Våra vanliga fjäll


Milsvid utsikt från Satsfjäll, över de vida dalen runt Kultsjön. Vid sjön kan man tydligt se Saxnäs med hotellet.

Vår vanliga fjälltur går till Satsfjäll. Dit tar vi sörlänningar som hälsar på och vill upp på fjället. Man kan ju åka bil ända till trädgränsen och även Stanley kan gå upp till en eldstad på de spänger och stigar som går uppför fjällsidan. Familjevänligt, som det heter. Flera grupper med blandade åldrar traskar förbi om man tar sig en paus.


Det hoppande linjespelet i fjällbjörkarna är fascinerande.

Medan brasan sprakar finner själen ro. Landskapet gör något med människan. Den klarblå himlen över den milsvida utsikten och fjällets storhet. Den sprakande brasan av torra björkkvistar och fjällbjörkens hysteriska linjespel här vid trädgränsen.

Fjällvandrare i alla åldrar hälsar vänligt när de lufsar förbi med ryggsäck och gummistövlar.


Mina samiska attribut kommer till nytta. Kåsan blir så där svart och ”indrucken” så småningom.

Man njuter småskaligt på fjället. Det är de små sakerna i det stora landskapet som glädjer. Varmt kaffe, en liten brasa, bäcken som porlar som bara fjällbäckar kan, utsikten vidd och björkskogens linjespel, röken som håller myggen borta och de friska fläktarna av sommarluft däremellan.


Trappstegsforsen kan man inte hoppa över när man åker upp med sommargäster.

Våra fjäll är långt ifrån Jämtlands actionpackade evenemang och turistfällor. Det har kanske sin charm men det tar tid att bekanta sig med bygden. Men turisterna får det inte lätt.

Flera utflyktsmål i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

50-årsmöbler

Elin önskade sig bidrag till trädgårdsmöbler i Skog, i våras när hon fyllde 50 år. Den önskan gick i uppfyllelse och nu står de på plats vid solväggen under parasollen.


Hos plantagen hittade hon precis vad hon sökte: vitlackade, robusta och med kryss i ryggen. De är tillverkade i Vietnam av hårt virke. Små metallskyltar bak på varje del försäkrar att skogsbruket tar hänsyn till miljön och sköts på ett ansvarigt sätt.


Hon skruvade med stor iver ihop dem. Utan skruvdragare. (Annars har hon lärt sig uppskatta skruvdragaren — ett favoritverktyg.)


Med stor förväntan ställer hon fram dem för sommarens alla fika och middagar. Inget problem med sex, sju personer runt bordet.
Ett kakfat med glaskupa har vi också skaffat. Fattas bara en hammock?

Soligare somrar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Gunnar avled i natt


Märta och Gunnar, syskonkärlek in i det sista.

Gunnar Nilsson, avled i natt. Han växte upp på gården som ett av fyra syskon och var jämngammal med huset. Familjen flyttade in när han bara var en liten parvel. Fast han sakta gled ifrån oss kunde han minnas rummen i hans barndomshem, hur det såg ut här då. Gunnar blev 77 år gammal.

Jag glömmer nog aldrig sista gången Gunnar och Märta möttes.
– Känner vi varandra, undrade Gunnar.
– Jag är ju din syster, svarade Märta, som just den dagen hade det klart för sig.
– Men då måste vi kramas! utbrast Gunnar med ett leende.
Och det gjorde de.


Sista kaffet tillsammans i huset i Skog, påsk för drygt ett år sedan.

Gunnar var alltså min morbror. När jag var liten var han den glada morbrorn som luktade rök och främmande världar när han hälsade på. Det var bara då mamma tog fram den fina askkoppen och rökslingorna letade sig mot kökstaket.

När jag var riktigt liten var han morbrorn utan barn som gav mig finare julklappar än någon annan. Han tyckte om barn. Så han tyckte om mig. Han var morbrorn som spelade gitarr ibland, som bodde långt borta och som inte var kroppsarbetare som min pappa.

På senare år blev vi grannar här i Skog. En trivsam närvaro och en stor välklippt gräsmatta. (Vi har ingen gräsmatta.) Birgitta såg till att vi fick kolbullar i kåtan vid bäcken, lite smått och gott och sand på bron. När Gunnars – de gick alltid under namnet Gunnars – flyttat från stugan i Skog halkade jag från bron och slog mig illa. Det var sånt som de gjorde för oss.


Bagarstugan 2004.

