Inlägg

Publicerat

Gammlias julmarknad

Aldrig förr har jag varit på Gammlia i Umeå. På min tid åkte man bara till Umeå för att gå på lasarettet, som numera kallas NUS. Eftersom mormor Lilly hade TBC blev det några resor till lungröntgen. Numera måste man åka till Umeå även för att handla eller äta ute.

Men när vi ändå var i stan måste vi ju kolla om Gammlia är värt ett besök.

Här hittade vi suovaskebab. En överraskande multi-kulti-rätt, men ganska given ändå. Renskav och kebabskav ser rätt lika ut. Släng skavet i ett pitabröd så har du plötsligt en renkebab.
Köttet i denna suovaskebab var hälften suovas och hälften skav. Lite sallad och sås fullbordar snabbrätten.

Hur det smakade? Nja … tror nog att suovas i original hade smakat bättre i pitabrödet, med grönsaker som passar till smaken.
Vanlig suovas som snabbmat kan man köpa på Slussen i Stockholm. Betyg på suovaskebab:
Två granar för smaken
Fyra granar för iden

Det är också första gången jag ser den här stocken som farfar Olle Almqvist huggit. En rekordgran från urskogen i fjällen som länsmuseet gärna ville spara. Så här ligger den på lit de parad bredvid sågverket på Gammlia. Minst lika intressant som Lenin, om jag ska jämföra.

Jag har en svart-vit gammal bild från hygget där en av huggarna sitter gränsle över stocken. Får leta reda på den.

Eftersom vår gård en gång ägdes av en smed kunde jag inte låta bli att prata med den här. Smedjan stod i hörnet av ängen närmast bäckravinen.
Smide är ett så charmigt material: rustikt och hårt men ändå med mänskliga avtryck. Lite som keramik. Jag köpte med mig några spikar och en lång krok att sätta på förstukvisten.

Apropå gården fanns en utställning om att underhålla gamla hus. Och flera gamla hus står ju som exempel på området. Högintressant!

Det var en riktig julmarknad. Gammlia bjöd förstås på mycket mer, men det blir ett annat besök.
Vi återkommer nog till Gammlia fler gånger. Betyg:
Gammlia får fyra granar

Fler utflykter från Skog och Mark!

Stanley Almqvist
upptäcktsresande

Publicerat

Ensamt och skabbigt

Julmarknaden i Skansholm var en ödslig tillställning. Elin fick inte sälja så många ljus; Solveigs vantar var populärare. Men vi fördrev tiden med att äta vofflor med goda vänner och prata med bekanta vid bordet intill.

Den här räven med den tunna skabbiga svansen strök runt vårt hus i hopp om att få tag på någon mus. Elin är tacksam för hjälpen. Men om jag har rätt om skabben kommer jägarna i byn att avliva den.

Bättre då i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
stugsittare

Publicerat

Julbasarsbilder

Två av delikatesserna som bara finns att köpa i Skog. Irenes västerbottensostskorpor och Christines milda Skoghonung.

Uppslutningen var halvhyfsad. Marknaden i Saxnäs tog tydligen en del folk från oss. Men de som kom trivdes 🙂

Elin sålde sina egenhändigt stöpta ljus med inbyggd julstämning.

Solveig visade upp ett annat hantverk med tung tradition i byn; Skogvantarna efter Amanda Åslunds gamla mönster!

Kantareller, honung och loppisgrejer med Carola och Cristine bakom bordet.

Jag fick sköta byaföreningens bord. Nån ska ju göra det också. Skrämde bort lagom många köpare hoppas jag 😉

Nu är det snart dags att tända julljusen. Och nästa vecka är det marknad i Skansholm. Då går väl de sista ljusen, vantarna och honungen åt? Se oss där!

Mer marknad i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
småhandlare

Publicerat

Julbasar

På lördag 19 november är det julbasar och loppis i Föreningshuset i Skog! Välkomna alla gamla och nya bekanta.

Ta en liten omväg om ni åker till Saxnäs på julmarknad. Då slår ni två flugor i en smäll.

Sommarens loppis blev ju en succé, så vi väntar inget mindre på julbasaren.

Och kaféet i Skog håller också öppet.

Fler festligheter i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
träffas där

Publicerat

Heligt = eljest

En av Vilhelminas kyrkogårdar, i allhelgonahelgen. Här ligger våra helgon, dem vi håller heliga. De som är speciella för oss.

Vid lyktan närmast ligger Märta, Gustaf och min syster Berit. Lite längre upp i bild ligger Lilly och Alex som byggt huset vi bor i. Till höger utanför bild ligger ”tant och farbror Karlsson” som tog hand om mig när mamma jobbade. Farfar Olle ligger på gamla kyrkogården.

Det roliga är att ordet ”helig” betyder ungefär ”eljest”. Det som är eljest på ett bra sätt; det är heligt. Så våra helgon är de som är oersättliga för oss, och varit bra för oss.

