Kafe!


Trevligt här inne. Och fridfull utsikt åt alla håll.
Kafe Skogsblommorna får fyra granar av fem.

Irene har öppnat kafe i det före detta kapellet de har på gården. Café Skogsblommorna står det på skylten vid vägen.

Efter provsmakning kan vi rekommendera ostskorporna som serveras med smör i en liten kopp. Kaffe finns bara av en sort, men den smakade utmärkt med många påfyllningar utan extra kostnad. Te serverades i porslinskanna, av en god sort som inte blev besk i kannan medan man fikade.

Redan i Skansholm står en bra och tydlig skylt som visar vägen till kafeet och loppisen, för det är loppis i ena rummet också.

– Jag talade med folk och alla sa att om man ska ha kafe på landet måste man ha loppis också, berättar Irene.

Och visst är det trevligt. Vi köpte ett par böcker och ett par byxor på loppisen, när vi ändå var där och fikade. Praktiskt!

När vi kom var Bobbo där och fikade förutom de två i ”personalen”. Vi fikade och ytterligare en man från Malgovik tittade in för att kolla loppisen. Antalet gäster under den korta stunden tyder på att den handfull gäster man räknar med, per dag i genomsnitt, håller.

Hittills har kafeet hållit öppet i tre veckor och vi hoppas på en lyckosam fortsättning. Vi kan rekommendera ett besök med loppisfynd, en portion ostskorpor med dryck och en pratstund.


Öppet torsdag till söndag.

Skog till vardags


Solweig och Mårtens vinbärsbuskar.

Vi kunde inte låta bli att ”åka förbi” i Skog när vi ändå var i Örnsköldsvik. Därifrån är det ju 30 mil närmare sängen i Skog, än den i Stockholm.
Så kom det sig att vi var här 5-6 september.
Det är så skönt att vara i Skog till vardags. Att inte fira jul, fira påsk, fira allhelgona, fira midsommar eller fira semester – utan bara böka med lite vardagligt i lugn och ro.
Känslan sitter i långt efteråt. Vi blev så överraskade av att plötsligt vara här!

Fler visiter i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Farfar 1942


En av släktbilderna i huset.

Den här bilden av min farmor och farfar finns bland övriga släktporträtt som följt med huset. På baksidan av ramen står det: ”Ja, de var en gång i Stockholm, hösten 1942.”
Farfar var varken från Skog eller Mark. Så länge jag kan minnas bodde han och flera av sönerna i Strömnäs, på den backe vi kallade Granhöjden.
Han var mest av allt en skogsarbetare. En jägare och fiskare. Han var jaktkamrat med Olle Grönlund (”skogens biskop”), som de gamla kanske kommer ihåg? Ända tills han var över 80 år arbetade han i skogen, vilket gav upphov till en del reportage i länstidningarna. I en intervju som Västerbottens museum sparat, har jag nyligen hört hans lågmälda och lite otydliga stämma berätta om vidlyftiga projekt i skogen.

En av farfars hemligheter har vi lyckats avslöja först det senaste året: Han var same. Och farmor var same. Hon talade också samiska medan de äldre barnen var hemma och kunde höra det. Det gör förstås att även Gustaf var same. Även om han ivrigt tillbakavisade ryktet. Men fakta är fakta. Och det kan ju vara roligt att kåtan nere vid Skogbäcken byggdes av en same. Trots allt.

Några av farfars elva barn gick med i pingströrelsen och det förde mina föräldrar samman. Märta från Skog och Gustaf från Strömnäs på stormöte i Vilhelmina. I huset hittade vi en hel samling kärleksbrev som de skickade var och varannan dag mellan byar och timmerkojor.

Farmor hann jag aldrig möta innan hon dog. Farfars hushållerska var lite ”farmor” där när jag var barn.

Fler samer i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
same, same, but different

Regnbågen

En regnbåge värd en panoramabild, som på långfilm. Eller ”regnbögen” som den blivit på senare år. Ja, ja. Det här är i alla fall originalet, ända sedan ”gubben Noas” tid.

Det här är lite märkvärdigt också för att det är första bloggen jag gjort helt och hållet med telefonen: fotograferat, bildbehandlat, skrivit och lagt ut det på bloggen.

