Josefina gift

Josefina gifte sig nyligen med Torbjörn Klint. Hon har rötterna i Skog genom sin pappa Maths Nilsson som växte upp här på gården. Hon är alltså min kusin.

I somras var brudparet i Skog. Alldeles nyförlovade satt de i vårt kök och var lite hemlighetsfulla.
Nu är Josefina och Torbjörn bönder, precis som hennes farfar Alex i Skog. Hos dem i Småland har de både kor, getter och andra djur. Bara att höra Josefina berätta om livet på gården är en upplevelse!

Josefina älskar Vilhelmina och Skog. Hon föddes ju på Plass’n och levde sina första år här. Och vi får säkert se dem igen här i byn.


Josefina älskar alla sina djur. Från kor till katter. Här är hon med en liten killing. Foto: Josefina privat

Fler besök i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Telefontråden rivs

Fick brev från Telia Sonera i dag. I september stängs det fasta telefonnätet i Skog och Mark. Telefontrådarna rivs och stolparna tas bort. Det är ju inte helt oväntat. Men lite snopet att det görs redan i höst.

Våra ledningar har rivits ned tidigare. Fördelen med Telia är att de förvarnar ;-P

Vi erbjuds en form av mobil anslutning som man kopplar sina telefoner till. Men vi har redan två mobiler så varför ska vi skaffa ett tredje abonnemang för ca 150 kr i månaden? Det får bli kontantkort i fjärrstyrningen för värmen. Det blir billigare.

En liten fördel är att risken för skador av åsknedslag minskar när telefontråden kapas.

Som väl är har vi bra bredband – om det finns något företag som erbjuder telefon i det? I höst får vi se hur ordnar sig i praktiken.
Hoppas att det funkar bättre än sophämtningen. Var man får tag i tunnorna är fortfarande en gåta. Är det så svårt med information? Tydligen.

Mer prat med Skog och Mark!

Stanley Almqvist

 

Besöksrekord

I januari slogs besöksrekordet här på Skog-bloggen: 337 besök.

Inte många jämfört med annat, men fler än som bor i byarna i alla fall. På lång sikt är antalet besökare ganska stabilt. Men när vi är på plats och bloggar ökar antalet besök alltså till över 300 i månaden. Inte så överraskande kanske 🙂

Men kul ändå.

Fler bloggar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

50 år senare


I kväll har faster Tora hälsat på. Vi började aftonen i byns utmärkta kafe Skogsblommorna. När vi avnjutit halva högen av ostskorpor kom Tora på att det var ganska exakt 50 år sedan hon flyttade in i det hus som i dag är kafe. Strax efter nyår 1961 kom hon nämligen som ung evangelist till Skog, tillsammans med en kamrat. Det var ett dråpligt sammanträffande. Hon hade vardagsrummet där det nu är loppmarknad, sovrum i kontoret och köket var förstås kök. Och bara utedass. Då som nu fick de lov att ta dricksvattnet från gården intill; hos Natan som var mormor Lillys kusin.


Till middag åt vi förrätt av lantpaté med lingonchutney på kavring, varmrätten var fiskkryddad kinesisk köttgryta, precis som på nyårsafton. Tora prövade att äta med pinnar efter en kort instruktion. Men gaffel kändes ändå säkrare. Någon efterrätt orkar man inte efter det.


”Ungdomarna” ser ut att tröttnat? Kaffe och kakor bet inte på Elin som drack te. Under kvällen fick vi höra mycket om livet i Skog och Mark för 50 år sedan, när det bodde pingstvänner i vart och vartannat hus, då det fanns många ungdomar i byn och när det var livat i kapellet, eller ska vi säga kafeet? Tack för kaffet! Vi tar en kopp på Skogsblommorna i morgon igen.

Fler minnen från Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Snö och annat skräp


Vi bränner skräp här bakom granen. Kommunen har i sin vishet dragit in sopcontainern, utan att sätta ut soptunnor eller informera om hur man gör. Men vi kör väl soppåsarna till Stockholm om det kniper. Där finns sophantering.


Businness à la Södra Lappland. På framsidan av huset har vi 3G, på baksidan GSM. Så fast telefon är nödvändig ibland. Den är ju dessutom lätt att hitta eftersom den sitter fast i ett snöre.


Elin kör snöslungan. Bara den går igång röjer hon undan alla snöhinder. Fungerande elstart vore inte fel …

Fler soptunnor i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Röj i snön


Efter åtta dagar på gården måste vi åka ned till Vilhelmina igen. Elin springer ut i förväg för att sopa bilen. Då slipper hon skämmas för att åka omkring i en snödriva.
Själv gillar hon snöväder och har gärna kjol även en sån här dag 🙂


Huset står i alla väder. Som det alltid gjort. Här är alla väder rätt … så länge man slipper gå ut.


