SkogMark.se

Vem köper en bok för fyra tusen för att få se sitt eget hus på en liten bild? Någon strålande affärside kan det inte vara.

Alla vi som äger en fastighet i södra Lappland har uppvaktats av de som gör boken ”Vår hembygd…” Först ringer nån säljare. Sen ringer nån som vill kolla uppgifterna. En fotograf (?) går runt och tar bilder av varenda hus. Sen får vi korrektur på papper. Sen får vi väl nytt korrektur på de rättade texterna. Sen blir det väl säljare igen? Och så vidare… Hur mycket jobb gör de för 4000 kr?

Vad är iden undrar jag.
Om man vill ha ett register över alla hus i regionen gör man väl inte det på papper. Hur ska man hitta nåt där? Ett digitalt register vore lämpligare.
Jag frågade säljaren varför de gör en bok av registret, men han hade inte tänkt på saken. Hans frågor gjorde att jag undrade över redaktionens jobb: Har ni inte texter och bilder i en databas? frågade jag. Det ökade förvirringen ännu mer.
Hur ska man kunna använda informationen tillsammans med satellitbilderna? Det var en fullständigt främmande tanke. Ger ni GPS-koordinater till husen? Neeej?

Detta är helt enkelt ett bokverk för släktforskare som saknar datorvana.

Ett företag i Finland verkar producera boken. Och det märks på stavningen. Till och med ortsnamn är felstavade. Vad sägs om Alsta och Edsby?
En annan lustighet är att det står exakt hur många kvadratmeter uthusen har, men inte huvudbyggnaden.

Böcker av den här typen fungerar inte som statussymbol längre.

Man undrar om det är nåt terapiarbete till vår ”fattiga granne i öst” som betalas av EU-bidrag? Någon strålande affärside kan det inte vara. Ny och användbar information är det ju inte heller.

Mer användbar information om Skog och Mark!

Under höstens Vilhelmina-resa glömde jag både sladdarna till kamerorna — och kortläsaren — i Stockholm.

Men här kommer några bilder i efterskott.

Som alla vet kom det lite snö under veckan. Elin körde snöslungan, men märkte inte att en sprint gått av så att bara halva fungerade! Lite slut blev hon av allt styrande … och lite tveksamt om det är en bra ide att flytta hit 🙂 Foto: Stanley Almqvist

Tack Karl-Olov, Lars-Gunnar och Andreas i Skog för hjälpen!

Klockan var halv nio på lördag kväll. Vi satt fast på infarten till vårt hus. Efter en halvtimmes skottning och meningslöst hjulspinn hade vi grävt ned oss rejält i grus och snö.

Ett hopp tändes längre ned efter byvägen. Det var bilstrålkastare. En röd bil körde långsamt förbi oss. Bakljusen försvann bortom kurvan och allt blev nattsvart igen.

Pappa ringde runt: inga traktorer i byn var körbara. Men efter en stund kom en man gående till fots med en ficklampa och lite god vilja. Efter ett par fåfänga försök stannade en skoter. Det hjälpte inte. Men senare kom en Volvo. Och efter några ryck i dragkroken med bogserlina var vi loss.

Hela vägen runt Vilhelmina och Malgonäs hade gått bra på våra sommardäck. Men de sista hundra metrarna blev för mycket för vår lågt byggda bil.

Fler skogare och markare så fixar sig allt!

Vi fick igång snöslungan i år också. Jag pulsade ut i min Petsson-hatt och drog igång den.

Elin kör upp uppfartsvägen från byvägen. Vi väntar gäster ikväll och snön låg 3-4 decimeter tjock. Min bil är rejält översnöad.

Det är lite underbart på sitt sätt. (Nu märks det att jag bott på södra Sverige i 30 år va?)

(Så här blir det när man inte har kamerasladden med och kan visa en bild istället.)

Mer Skog och Mark åt folket!

Bättre en fågel i handen, än tio i skogen, brukar man säga. Men vi tycker nog tvärtom.

Medan jag varit på sammanträde i Lycksels i två dagar har Elin pratat med fåglarna. Vi har till och med börjat mata dem med frö. Det har blivit omåttligt populärt.

Bara idag har hon sett:
– Talgoxe
– Talltita
– Grönfink
– Sidensvans
– Gråsiska
– Orre
– Bergfink
– Svartmes
– Blåmes
– Björktrast
– Nötskrika

Det enda flygfä jag såg i Tannbäck i Lycksele var Skyways plan som gick upp och ned på flygfältet.

Mer fåglar i Skog och Mark!

Det långsamma förfallet är ett sorgearbete i levande material. De gamla träväggarna sörjer sina invånare. Husen, vägarna och ängarna återgår obevekligt tillbaka till naturen och marken återförenas med sin skapare.

Men de varsamt vittrande lämningarna håller kvar minnet så länge de står. Berättar för var och en som har tid att lyssna, om och om igen.

Foto: Stanley Almqvist

Ligger Vilhelmina långt upp i Sverige?
Tja … lite norr om mitten, skulle jag säga.