Vårt årliga projekt annars var snöstickorna. Stumpen från byvägen och upp till vårt hus måste man staka upp. Och det gjorde Gunnar. Nu tar jag hans köpe-stickor i röd plast ur grannens vedbod och stakar ut vägen åt snöröjaren. För med eller utan Gunnar ska vägen röjas, till huset där han växte upp; tallen som han planterade i Lillys trägård. Där fåglarna sätter bo i holken i år igen.

Farväl Gunnar!

Stanley Almqvist

Fler minnen i Skog och Mark!

Sommarlov i Skog 1969

Hittade ett skolhäfte med uppsatsen: Något roligt från i sommar.


I första målningen ser vi huset omgivet av gula lägdor. Men ingen har hässjat höet. Bakom huset är hagen med den gamla smedjan längst bort vid skogsbrynet. Det stora potatislandet bakom huset och mormors trädgårdsland vid uppfartsvägen. Vid ladugården står Alex olika maskiner: slipsten, vedklyv mm. Men över till berättelsen från mitt sommarlov när jag var elva år gammal:

– Morfar ska vi få snickra idag?

Det var så, att jag var uppe hos momor och morfar en vecka i slutet av sommarlovet. Och morfar hade lovat mig att vi skulle snickra.

– Nu idag ska du få snickra som du har tjatat om så länge, sa morfar.

– Äntligen! suckade jag.

– Men först ”måst vi bara hule ti klöbba”, sa han.

– Borra hål? skulle vi inte upp på botten och snickra? frågade jag.

– Ja men vi ”måst bara hula” först, svarade morfar mig.

Morfars borrmaskin var det värsta skräll som skådats i mannaminne. Medan morfar borrade slipade jag kniven. när vi kom in stod mormor vid spisen och kokade drottningsylt. Sedan skulle hon upp och väva sa hon. När morfar hade vilat gick vi upp och snickrade och vävde. Morfar gjorde en bytta och jag en brickring.


På den andra målningen ser vi elmotorn som drar den stora remskivan med slipstenen och borren i navet på cykelhjulet i mitten.


Slutet av uppsatsen i min krampaktiga handstil som jag bara använde i skolan. Allt annat textade jag med stora bokstäver.

Stanley Almqvist

Fler minnen i Skog och Mark!

Det stora lugnet

Påsken är tidig i år. Därför har byvägen inte tinat av än. Men det är härligt att se all snön igen när man kommer från det grusgrå Södra Sverige. Att skotta hela vintern är inte lika kul. Det vet vi.

Snöröjningen gör ju Enar med traktorn. Men man måste ju gräva fram trappan också. Eller bron som det heter här.

Kramsnön är härlig att skära igenom med spaden. Den ger prydliga snökanter. Jag blir frestad att börja på en snöskulptur. När jag var barn brukade jag packa snö på mormors trädgårdsbord av sten. Ur snön skar jag sedan ut figurer med en vanlig bordskniv. På den tiden visste jag inte att det hade ett namn; snöskulptur. Men det var kul ändå.

Det enda vi ser ute om kvällarna är lyktorna på uthuset. Allt annat är svart.

Vi saknar förstås dem som levde och var här förra påsken. Nu är vi ensamma i huset och städar efter jul- och nyårsfirandet.
Märta är död, Gunnars har sålt stugan, Elisabet och Alf har flyttat söderut … Men vi är ändå hemma här – nu som de sista i släkten som har en fast punkt i bygden.

En uppblött Vilhelminaaktuellt och en lapp från hembygdsföreningen hittade vi i brevlådan.

Snön har inte rasat från taket på Gustafs snickarbod än. Den står som en semla eller gräddbakelse i drivorna. Men vi förbereder oss för sommaren.

Stanley Almqvist

Mer släkt och vänner i Skog och Mark!

Binäring i Skog

Bilden av Fridian från kommunens bildarkiv.

Gamle Fridian Hellgren i kurvan bortom vårt hus hade bikupor. Det såg jag på en bild i kommunens arkiv. Och i veckans Vilhelminaaktuellt såg jag att Bergman sålde honung från Skog. Vilken glädje!

Sist jag köpte honung direkt av odlare var på bondens marknad i Stockholm. Men nu blir det kanske möjligt också i Skog?
Lite kul är det att få en bit av vaxkakan med honungen i sin naturliga förpackning. Men en burk är inte dum heller.
Jag minns fortfarande med glädje poeten och kulturpersonligheten Ylva Eggehorn som gick runt på mitt första jobb i Stockholm och bjöd ut sina burkar.
Honung är en produkt med stor känsla och affektionsvärde. Den håller länge.
Tänk att alltid ha en burk i skåpet med nektar från blomsterängarna i Skog!
Som diabetiker är jag ju för all framtid förknippad med honung, eftersom sjukdomens namn, diabetes mellitus, betyder att det rinner honung igenom mig. Faktiskt smakade de gamla läkarna på urinen för att ställa diagnos. Sött?
Nej, nu ska jag sluta innan ni tappar aptiten alldeles. Gå och köp en burk honung från Skog och njut av livets naturliga sötma.