Mer färg i Skog och Mark!
Stanley Almqvist

Sommarsamman-fattning

Nu är vår Skogsommar slut. Men Conny kom häromdagen till sitt hus så det är ändå folk här. Christer har slagit lägdorna. De första löven har gulnat och hjortronen mognar snart. Elin fäller en tår och vi är beredda på en sommarmånad till i Stockholm.

Sommaren som öppnade kallt och regnigt före midsommar.


Sommarens snyggaste regnmoln?


Runt midsommar var Noomi Väcklén här och på midsommarafton kom Torsten Norberg från Rönnäs.


Hon upprätthåller Elisabets tradition med att binda kransar. Det var ont om blommor i år, men till ett par kransar räcker det alltid!


Hon gav sig på häcken också, den med evigt liv. Hur oönskad den än är.


Tre gånger hann vi äta surströmming i sommar. Nån gång till i Stockholm skulle kännas bra.


Vilhelmina flygplats levererar sommargäster och tar dem härifrån.


Nya Stenmans hör till de glada överraskningarna i sommar. Här fikar vi med Sara. Gott och billigt! (Helt okej espresso dessutom.)


Sara klippte gräset – ja, djungeln då. Sen lade slåtterbalken av. Vi får klippa resten nästa sommar.


Ett av sommarprojekten i keramikverstaden var sydsamisk gravyr i stengods. Det här provet blev i alla fall gjort.


En sväng till Lapplandsveckan utanför Lycksele hör ju sommaren till, även om vi inte har något barntält där längre.


Sara-systern Ruth med familj har också hälsat på tillsammans med sin far, och min bror, Jörgen.


De var så arbetsamma att jag inte visste vad jag skulle göra med dem. Staketet som ruttnar bit för bit tas ned.


Nu säger Edvin och jag hej då för i sommar och vi ses till jul!

Mer tid i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Djupt ner i diket

Crister Bygdell gräver upp dikena längs byvägen upp mot Södra Skog. Antar att det är vårens höga flöden som avslöjat en del brister? Men vägföreningen jobbar på bra, tycker jag. Det grusas och skrapas och klipps längs vägen, så att allt fungerar.


Christers grävskopa står parkerad mitt emot Mårten Risbergs hus.

Det blir en tydlig skillnad före och efter grävningen; djupa diken man kan halka ned i när snön och halkan kommer 😉
Om inte annat så hjälper det oss att hålla oss mitt på vägen.


En tydlig skillnad i djupet på dikena före och efter. Det känns bra.

Djupare diken i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Äntligen el i ”salen”

Elins morbror John-Erik och moster Christina Färnsmyr flydde hans 60-årsdag genom att komma till Skog. Ett säkert ställe om man vill vara i fred.
Men en liten stubbe, flagga och fika blev det ändå. Man ska inte vara alltför lydig 😉


John-Erik ”Jonte” och Christina Färnsmyr vid köksbordet.

Ursäkten för resan var annars fiske. Flugfiske. Vi rekognocerade längs Vojmån, men fisket fick vänta till en annan gång. Även för mig var Vojmån en ny bekantskap eftersom alla mina rötter går längs Malgomajdalen. Men Vojmån var en trevlig bekantskap.

Moster Christina hade med sig en hink med marinerade lammkotletter till middagen. De är ju fårfarmare och har alltid jättegott lammkött.

Christina är herden som känner sina får till namnet. De gula lapparna i öronen är bara EU-politiskt pynt. Såna är bönder; ena dagen kliar de en bakom öronen och pratar vänligt. Nästa dag får man en kula i nacken ;-P

En resa till EG-vilt hann vi också. Det är intressant att jämföra rökning och köttpriser. Och EG vårt ”hovleverantör” för rökt kött.
Vi kontrade lammkotletterna med suovas nästa dag. Men kantarellerna i grytan var också från Färnsmyr.

Eftersom Jonte inte bara är fårfarmare, utan också elektriker, passade han på att montera massor av kabel. Eftersom ”salen” där de sov saknade elmonteringar installerade han vad som behövdes.

Efter en dags krypande och klättrande fanns det uttag överallt, i ett hus som annars bara har ett uttag i varje rum.

En bonuseffekt var att taklisten kom upp. Dem vill elektriker ha att hålla sig till. Elin sköter ju sånt i vårt hus.

Ett par livsfarliga grejer fixades också till. Tack för det!


