söndag 10 augusti 2008
Så lämnade vi huset med snöstickorna beredda på vinterns stormar.
Sommarens två månader var inte så soliga som vi vant oss vid under åren i Skog. Mindre livlig fågelsång, färre ängsblommor – men till slut samma frid och ro.
Till Plassn åker vi så sällan som möjligt. Det är för stressigt. Någon gång i veckan för att köpa mat och gå i kyrkan räcker.
En del saker har inte hunnits med den här sommaren; slå gräset och ogräset av hela tomten, göra nåt i keramikverkstaden, snickra i snickarboden, måla tavlor … Men jag ser fram emot nästa gång. Vi kommer igen.
Man kan inte säga att det är ett annat tempo i Skog än i Stockholm, för i Skog är det inget tempo alls.
Till exempel om lastbilsgods ska komma en viss dag kan man vara säker på att det inte kommer den dagen. Att hålla sig hemma för att passa bilen är bortkastad tid. Och åkeriet tycker inte att det är något att bry sig om. De är mer förvånade över att vi inte sitter hemma nästa dag också och väntar på lådorna.
Den nya internetanslutningen är det däremot fart på. Så i sommar har jag jobbat mer och enklare än jag brukar kunna. Ingen gång har jag behövt ta bilen till Vilhelmina för att låna bredband. Sörlänningarna jag jobbar med tror nästan inte sina öron.
Nu är vi tillbaka i Stockholm och det är ganska lugnt här också. Vi har ju bara Tantolunden utanför fönstren. Så här mellan Pride week och Midnattsloppet är det lugnt. Men det klart; det är ett annat tempo här i stan. Sammanträdena avlöser varandra så här i höstupptakten och tiden är en kritisk faktor i allt.
Mer lugn och ro i Skog och Mark!
