Titt i loggboken

Mina föräldrar hade alltid en loggbok i stugan. En tradition vi fortsatt med. Här är några glimtar från den vid just den här tiden på året, skrivna av Gustaf Almqvist. Vi börjar med det sista året i boken, året då de köpte huset, och kan konstatera att sysslorna alltid är desamma vid den här tiden på året: Plocka bär!

12 augusti 1985

Vi har varit här i två veckor och en dag och allt vi gjort här går ej att med några enkla rader beskriva.

Huggit upp golvet i källaren, lagt ned ny avloppsledning. Men vattnet, hur går det med det?

Inga hjortron i år. Åker hem på söndag. När får vi hit grävaren?

Det är söndag förmiddag, fikar och äter god rökt fjällfisk som vi fått av Stig.

Vad fina dagar vi haft här, en veckas solsken.

 

16 augusti 1985

Nu har vi varit här och plockat hjortron och haft det bra. I dag fredag är det strålande sol. Nu åker vi hem. Får se när vi kommer hit nästa gång?

Men så egendomligt att de flesta björkarna är gula redan. Nog är väl det för tidigt?

 

17 augusti 1986

Ja, nu åker vi hem igen efter en bra tid här, med både arbete och vila. Mirjam var hos oss de första dagarna vi plockade hallon och blåbär och hade det jättefint.

Men sen – ack och ve – gjorde vi en mindre angenäm upptäckt. Det började med en konstig lukt från källaren och vad som sen uppenbarade sig vill vi helst glömma. Det blev till att hugga upp golvet, bära bort goja i massor, täta de trasiga skarvarna och sen fylla igen och laga golvet. Men när det var gjort var det skönt att få fara ut och plocka lingon. I går och i dag har vi städat och putsat fönster mm och är nu färdiga att åka hem!

Solveig och Mårten kom och hälsade på oss i dag och drack kaffe. Trevligt.

Klockan är 20:25. Nu åker vi.

 

Fredag 14 augusti 1987

+10 grader. Nu packar vi och åker hem för den här gången. Kalla nätter. Perkålen har börjat frysa. Vi har fått några fina dagar här.

 

 

21 augusti 1988

Jag har varit här och huggit ved i fyra dar, två dar i spöregn men nu onsdag är det fint. Plockade blåbär i går. Far nu hem med ett vedlass. Till söndag åker vi till Bjästa.

 

11 augusti 1989

Tillbakablick: Sista veckan i juni var vi här med Ruth och Simon en vecka. Lite sol och lite regn.

Första veckan i augusti var vi här med Noomi. Och nu har vi 11 augusti och Daniel är här hos oss.

Inga hjortron i år. Men jag har hittat 14 liter i Divelånshålet.

 

12 augusti 1990

Nu har Märta och jag varit här en vecka och haft det bra. Regnskurar men sista dagarna soligt och varmt. Jag har byggt garage och Märta har, förutom att hon lagat mat, klippt mattrasor.

 

29 augusti 1992

Nu har jag lagt ihop och huggit ved där uppe färdigt. Lördag fint väder.

 

17 augusti 1993

Affes har varit här. Vi har ätit surströmming. Stig och jag har varit och plockat hjortron, dåligt med bär.

 

Sommaren 1996

En händelserik sommar. Går ej att med några ord beskriva. Så många turer (telefonsamtal) dit och hit för att sälja fastigheten.

Märta har slagit med lie, rensat och planterat och grävt. Och vi har rensat för att få klara gränser för avstyckningen och vi hissade flaggan.

 

1985 är första året i den här loggboken. Då stod stugan obebodd och ägdes av mamma och hennes syskon. Som ni sett kunde Märta köpa loss tomten och huset när hemmanet såldes. Och de var alltid mycket förtjusta i gården. Det var mammas hem med stort H.

Stanley Almqvist
loggboksläsare

 

Djupens lockelse

Djupen lockar. Både barn och  djur och andra. Därför har djupa brunnar lock.

