Inlägg

Publicerat

Vueltjere Duodji

Vi besökte sameutställningen på Kyrkberget i Vilhelmina. Det är ett par kåtor och några andra byggnader som ett kusinbarn har byggt.

Inne i Nybyggarstugan mötte vi Vilhelminas Sameslöjdförening, Voetjere Duodji. Vi fick höra en hel del om broderi, skinnsömnad och om kolten. Elin tittade på hur man virkar med glaspärlor och annat sånt. En och annan detalj om renens användbarhet och konserveringstips fick vi också. Men jag är mer intresserad av formspråket i horn och träföremål.
Att jag datoriserar de traditionella flätmönstren bemöttes med tystnad 🙂


Datoriserad grafik tillgänglig på nätet.

Jag fick tala med Mats Fahlén som är en bra konstnär och slöjdare. Och efter kaffe och tunnbrödmacka var vi medlemmar i föreningen. Det känns roligt och jag ser fram emot att få lära mig mer av det som farfars generation gjorde allt för att glömma.

På morfars sida känner vi inte till någon samisk bakgrund. Alex Nilsson var ju från Mark och tips om rötterna mottages tacksamt.

Mer samiskt i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
nyoutad same

Publicerat

Livet är ruttet


Kul byggsats.

Den nya sophämtningen i kommunen påskyndar kretsloppssamhället. Elin bygger ihop sin nya kompostbehållare. Hon hyser inga tvivel på att livet på landet är rutten – och ska vara det. Här ska komposteras!


Pulpetnoga med sopsorteringen är hon.

Elin som är tredjedels baptistpastor ställer sig genast bakom komposten som om den vore en talarstol. En plats där ruttenhet förvandlas till näring.

Sedan ringde kyrkoherden som också har en predikstol och hus här i byn. Får se hur det slutar…


Idolbild av komposten. Beställ en egen på www.mullbanken.se.

Vad är GPS?

Det var ju enkelt. Svårast var det som vanligt för transportföretaget. Lastbilschaufförer har sin speciella ”charm”.

Medan vi sitter i det jättestora cirkustältet På Lapplandsveckan ringer Schenkers lastbil. ”Var ska jag lämna godset?”, frågar chauffören. ”På den adress som er kund skickat den till”, svarar jag som om det vore den självklarhet det är. ”Jag är väl ingen lantbrevbärare heller”, svarar lastbilen irriterad.

Saknar de GPS? Det har folk i telefonen numera. Och den hittar utan vidare Skog 46!
Jag undrar om kunderna vet om att Schenker med flera inte gör vad de fått betalt för; nämligen att lämna godset vid tomtgränsen.

Vi hade turen att han lämnade det vid rätt uppfartsväg i alla fall. Vid vår brevlåda nere vid Connys hus. (Han är förresten här nu.)

Mera mull i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
mullig eller rutten?

Publicerat

Ungarna utflugna


Inga farliga måsar i närheten. Vesslan inom synhåll? Nä, då kanske man kan våga sig ut…

Nu är talgoxarnas ungar utflugna. Ett ögonvittne, Elin, såg tre trevande fågelungar flyga ur holken i eftermiddag. En efter en dök du upp i bohålet. De satt och tittade en stund, pep lite. Men sedan flaxade de lite ostadigt till närmaste träd.

Vi har inga uppgifter om var de hållit till sedan dess. Men enligt vanligtvis välunderrättade källor matas de fortfarande av föräldrarna. Små larver är det gott om, så framtiden ser ljus ut för de små pipen.


”Jag är inte rädd. Jag kan flyga … Jag är inte rädd. Jag kan flyga … tror jag…”

Fler ungar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
leker ornitolog

Publicerat

Besöksrekord


Det firar vi med en finsk impressionist som jag hittade på The National Gallery i London. Bilden kunde lika gärna ha hämtats härifrån. Visst känner ni igen stämningen?

Under juni hade skogmark.se tolv gånger fler besök på bloggen än det finns bofasta i byarna. 606 besökare. Det är många utanför som följer livet i byn med intresse.

Juni hade två och en halv gånger fler besök än en vanlig månad. Och 80% fler besök än förra rekordmånaden som var januari i år.

Det är roligt att så många följt Elin och mig hit till Lappland. Roligt att många som inte känner oss är intresserade av Skog och Mark. Det är förstås av olika skäl. Men alla är välkomna. Vi behöver intresserade besökare både live och på nätet.

Stanley Almqvist
glad åt det lilla

Publicerat

Liv i holken


Talgoxar tar orimligt stora risker för att få bo i Rebeccas röda holk.

En av fågelholkarna föll ned under vintern. När vi var här i påskas ställde vi den bara vid bron eftersom ingen orkade hämta stegen och klättra upp i tallen.

När vi kom hit före midsommar bodde en familj talgoxar där, nära marken. De är mycket irriterade på att vi flyttat in i den stora holken bredvid deras. När Elin dricker sitt morgonte på trappan gör de vuxna fåglarna utfall mot henne och de undviker att dyka in i holken med sina larver i munnen om vi är för nära.

Så vi flyttade holken en meter från bron. Och det fungerade. Det vill säga att de hittade hem för att mata ungarna trots allt. Men när ett mårddjur tittade fram under trappan tyckte vi att de bodde lite väl farligt ändå.