Men den allmänna bilden av Vilhelmina är att det ligger låååångt upp i norr. Förmodligen tjänar vi på det. Vilhelmina är exotiskt.

Jag tänker på det apropå tittarombudsmannens program på TV4. Någon Grönlund från Vilhelmina ringde in, varpå programledare säger ”Det är långt upp” med eftertryck.
”Ja, det är långt upp” håller Grönlund med om.

Långt upp för sörlänningar kanske. Men Vilhelmina ligger bara en bit norr om Sveriges mitt. Mycket mer centralt än Stockholm!

Fast å andra sidan tjänar vi förmodligen på att vara ”långt upp” och exotiska …

Mer Skog och Mark åt sörlänningarna!

ÄVEN PUBLICERAT PÅ VILHELMINABLOGGEN

Bilden av att Norrland är något luddigt grått, där uppe där Sverige slutar, sitter inte bara i sörlänningarna.

Den är inplanterad i ryggmärgen på oss. Jag såg mannen från Granhöjden som skrapade Triss-lotter i teve i morse. Programledarna var mycket intresserade av orten med det märkliga namnet Malgomaj. Han fick bara ur sig att det var en sjö, uppe i Norrland. Inte ens att det låg i Vilhelmina visste han. Inte Lappland…

Nåja. Man kan inte kräva att han ska säga nåt genomtänkt kortfattat och ändå heltäckande när han plötsligt hamnar framför tevekamerorna. Att anknyta till sjön som Linda Isaksson jämför alla kalla vatten med, eller så. En av Sveriges djupaste sjöar.
Men ingen fick ens höra att det låg i Vilhelmina.

Varför vara så generad för att komma från Vilhelmina att man skriver om det till ”Norrland”? Detta intetsägande område norr om Uppsala.

Mer Skog och Mark åt folket, ekar det runt Malgomaj!

ÄVEN PUBLICERAT PÅ VILHELMINABLOGGEN

Lagtrots
Ser att Lapp-Lisa-mötet som hölls i Mark i sommar förmodligen var olagligt. Politikerna som har makten har nämligen förbjudit föreningar att sälja hembakat bröd!

Kakor i plast
Från och med halvårsskiftet måste föreningarna ha ”konsumentförpackade” grejer. Det innebär väl att det blir Delicato för hela slanten hädanefter.
Alla kök som levererar måste uppfylla professionella normer.

Stort problem?
Matförgiftning efter kyrkkaffet måste vara ett stort samhällsproblem. Och tänk alla andra föreningar som bakar och gör smörgåsar hemma? Får skolbarnen äta medhavd matsäck förresten? Är inte det också mot lagen. Det kan ju inte vara hälsosammare??? En professionell verksamhet som skolan får väl inte vara sämre än föreningslivet?

Ett tack till socialdemokraterna och deras stödpartier för detta! Nu kan svenska folket äntligen sova lugnt.

Vi får nog vänta till första april innan vi får läsa någon lika upplyftande nyhet igen?

Fler uppror i Skog och Mark!

Foto: Stanley

Är det nåt jag missat att berätta från sommaren i Skog?
Tillbaka i Stockholm verkar allt så annorlunda. Också livet i Skog har blivit mer vardag, med åren. Men allt är ju inte rutin. Det kallröda havet av blommor på lägdorna och småfåglarnas hysteriska kvitter under försommaren är nästan overkligt.

”Lasse V” tyckte att det förra såg ut som en palt! Foto: Elin Almqvist

Årets tillskott i keramikverkstaden var en drejskiva. Jag har fått igång den så pass att jag gjort ett par muggar. Jag sitter just och dricker kaffe ur den ena. Den andra, som syns på bilden, drack Elin te ur i morse. För den står på bordet vid soffan.
Som alla prov är de inte helt lyckade. Men vi börjar närma oss en färdig modell. Får se om den går att sälja.

Folk umgås i byn. Här hemma hos grannen. Foto: Stanley

Vi var också på byaföreningens grillkväll och blev ärbara skogare genom vårt medlemskap i Skogs och Marks hembygdsförening. Mårten stekte kolbullar och Elin diskade.

En mee-rätt

I familjen har vi en mer udda tradition. Vi har wokafton ute vid grillen.
Då leker jag wokmästare och steker så att matoljan brinner i pannan! Här är kvällens meny:
– Tjära söta (Söt svart soyasås)
– Sweet Lilly (Kyckling i sweet chilli)
– Save mee (Wokade nudlar)
– Eld i spisn (Red hot chilli)
– Kurr y magen (Röd kurry i cocosmjölk)

Rent och lugnt. Äntligen efter tre år 🙂 Foto: Stanley

Och äntligen har vi målat i salen och bron och lite överallt. NCS-skalan har varit vår ledstjärna i sommar. Vi behöver inte visa legitimation på Torstens färg längre 😉
Efter allt arbete är det lugnare och skönare än någonsin i salen. Men den gamla 50-talstapeten i hörnet behöll vi. Det är ju nästan trendigt.

Mer Skog och Mark åt folket!!!