Att lägga på ett betonglock är ett smärre projekt, så tungt som det är. När vi kom till betongfabriken i Vilhelmina (ett utmärkt och hjälpsamt företag) trodde vi att man bara kunde ta ett lock i bilen. Men det visade sig vara hundratals kilo tungt, hårt och vasst och lagom smutsigt. En släpvagn senare låg locket i alla fall på gården.

Det gamla locket; ett betonglock med hål med en bit plast och träbitar över, nedtyngda av stenar, så att barn och djur inte ska kunna ramla ned. Med förenade krafter lyckades Elin och jag, med var sitt spett, baxa betongen på plats. Dagens prestation!

Annars kunde man tro att Elins städning av förrådshuset var dagens prestation. Ett mindre flyttlass bökades omkring och fann nya platser på nya hyllor.

Ibland öppnar sig okända djup när man bökar runt bland gamla saker. Överraskad läser vi det inristade årtalet på varpan: 1872! Vem ägde den då? Friheten att hålla kristna möten var mindre än 2o år gammal 1872. Tanken lockar…

En varpa är stor och skrymmande; uppåt ett par meter hög. Den har trots allt överlevt ända sedan 1800-talet. Är den bara för stor och stabil för att ruttna bort?

Varpan användes för att ordna varptrådar till vävstolarna. Tråden virades fram och tillbaka ett antal gånger runt varpan. Så blev bunten av garn tillräckligt lång och fick tillräckligt många trådar för att räcka till väven. Om jag förstått det rätt.

Ska kanske tillägga att det ni ser på bilden har en fot med en lång lodrät stolpe som den kan snurra på.

Större prestationer i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
nöjd

Ingen fjällfisk

Sören Sehlberg och Lena Tellebo kom förbi, på väg till Klimpfjäll. Den här gången kom de förbi två gånger. En trerätters på uppvägen och lunch och paj på nedvägen. Tillsammans med några timmar datorfix betydde det att vi var rätt effektiva.

(Ja, Lena är en Anna Lindh-look alike.)

En stor lax hade de med sig till oss. Den pryder det nya frysskåpet väl. Men fisket i Klimpfjäll blev inte så lyckat. Bara en handfull fiskar fick de med sig hem.

Lenas pappa var också med. Han hade en och annan synpunkt på saker och ting.

Mer fisk i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
en fena på bloggen

I väntan på vad då?

Vi stiger upp hyfsat tidigt och väntar.

Köksgolvet är tömt och bara väntar på alla lådor.

Salsgolvet är ligger tomt och väntar.

Elin väntar nere vid byvägen.

Vid femtiden på kvällen var flyttbussen framme och försökte backa in genom allén. Två trädstammar var farligt nära att stoppa transporten…

…men det gick ända fram. Och precis då började sommarens värsta regnväder.

Äntligen återser vi våra sängar och allt annat som gör att man känner sig hemma. Mike, flyttgubben till höger, fick oss att prata engelska hela kvällen. ”Tunnbröd with smoked ham and pickled vegetables and mayo” till kaffet, typ. (Vad heter tunnbröd på engelska?) Men det smakade i alla fall.

Det blev en del att röja upp. Så här såg det ut både i salen och i köket. Första kvällen lyckades vi göra plats för sängarna och köksbordet, och gångvägar in. Så vi kunde i alla fall äta och sova.
Flytten är klar! Bara en köksstol, ett nattduksbord och en gästsäng har försvunnit på vägen.

(Värre var det med lastbilen från Bring nästa dag. Den kom med frysskåpet, men kom inte igenom allén. Så det lämnades vid brevlådan. Men vi slipper i alla fall vänta längre på det.)

Äntligen i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
andas ut

Bad-feeling

Det enda som fattas i Skog är en sjö, tycker Elin. Elins farmor var ju en vinterbadare som började varje isfri dag med ett dopp! Så dagen efter storbaket stämde vi träff i Rönnäs för ett dopp i Malgomaj. (Hon har inte badat i Skogbäcken på hela sommaren.)

Det är med bad som med bakning; det är kvinnornas intressesfär. Vilket bevisas av denna utsikt från Sånglöfs brygga.