I rimfrost och nysnö kan man inte röra sig utan att lämna spår. Både dasset och vedboden har använts de senaste dagarna.


Mormors skylt från mjölkrummet. Hon hade en mjölkmaskin från Alfa-Laval, om jag minns historien rätt.

Mer snöröjning i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Vävstugan värms upp

Elin har börjat väva. Efter flera års tvekan inför den pådragna vävstolen började hon plötsligt i dag.
Men har man tre vävstolar och tid över finns ju inga hinder 😉

Huset är van vid vävning. Mormor Lilly vävde alltid. Om vintrarna hade hon vävstolen i köket, framför skafferiet. Man kom knappt åt städskåpet förrän väven klipptes ned.
En kul apparat med flra trampor för mig att sitta och pilla på när jag var barn.
Vi har fortafarnde kvar handdukar, dukar och mattor som Lilly vävt.

Elin eldar i den lilla järnspisen och håller värmen. Det dukar i huset när bommen slår in trasorna i varpen. Det är nästan hemtrevligt.

Mer vävning i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Gott nytt 2011

För första gången på många år firar vi nyår ensamma i Skog. Vanligtvis brukar vi vara 10-15 personer. Men ”alla” har dött eller flyttat. Och inga långväga gäster kom i år. Men vi gör som vanligt i alla fall. Allting blir bara lite mindre och … ja mindre. Nyårsafton har fasta rutiner, faktiskt mer än julen i vår familj. Vi börjar med middag.


Elin vid förrätten som vi tagit från teveprogrammet Strömsö: Kavring med en sillbit med rom på en vegetarisk röra. Elin har som vanligt stöpt grenljus med barnen i skolan i Gamla stan.


Huvudrätten är traditionell nyårsmat hos oss: fiskkryddad kinesisk köttgryta med chillistark gurksallad. Min favorit. Den obligatoriska efterrätten av kanelparfait med tjinuskisås och lingon hoppade vi över eftersom bara Elisabet kan göra den.


Elin vid den lilla ostbrickan framåt elvasnåret.

Eftersom det bara är vi två har vi bara några favoritostar framme. En kittost från Frankrike som luktar fruktansvärt och smakar gott. (En gåva från en vän som bor i Nice.) En Cambozola och en vitlöksrulle.

Precis som allt annat var fyrverkerierna små i år. Vi lyckades nog ändå med att skrämma ihjäl några småfåglar? Men lite raketer måste vi ha. Om inte annat för att hylla Gustafs minne 😉
Kvällen avslutades som alltid med kaffe och kakor.

Ett gott nytt år i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Mellandagsresa

Vi kunde inte fira jul i Skog som vanligt i år. Svärföräldrarna backade ur. Men direkt efter jul var vi här!
Vi glömde ringa och sätta på värmen. Men ändå skönt att vara framme, tända i spisen och kolla av att allt fungerar: vatten, frostskydd, bredband, el, telefon osv.


Rimfrosten gav allt omkring oss bleka nyanser. Som en skugga av sommarens varma hemkänsla.



Snöröjningen sköts av proffs, och då menar jag inte hon på bilden. Men lite putsning eftersom behövs.


Min bror Jörgen med familj kom förbi ett par dagar, när de ändå var i Lycksele. Annars har vi varit alldeles för oss själva.


Sara och Elin diskuterar virkning av ”mormorsrutor”. Ett pyssel som Elin tagit med sig från fritids.


Bippi bjöd på middag med fläskfilé och klyftpotatis med bearnaise- och gräddsås. Oj vad det kan vara gott!


Jörgen fick igång Gustafs gamla snöslunga. Med lite värme och uthållighet brukar det gå. Som pastor är han van vid ”handpåläggning”.

Mer vinter i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Hungerpesten


Elin hittade den här barnboken i skolan i Gamla stan i Stockholm. Det är en barnboksvariant av Hungerpesten. Min bror Jörgen råkade vara i stan och han visste att huvudpersonen Matilda Sjögren var min farmors kusin. Själv minns jag bara att vi var släkt med hästhandlar-Sjögren längre upp på Rönnvägen, där jag växte upp. Då stod stallarna kvar nedanför backen där Hembergsskolan senare byggdes. Farfars jaktkamrat Olle Grönlund är namngiven också i barnboken. Så nu måste jag ta och läsa boken. Även faster Nanny lär figurera någonstans på sidorna.

Morfar Alex hade en del otur med hästar. Hörde att Sigvard Sjögren ville hjälpa honom med affärerna. Men jag vet inte hur det slutade.
Alexis Sjögren kommer jag förstås också ihåg. Han målade kökstaket och en del annat i vårt hus i Skog. Än i dag hänger en stor tavla av honom i Pingstkyrkan i Vilhelmina.

Det var Sjögrens och boken Hungerpesten.

FLER FÖRFATTARE I SKOG OCH MARK!

Stanley Almqvist
forskar vidare