Stanley Almqvist

Fler bisysslor i Skog och Mark!

Ett ögonblink

Blink

Kransarna på bron slocknar bit för bit. Förra året lyckades Jörgen laga en med bypass-operation med en knappnål genom kabeln. Men nu när den andra slockant halvt ser huset ut att blinka med ena ögat när vi reser söderut igen. ”Vi ses igen”, suckar det när vi låser och slirar ned mot byvägen för sista gången i vinter.

Vi ses till påsk, säger vi och vinkar ajö.

Fler dagar i Skog och Mark!

Ett nyår i Skog

CRW_0562

CRW_0565I vår familj är nyår mer traditionsmättad än julen. Då samlas alla som vill vara med i Skog. Även medan huset stod obebott brukade vi åka hit. Och sedan Märta och Gustaf bodde här firar vi alltid nyår i Skog. Med ett par undantag för ett par år med svåra sjukdomsfall i familjen.

Lite komiskt är vissa maträtter till nyår. Den stora symbolen har varit kanelparfait med tjinuskisås och lingon. Tjälknöl med potatisgratäng är också återkommande. Matens betydelse har förstås Märta präglat i oss.
Vi brukar bli uppåt femton personer. Och alltid någon extra, någon kompis till barnen tex. I år blev det lite annorlunda för att både Märta och Gustaf är borta. Och Elisabet som gjort glassen firade på annat håll. Det stannade vid 8 personer och en stor hund.

Men annars blev det precis som vanligt. Körschemat, som man säger på teve, är: Fika för tidigt anlända, trerätters middag för alla, kaffe, ostbricka, tolvslaget, nyårsbön, fyrverkerier och fika igen.

I år läste Stanley Bibeln ur sin iPhone. Hur 2010 är inte det?

CRW_0545
Jörgen lägger upp förrätten.

CRW_0546
Bergmans fisk, en av våra lokala favoritbutiker, stod för förrätten. Enkelt och mycket gott.

CRW_0550
Syskon och syskonbarn. Får vi rekommendera 100% blåbär som en finare måltidsdryck?

CRW_0555
Efterrätten blev inte vad den brukar vara. Men tjinuskisåsen med lingon var i alla fall kvar.

CRW_0559

Ostbrickan är en institution. Den avnjuter vi fram till tolvslaget: de smaskigaste ostar vi kan hitta med god dricka och frukt till. Numera gör vi som tyskarna; har var sin kniv för att ta ost istället för en kniv i varje ost. Bara cheddar får en egen sked för utgrävning.

CRW_0570
Jörgen sköt som vanligt med Gustafs ”raketbas”.

CRW_0580
Fullmånen gav ett fint ljus över snön. Röken från raketerna drog som mörka skyar förbi den och gjorde luften disig.

CRW_0576

Publiken gapar hänförda. En del fyrverkerier var riktigt fina och gick högt upp mot fullmånen.

När vi skjutit klart kom en bil som ångrade sig halvvägs upp mot huset. Men det brukar komma en och annan granne när vi skjuter. Eftersom vi har nyårsbön innan är vi lite senare än andra med fyrverkerierna.

CRW_0589
Innan Jörgen åkte hem satte han upp nya tapeter på ett par ställen. Det är bra att ha en pastor till hands när man behöver tapetsera.

Fler nya år i Skog!

Filurer i snön

Det har snöat oavbrutet i flera dagar nu. Dags att försöka skrämma igång snöslungan.
Elin och hennes pappa tog sig an uppgiften och lyckades till slut.
CRW_0527
Elin och Lennart gör sällskap i snösvängen.

Det finns dom vill gå ut efter några dagar i stugvärmen med julmaten. Jag tvivlar på nödvändigheten i detta. Men vägen blir i alla fall skottad 🙂

CRW_0520
Domerrarna är lättskrämda kamrater. Men några lyckades jag få med på bild trots allt.

IMG_0490
Kylan har varit det stående samtalsämnet denna helg. Kanske mest för att även södra Sverige haft kallt. Hos oss har frostblommorna slagit ut osedvanligt vackert. Perfekt rimfrost, som vanligen endast en Disneyfilm kan erbjuda.

CRW_0487

Mer snöröjning i Skog och Mark!