Själv doppade jag bara fötterna i Malgomajs kalla vatten. Det är ungefär som med Vättern, kan jag berätta för alla smålänningar. En förfärligt lång sjö som är ungefär lika djup som Vättern. Och ni vet ju hur varm den blir?

Men fika efter badet värmer kropp och själ. Helen dukade upp bullar, flera sorters kakor, kaffe, te och saft. Allt på en vit duk med spetsar.

När vi ändå var i Rönnäs passade Jörgen och jag på att hälsa på vår kusin Lasse Almroth. Vi har så många kusiner att vi inte har träffat alla än. Lasse är faster Nannys son. Det tredje av pappas tio syskon.
Vi hittade honom inne i snickarboden där han gjorde nya brädor till sitsen i en trädgårdsstol.

Varmare vatten i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
badkruka

 

 

 

Vedugnspizza

Min bror Jörgen, Britthelen och yngsta barnen Sara och Rebecca stannade några dagar. En shoppingdag på Vilhelmina är inte fulländad utan sameslöjden och fika på Stenmans. Numera har Stenmans både gott och billigt fika. Själv nostagifrossade jag i en bägare mjukglass. Bergmans fisk och EG Vilt är också obligatoriska stopp på vägen.

Plötsligt en dag fick tjejerna för sig att tova ull. Det blev lite hjärtan och tvålar. Brodering sedan.

I Skogs bagarstuga gräddar Sara tunnbröd. Vedugnsbakat tunnbröd. Elden som brinner runt kanterna gör hela skillnaden.

Helen Sånglöf Norberg (som också heter Britt-Helen) och Britthelen Almquist var de som drev bakprojektet.

Vi män dök upp när bakningen var klar och ugnen ledig. Vi lovordade och godkände brödets smak och konsistens medan smöret smälte och rann över fingrarna, varefter vi övergick till pizzabakning.

Vedugnspizza är den exklusivaste sorten i Stokholms innerstad. Så också i Skog. Tunnbrödsdegen är kanske inte riktigt rätt för pizza. Men vi orkade inte göra någon extra deg.

Skapa mer i Skog och mark!

Stanley Almqvist
lokal kreatör

Besöksrekord

Under juli fick bloggen 1105 besök. Det är andra rekordmånaden på rad!
Välkommen hit.

Besöken på skogmark.se är nu 22 gånger fler än de som bor i byarna. Vi gläder oss åt alla som besöker vägens ände i Skog och Mark, oavsett om det är med bil eller via nätet!

Sommarmånaderna är normalt färre människor på nätet.

Fler besökare i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
fast här

Hoppet som bär

Hoppet om bär är hoppet som bär. Men i år finns det inte mycket att hämta på ”våra” myrmarker. Men fika kan man ju alltid göra. Och skicka nåt till FaceBook. Eller kanske inte om täckning saknas.

Britthelen och Jörgen gjorde sällskap till Lillskällmyra. Men hjortronen täckte knappt botten i hinken. Vi får svälta i vinter 😉

Det måste bära sig i Skog och Mark!

Elin Almqvist
sökare

Föräldrar och andra gamla grejer

Vi har haft Elins föräldrar här ett tag. Hyfsat väder, inga hjortron, kan man sammanfatta det.

Men en del annat hanns med. Den årliga konserten i Svenska kyrkan i Vilhelmina med Mika och Adam var bra som föräldranöje.

Lennart hugger i: En släpvagn till Second Hand i Vilhelmina lättar på trycket i förrådet. Snart kommer flyttbussen och då blir det problem!

Elin kommer från samma del av landet som surströmmingen. Där äter de den året runt utan hänsyn till premiärer och jippon. Så en lunch begick vi årets surströmmingspremiär.

Själv äter jag bara en måttlig klämma med bara en fisk i. (Ja, rädisor var riktigt gott att ha till.) Mätt äter jag mig på Bergmans gravlax.

Sophanteringen är ett annat projekt. Här är den nya tunnan för brännbart avfall. Extra mycket rök kostar vi på oss på finaldagen 🙂

Lennart granskar anläggningen innan vi får starttillstånd. En gammal brandman är alltid intresserad av rök och eld.

 

Nu hettar det till i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
sopsorterare