Holken flyttades upp på en stol. Ingen större skillnad, men ändå inte i skydd av trappan.

Vi följer de gula vännernas föräldraskap med intresse och hoppas på det bästa. Svalorna på väggen ovanför sitter lite säkrare.

Elin börjar hitta sommarformen. Utemöblerna är utburna och parasollen ger skön skugga. Bara bromsarna stör friden.

Vi har stockholmsfrämmande den här veckan. Christer som skruvade ihop slåtterbalken så att den fungerar igen är dagens hjälte. En nödvändig polisinsats! Anneli är förstås också med. Ikväll har vi bönegrupp hemma hos oss, precis som vi brukar. Så nu är det liv i holken.

Fler holkar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
upplivad

Publicerat

Vi två är 4%


På väg från Westminster ser vi Londons bankpalats sticka upp.

Fick lära mig på kafé Skogsblommorna att det nu bor jämnt 50 personer i byarna Skog och Mark. Efter vår inflyttning.

Det roade mig att Elin och jag utgör hela 4% av befolkningen! Skämt åsido säger det en hel del om vad ett litet tillskott betyder och hur sårbara små byar och samhällen är.

Bara en dryg handfull bor i byn Mark. De flesta bor här i Skog. Men vem räknar?
Skog och Mark har ett Jönköping-Huskvarna-problem, eller varför inte ett London-Westminster-problem? Ingen skiljer på dem. Men i London är två personer förstås bara en droppe i folkhavet – 0,00002%.

Mer folk till Skog och Mark!

Stanley Almqvist
nogräknad

Publicerat

Midsommargäster


Vi fick också kransar!

Nu har vi flyttat. I onsdag morse rullade vi in på gården med bilen fullastad till bristningsgränsen. Vi lämnade Stockholm bakom oss i spöregn, rastade i myggmolnet i Tönnebro. Men här i skog var det myggfritt och uppehållsväder.


Ruth och Elin längs den oklippta uppfartsvägen till vårt hus.

Knappt hade vi fått in lådorna i vårt lilla flyttlass förrän fick besök av syskonbarn: Ruth och Seth med barnen Isak och Edvin. De firade midsommar med oss. Annars hade vi knappast orkat med det 🙂

Att binda kransar är blivit tradition förvaltad av kvinnorna i släkten; tidigare Elisabet, i fjol Noomi och i år Ruth.

 

Seth med Edvin på kärran och Isak vadar genom gräset på vägen. Slåtterbalken är trasig så allt har vuxit vilt ända sedan förra sommaren. Klippare, snöslunga och kompost måste känns som grundförutsättningar för livet här.

På midsommardagen sägs allt vara stängt. Vi är i alla fall vana vid det från Stockholms innerstad. Men i Skog hade kafeet öppet som vanligt. Vi avnjöt sommarens första fika med västerbottensostskorpor. Och det kommer att bli många fler.
I bakgrunden ser tanterna Risberg och Skoglund som fikade och berättade lite om byns äldsta historia.

Vi köpte några skivor och filmer i kafeets loppis också. Där finns det alltid något kul att köpa för en billig slant.

Mer fika i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
återvändare

Publicerat

Vi grälar offentligt


Senaste numret av Du & jag med flera intervjuer med par om grälande.

Vi blev intervjuade i magasinet Du & jag om gräl. Vad vi grälar om, hur och när. Lite kul att tänka efter, faktiskt.

Nu har vi bara ett par dagar kvar i Stockholm. Och många av våra bekanta är så förundrade över våran flytt att det säkert blir någon intervju om det också. Vi har ju många bekanta i mediebranchen. Får se i höst 🙂

Fler intervjuer i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
skogare på ingång

Publicerat

Hjälp på vägen

Vi tog en annan väg tillbaka till Stockholm. För det är ju hög tid att byta däck. Vi som bor vid Hornsgatan kör visserligen inte på dubbar. Men någon gång ska sommardäcken på. Så vi tog en sväng genom Hälsingland.

Det är vår och fåren ska befrias från vinterpälsen. Så moster Kristina kör saxen så att den går varm.


Lammet med svart lapp över ögat kallas förstås Sjörövar-Fabbe – förutom 11072 som är hans riktiga namn enligt alla myndigheter.


Många lamm blir det. Och nästan alla är vita med gul lapp i örat.


Ett rejält garage har han, bonden och elektrikern Jonte.


Han klagar inte bara på vädret. Han byter däck också.


En fika på det här så kan man åka vidare mot sommaren.

 

Publicerat

Påskfrämmande


Minst ett fika på kafe Skogsblommorna hör till. Den lilla stund vi satt där kom flera gäster förbi. Och kafeets barnbarn pysslar vid bordet intill. En hemtrevlig stämning.


Sara kom förbi på väg ned från Borkan, med skrubbsår i ansiktet efter att ha åkt på näsan i skarsnö! Hon sov över innan resan mot Umeå. Själv syns jag som ett spöka i fönstrets reflexer.

Kusin Conny och hans bror Fredrik jobbade på stugan: Brände skräp och målade invändigt.


En lugn påsk hade vi och det var lugnt trots att vi bar flyttkartonger hela helgen. Nu är huset berett för flyttbussens ankomst.

Fler flyttlass till Skog och Mark!

Stanley Almqvist
flyttfärdig