SkogMark.se

Hittade ett skolhäfte med uppsatsen: Något roligt från i sommar.

I första målningen ser vi huset omgivet av gula lägdor. Men ingen har hässjat höet. Bakom huset är hagen med den gamla smedjan längst bort vid skogsbrynet. Det stora potatislandet bakom huset och mormors trädgårdsland vid uppfartsvägen. Vid ladugården står Alex olika maskiner: slipsten, vedklyv mm. Men över till berättelsen från mitt sommarlov när jag var elva år gammal:

– Morfar ska vi få snickra idag?

Det var så, att jag var uppe hos momor och morfar en vecka i slutet av sommarlovet. Och morfar hade lovat mig att vi skulle snickra.

– Nu idag ska du få snickra som du har tjatat om så länge, sa morfar.

– Äntligen! suckade jag.

– Men först ”måst vi bara hule ti klöbba”, sa han.

– Borra hål? skulle vi inte upp på botten och snickra? frågade jag.

– Ja men vi ”måst bara hula” först, svarade morfar mig.

Morfars borrmaskin var det värsta skräll som skådats i mannaminne. Medan morfar borrade slipade jag kniven. när vi kom in stod mormor vid spisen och kokade drottningsylt. Sedan skulle hon upp och väva sa hon. När morfar hade vilat gick vi upp och snickrade och vävde. Morfar gjorde en bytta och jag en brickring.

På den andra målningen ser vi elmotorn som drar den stora remskivan med slipstenen och borren i navet på cykelhjulet i mitten.

Slutet av uppsatsen i min krampaktiga handstil som jag bara använde i skolan. Allt annat textade jag med stora bokstäver.

Stanley Almqvist

Fler minnen i Skog och Mark!

Påsken är tidig i år. Därför har byvägen inte tinat av än. Men det är härligt att se all snön igen när man kommer från det grusgrå Södra Sverige. Att skotta hela vintern är inte lika kul. Det vet vi.

Snöröjningen gör ju Enar med traktorn. Men man måste ju gräva fram trappan också. Eller bron som det heter här.

Kramsnön är härlig att skära igenom med spaden. Den ger prydliga snökanter. Jag blir frestad att börja på en snöskulptur. När jag var barn brukade jag packa snö på mormors trädgårdsbord av sten. Ur snön skar jag sedan ut figurer med en vanlig bordskniv. På den tiden visste jag inte att det hade ett namn; snöskulptur. Men det var kul ändå.

Det enda vi ser ute om kvällarna är lyktorna på uthuset. Allt annat är svart.

Vi saknar förstås dem som levde och var här förra påsken. Nu är vi ensamma i huset och städar efter jul- och nyårsfirandet.
Märta är död, Gunnars har sålt stugan, Elisabet och Alf har flyttat söderut … Men vi är ändå hemma här – nu som de sista i släkten som har en fast punkt i bygden.

En uppblött Vilhelminaaktuellt och en lapp från hembygdsföreningen hittade vi i brevlådan.

Snön har inte rasat från taket på Gustafs snickarbod än. Den står som en semla eller gräddbakelse i drivorna. Men vi förbereder oss för sommaren.

Stanley Almqvist

Mer släkt och vänner i Skog och Mark!

Kransarna på bron slocknar bit för bit. Förra året lyckades Jörgen laga en med bypass-operation med en knappnål genom kabeln. Men nu när den andra slockant halvt ser huset ut att blinka med ena ögat när vi reser söderut igen. ”Vi ses igen”, suckar det när vi låser och slirar ned mot byvägen för sista gången i vinter.

Vi ses till påsk, säger vi och vinkar ajö.

Fler dagar i Skog och Mark!