men Elmer var egentligen den som Elin ville träffa. Första syskonbarnbarnet, Emmas barn.
Äntligen var det dags för Stanley att få träffa lite släkt också. Här sitter han i Gränna med sin morbror Maths och Siw Nilsson.
Maths växte upp i Skog i huset där vi bor. Då har man potatisland och innan middagen tog han knölarna direkt ur jorden till grytan.
Med lite 25-örespsykologi kan man förstå varför den gamle tandläkaren bosatt sig i Gränna, polkagrisarnas huvudstad. Här spanade vi ut över Vättern från utsiktsplatsen.
Vättern är en kall sjö. För att den är så djup säger man i Småland. Vättern är ungefär lika djup som Malgomaj eller Vojmsjön. (Så nu vet ni varför det är så kallt att bada där.) Men Vättern är mycket bredare och större.
Vacker utsikt i vacker trakt. Vi blev kvar två dagar i Gränna vid Vätterns strand. Siw bjuder på god mat också. Kusinen och bonden Josefina med gård och make Torbjörn Klint i Tranås hälsade också på. Och innan vi lämnade Gränna tömde vi en av de mindre karamellbutikerna!
Efter en avstickare till Jönköping hamnade vi i Stockholm. Närmare bestämt i Annelie och Christers soffa på Värmdö.
Ovanför den här charmiga stenmuren över en nedfart till Södertunneln hade jag min första egna ateljé i sådär tio år.
Gudbarnen och deras föräldrar besöker vi alltid när vi är i ”stan”.
Nästa stopp Uppsala. Stanleys storasyster Elisabet Väcklén har lagat Ghorme sabzi, iransk festmat som vi på olika vägar lärt oss att uppskatta. Till festen har yngste sonen Josef kommit med nykammat skägg och sin äldre son Oliver vid sin sida.
Dagen efter hälsade vi på Elisabets make Alf Väcklén.
Josef kom också dit med pojkarna. Här pratar Alexander med mig. Men mest sprang han runt och jagade ballonger som pruttade runt.
Ett sista stopp fick vi till innan vi kom hem: Nenna och Göran Åström i Örnsköldsvik. Ja, vi åt och vi fikade och pratade med barnen och tittade på Görans veteranbilsprojekt och allt annat…
Vi höll aldrig på att komma därifrån. Men jag lyckades smuggla ut ett nödrop med bild på Istagram: ”Hjälp! Jag är fånge på Veckestrand. Vi tvingas arbeta hårt på gårdsloppisen och vi utsätts för allt slags förnedrande behandling.”
Väl hemma i Skog hälsades vi av dimma och gulnande växter. Sommaren var över…
Hemma i köket. Efter tio dagar och 260 mil i bil var vi ganska nöjda. Vi orkade inte ens räkna upp allt och alla vi mött. Och alla vill heller inte vara med här. Det är kärt ändå. Men alla hälsade till er alla som känner dem!