Elin sågar taklist, gammaldags bred taklist, med sin favoritsåg.

Mer el i Skog och Mark!

Arvet efter läsarna


Elin som är en bokmänniska förvandlar det gamla vindsförrådet till ”bibliotek”.

Med huset ärvde vi också en massa böcker. Till det kommer våra egna böcker, böcker från båda våra familjers avlidna eller utrensningar efter flyttar och annat hopsamlat. Och vi har svårt för att kasta böcker. Istället staplar och sorterar vi dem med en viss hatkärlek.

När bokhyllorna i Stockholm svämmar över flyttar de hit. Och allt eftersom huset krymper måste vi skapa ny plats för dessa materialiserade tankar och ord.


Elin sorterar och leker bibliotekarie. Det har hon ju viss vana på.

Och med tanke på att vi har ett förlag som bisyssla, är intresset bara stilriktigt. Lite otypiskt för sociologerna att vi som båda kommer ur ”arbetarklass” gillar böcker. Men vad vet akademiker om arbetarklass? Det är väl förresten en socialistisk föreställning … och vi är ju ”läsarnas” arvingar. Läsarna som trotsade övermakten och bröt mot invanda mönster.

Elin som är en bokmänniska bestämde sig för att göra ett av vindsförråden till bibliotek; som vi lite ironiskt kallar det. En läshörna är det snarare, med mammas gamla stereo och alla CD-skivor som man slipper ha nu när musiken ligger på hårddisk.

Maths som en gång bott i rummet kommer att bli glatt överraskad över förvandlingen. Tror vi 🙂


Elin är nöjd med resultatet. En läsfotölj är allt som fattas.

Fler bibliotek i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Våra vanliga fjäll


Milsvid utsikt från Satsfjäll, över de vida dalen runt Kultsjön. Vid sjön kan man tydligt se Saxnäs med hotellet.

Vår vanliga fjälltur går till Satsfjäll. Dit tar vi sörlänningar som hälsar på och vill upp på fjället. Man kan ju åka bil ända till trädgränsen och även Stanley kan gå upp till en eldstad på de spänger och stigar som går uppför fjällsidan. Familjevänligt, som det heter. Flera grupper med blandade åldrar traskar förbi om man tar sig en paus.


Det hoppande linjespelet i fjällbjörkarna är fascinerande.

Medan brasan sprakar finner själen ro. Landskapet gör något med människan. Den klarblå himlen över den milsvida utsikten och fjällets storhet. Den sprakande brasan av torra björkkvistar och fjällbjörkens hysteriska linjespel här vid trädgränsen.

Fjällvandrare i alla åldrar hälsar vänligt när de lufsar förbi med ryggsäck och gummistövlar.


Mina samiska attribut kommer till nytta. Kåsan blir så där svart och ”indrucken” så småningom.

Man njuter småskaligt på fjället. Det är de små sakerna i det stora landskapet som glädjer. Varmt kaffe, en liten brasa, bäcken som porlar som bara fjällbäckar kan, utsikten vidd och björkskogens linjespel, röken som håller myggen borta och de friska fläktarna av sommarluft däremellan.


Trappstegsforsen kan man inte hoppa över när man åker upp med sommargäster.

Våra fjäll är långt ifrån Jämtlands actionpackade evenemang och turistfällor. Det har kanske sin charm men det tar tid att bekanta sig med bygden. Men turisterna får det inte lätt.

Flera utflyktsmål i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

50-årsmöbler

Elin önskade sig bidrag till trädgårdsmöbler i Skog, i våras när hon fyllde 50 år. Den önskan gick i uppfyllelse och nu står de på plats vid solväggen under parasollen.


Hos plantagen hittade hon precis vad hon sökte: vitlackade, robusta och med kryss i ryggen. De är tillverkade i Vietnam av hårt virke. Små metallskyltar bak på varje del försäkrar att skogsbruket tar hänsyn till miljön och sköts på ett ansvarigt sätt.


Hon skruvade med stor iver ihop dem. Utan skruvdragare. (Annars har hon lärt sig uppskatta skruvdragaren — ett favoritverktyg.)


Med stor förväntan ställer hon fram dem för sommarens alla fika och middagar. Inget problem med sex, sju personer runt bordet.
Ett kakfat med glaskupa har vi också skaffat. Fattas bara en hammock?

Soligare somrar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist