Inlägg

Publicerat

50 år senare


I kväll har faster Tora hälsat på. Vi började aftonen i byns utmärkta kafe Skogsblommorna. När vi avnjutit halva högen av ostskorpor kom Tora på att det var ganska exakt 50 år sedan hon flyttade in i det hus som i dag är kafe. Strax efter nyår 1961 kom hon nämligen som ung evangelist till Skog, tillsammans med en kamrat. Det var ett dråpligt sammanträffande. Hon hade vardagsrummet där det nu är loppmarknad, sovrum i kontoret och köket var förstås kök. Och bara utedass. Då som nu fick de lov att ta dricksvattnet från gården intill; hos Natan som var mormor Lillys kusin.


Till middag åt vi förrätt av lantpaté med lingonchutney på kavring, varmrätten var fiskkryddad kinesisk köttgryta, precis som på nyårsafton. Tora prövade att äta med pinnar efter en kort instruktion. Men gaffel kändes ändå säkrare. Någon efterrätt orkar man inte efter det.


”Ungdomarna” ser ut att tröttnat? Kaffe och kakor bet inte på Elin som drack te. Under kvällen fick vi höra mycket om livet i Skog och Mark för 50 år sedan, när det bodde pingstvänner i vart och vartannat hus, då det fanns många ungdomar i byn och när det var livat i kapellet, eller ska vi säga kafeet? Tack för kaffet! Vi tar en kopp på Skogsblommorna i morgon igen.

Fler minnen från Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Publicerat

Snö och annat skräp


Vi bränner skräp här bakom granen. Kommunen har i sin vishet dragit in sopcontainern, utan att sätta ut soptunnor eller informera om hur man gör. Men vi kör väl soppåsarna till Stockholm om det kniper. Där finns sophantering.


Businness à la Södra Lappland. På framsidan av huset har vi 3G, på baksidan GSM. Så fast telefon är nödvändig ibland. Den är ju dessutom lätt att hitta eftersom den sitter fast i ett snöre.


Elin kör snöslungan. Bara den går igång röjer hon undan alla snöhinder. Fungerande elstart vore inte fel …

Fler soptunnor i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Publicerat

Röj i snön


Efter åtta dagar på gården måste vi åka ned till Vilhelmina igen. Elin springer ut i förväg för att sopa bilen. Då slipper hon skämmas för att åka omkring i en snödriva.
Själv gillar hon snöväder och har gärna kjol även en sån här dag 🙂


Huset står i alla väder. Som det alltid gjort. Här är alla väder rätt … så länge man slipper gå ut.


I rimfrost och nysnö kan man inte röra sig utan att lämna spår. Både dasset och vedboden har använts de senaste dagarna.


Mormors skylt från mjölkrummet. Hon hade en mjölkmaskin från Alfa-Laval, om jag minns historien rätt.

Mer snöröjning i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Publicerat

Vävstugan värms upp

Elin har börjat väva. Efter flera års tvekan inför den pådragna vävstolen började hon plötsligt i dag.
Men har man tre vävstolar och tid över finns ju inga hinder 😉

Huset är van vid vävning. Mormor Lilly vävde alltid. Om vintrarna hade hon vävstolen i köket, framför skafferiet. Man kom knappt åt städskåpet förrän väven klipptes ned.
En kul apparat med flra trampor för mig att sitta och pilla på när jag var barn.
Vi har fortafarnde kvar handdukar, dukar och mattor som Lilly vävt.

Elin eldar i den lilla järnspisen och håller värmen. Det dukar i huset när bommen slår in trasorna i varpen. Det är nästan hemtrevligt.

Mer vävning i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Publicerat

Gott nytt 2011

För första gången på många år firar vi nyår ensamma i Skog. Vanligtvis brukar vi vara 10-15 personer. Men ”alla” har dött eller flyttat. Och inga långväga gäster kom i år. Men vi gör som vanligt i alla fall. Allting blir bara lite mindre och … ja mindre. Nyårsafton har fasta rutiner, faktiskt mer än julen i vår familj. Vi börjar med middag.


Elin vid förrätten som vi tagit från teveprogrammet Strömsö: Kavring med en sillbit med rom på en vegetarisk röra. Elin har som vanligt stöpt grenljus med barnen i skolan i Gamla stan.


Huvudrätten är traditionell nyårsmat hos oss: fiskkryddad kinesisk köttgryta med chillistark gurksallad. Min favorit. Den obligatoriska efterrätten av kanelparfait med tjinuskisås och lingon hoppade vi över eftersom bara Elisabet kan göra den.


Elin vid den lilla ostbrickan framåt elvasnåret.

Eftersom det bara är vi två har vi bara några favoritostar framme. En kittost från Frankrike som luktar fruktansvärt och smakar gott. (En gåva från en vän som bor i Nice.) En Cambozola och en vitlöksrulle.

Precis som allt annat var fyrverkerierna små i år. Vi lyckades nog ändå med att skrämma ihjäl några småfåglar? Men lite raketer måste vi ha. Om inte annat för att hylla Gustafs minne 😉
Kvällen avslutades som alltid med kaffe och kakor.

Ett gott nytt år i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Publicerat

Mellandagsresa

Vi kunde inte fira jul i Skog som vanligt i år. Svärföräldrarna backade ur. Men direkt efter jul var vi här!
Vi glömde ringa och sätta på värmen. Men ändå skönt att vara framme, tända i spisen och kolla av att allt fungerar: vatten, frostskydd, bredband, el, telefon osv.


Rimfrosten gav allt omkring oss bleka nyanser. Som en skugga av sommarens varma hemkänsla.



Snöröjningen sköts av proffs, och då menar jag inte hon på bilden. Men lite putsning eftersom behövs.


Min bror Jörgen med familj kom förbi ett par dagar, när de ändå var i Lycksele. Annars har vi varit alldeles för oss själva.


Sara och Elin diskuterar virkning av ”mormorsrutor”. Ett pyssel som Elin tagit med sig från fritids.


Bippi bjöd på middag med fläskfilé och klyftpotatis med bearnaise- och gräddsås. Oj vad det kan vara gott!


Jörgen fick igång Gustafs gamla snöslunga. Med lite värme och uthållighet brukar det gå. Som pastor är han van vid ”handpåläggning”.

Mer vinter i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Publicerat

Hungerpesten


Elin hittade den här barnboken i skolan i Gamla stan i Stockholm. Det är en barnboksvariant av Hungerpesten. Min bror Jörgen råkade vara i stan och han visste att huvudpersonen Matilda Sjögren var min farmors kusin. Själv minns jag bara att vi var släkt med hästhandlar-Sjögren längre upp på Rönnvägen, där jag växte upp. Då stod stallarna kvar nedanför backen där Hembergsskolan senare byggdes. Farfars jaktkamrat Olle Grönlund är namngiven också i barnboken. Så nu måste jag ta och läsa boken. Även faster Nanny lär figurera någonstans på sidorna.

Morfar Alex hade en del otur med hästar. Hörde att Sigvard Sjögren ville hjälpa honom med affärerna. Men jag vet inte hur det slutade.
Alexis Sjögren kommer jag förstås också ihåg. Han målade kökstaket och en del annat i vårt hus i Skog. Än i dag hänger en stor tavla av honom i Pingstkyrkan i Vilhelmina.

Det var Sjögrens och boken Hungerpesten.

FLER FÖRFATTARE I SKOG OCH MARK!

Stanley Almqvist
forskar vidare

Publicerat

Kafe!


Trevligt här inne. Och fridfull utsikt åt alla håll.
Kafe Skogsblommorna får fyra granar av fem.

Irene har öppnat kafe i det före detta kapellet de har på gården. Café Skogsblommorna står det på skylten vid vägen.

Efter provsmakning kan vi rekommendera ostskorporna som serveras med smör i en liten kopp. Kaffe finns bara av en sort, men den smakade utmärkt med många påfyllningar utan extra kostnad. Te serverades i porslinskanna, av en god sort som inte blev besk i kannan medan man fikade.

Redan i Skansholm står en bra och tydlig skylt som visar vägen till kafeet och loppisen, för det är loppis i ena rummet också.

– Jag talade med folk och alla sa att om man ska ha kafe på landet måste man ha loppis också, berättar Irene.

Och visst är det trevligt. Vi köpte ett par böcker och ett par byxor på loppisen, när vi ändå var där och fikade. Praktiskt!

När vi kom var Bobbo där och fikade förutom de två i ”personalen”. Vi fikade och ytterligare en man från Malgovik tittade in för att kolla loppisen. Antalet gäster under den korta stunden tyder på att den handfull gäster man räknar med, per dag i genomsnitt, håller.

Hittills har kafeet hållit öppet i tre veckor och vi hoppas på en lyckosam fortsättning. Vi kan rekommendera ett besök med loppisfynd, en portion ostskorpor med dryck och en pratstund.


Öppet torsdag till söndag.

Publicerat

Skog till vardags


Solweig och Mårtens vinbärsbuskar.

Vi kunde inte låta bli att ”åka förbi” i Skog när vi ändå var i Örnsköldsvik. Därifrån är det ju 30 mil närmare sängen i Skog, än den i Stockholm.
Så kom det sig att vi var här 5-6 september.
Det är så skönt att vara i Skog till vardags. Att inte fira jul, fira påsk, fira allhelgona, fira midsommar eller fira semester – utan bara böka med lite vardagligt i lugn och ro.
Känslan sitter i långt efteråt. Vi blev så överraskade av att plötsligt vara här!

Fler visiter i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Publicerat

Farfar 1942


En av släktbilderna i huset.

Den här bilden av min farmor och farfar finns bland övriga släktporträtt som följt med huset. På baksidan av ramen står det: ”Ja, de var en gång i Stockholm, hösten 1942.”
Farfar var varken från Skog eller Mark. Så länge jag kan minnas bodde han och flera av sönerna i Strömnäs, på den backe vi kallade Granhöjden.
Han var mest av allt en skogsarbetare. En jägare och fiskare. Han var jaktkamrat med Olle Grönlund (”skogens biskop”), som de gamla kanske kommer ihåg? Ända tills han var över 80 år arbetade han i skogen, vilket gav upphov till en del reportage i länstidningarna. I en intervju som Västerbottens museum sparat, har jag nyligen hört hans lågmälda och lite otydliga stämma berätta om vidlyftiga projekt i skogen.

En av farfars hemligheter har vi lyckats avslöja först det senaste året: Han var same. Och farmor var same. Hon talade också samiska medan de äldre barnen var hemma och kunde höra det. Det gör förstås att även Gustaf var same. Även om han ivrigt tillbakavisade ryktet. Men fakta är fakta. Och det kan ju vara roligt att kåtan nere vid Skogbäcken byggdes av en same. Trots allt.

Några av farfars elva barn gick med i pingströrelsen och det förde mina föräldrar samman. Märta från Skog och Gustaf från Strömnäs på stormöte i Vilhelmina. I huset hittade vi en hel samling kärleksbrev som de skickade var och varannan dag mellan byar och timmerkojor.

Farmor hann jag aldrig möta innan hon dog. Farfars hushållerska var lite ”farmor” där när jag var barn.

Fler samer i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
same, same, but different