Helgontätt i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
samlar helgon

Publicerat

En annan älv

Så här ser en riktig svensk flod ut. Vindelälven är ju en av Sveriges få oförstörda älvar. En väldig kraft som aldrig utvinns och aldrig ger miljoner till något halvstatligt företag i Stockholm. Älven är ett kärnkraftverk som bara flyter förbi.

När tillräckligt mycket av jorden spolats bort av vårfloden faller träden längs älvstranden. Men det är förvånande hur länge de kan klamra sig fast i nästan ingenting!

När vi hälsade på min bror Jörgen i Vindeln i söndags fikade vi nere vid forsen. Alla utom jag gillar att frysa och känna hur röken svider i ögonen.

Bullens korv och kokt kaffe är ju klassiker. Själv har jag inte förstått nostalgin bakom Bullens. I min barndom grillade vi falukorv. Men de smakade bra, kokade i sitt eget spad, direkt i burken.

Kvällen hemma hos Jörgen och Britthelen med ett par av deras barn och barnbarn.

Sara och Edvin. I lördags guidade hon Elin och mig i Umeå. Nu vet vi allt vi behöver veta om den stan: En trafikled och en älv som löper parallellt. Mellan dem ligger några kvarter med affärer. På andra sidan om trafikleden ligger sjukhuset NUS. Det är allt.

Vi bodde hos Saras syster Ruth och den gode Seth i Umeå. De flyttade norrut ungefär samtidigt som vi. Så vi är fortfarande inom räckhåll för varandra. Till nyår kan ni nog få se dem i Skog och Mark.

Fler älvar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
älva ;-P

Publicerat

Nalle i Lappland

Eftersom det sägs vara nallebjörnens dag i dag: en bild av min barndoms nalle som sitter i ett hörn av ateljén.

Han är en lappländsk björn i blond fuskpäls. Han har bott i Vilhelmina nästan hela sitt låtsasliv. Den hårda stoppningen av träull tittar fram genom den uppnötta tassen av filt. Syntetpälsen är gles och nalle är blind sedan de bruna ögonen av glas släppte från sina synnerver av ståltråd inne i träullen.
Han hade inte ens det grå ludd som enligt Ior flyger in av misstag i mjukisdjurens huvuden.

Något namn hade han inte heller. Inte något jag kan minnas i alla fall.

Fler nallar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
barnslig

Publicerat

Goda utsikter

Mitt arbetsbord i ateljén i Skog, för alla er som frågar hur det ser ut 😉 Som ni ser finns det goda utsikter för jobb här.

Usikten är nästan som Tantolunden – fast större. Och kolonisterna utanför sina små stugor har jag bytt mot småfåglarna vid fågelbordet och nötskrikorna som pickar äpple nedanför.

Nu kafferast 🙂

Mer jobb i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
arbetsam

 

Publicerat

Tunnbrödskurs i bagarstugan

Tunnbröd är inte en sorts bröd. Det är oändligt många varianter och varje hushåll har sina ideal.
Nej, det slokande bröd utan kryddor och karaktär som säljs i påsar över hela landet är inte värdigt att kallas tunnbröd. Därför bakar man själv sitt tunnbröd eller köper sin favorit från ett lokalt småskaligt bageri. Mina nuvarande köpta favoriter är Svannäs och Söderströms. Men de är svåra att få tag i.

Som ni förstår är det livsviktigt. Och här är gruppen som bestämt sig för att överleva på den diet som hör landskapet till. Första kvällen ska degen göras. Två olika recept förbereds för jämförelsens skull – och för att de två kursledarna har olika ideer om vad ett gott tunnbröd är 🙂 Ugnen ska också förvärmas.

”Stöpa” är smeten till degen. Till den smältes matfett på vedeldad kamin. Sirap blandas i. Det stora vita i bakgrunden är tunnbrödsugnen.

Hinken med själva mjölblandningen. Det blir en ganska lös gröt. Resten av de olika mjölsorterna och jästen blandas in nästa dag.

När ugnen fått upp värmen skrapas kolen åt sidorna. Mitten av hällen blåses ren från aska med röret.

Degen rullas till runda bullar som får jäsa klart på bordet. Själv provar jag att rulla två bullar åt gången, som jag gjorde förr. Men vänsterhanden har glömt hur man gör, så de blir avlånga.

Kalle och Elin får sköta resten. Det är bäst att inte bevisa att det är mer jag inte kan längre.

Den tunnt utkavlade kakan läggs upp på ”fjala” (fjölen) med ”spjalka” (?). Den är lite större än pizzerians.

Sen in i ugnen någon minut. Lite kinkigt att lägga in en så tunn kaka utan att den veckar sig eller fastnar i fjala.

Elin sopar av den gräddade kakan och mjöldammet flimmrar i solljuset från fönstret.

Lite smör på bröden och en kopp kaffe sitter fint för mig som väntar vid sidan om.

Mera bak i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
tunnbrödsätare
f.d. dito bagare

 

Publicerat

Svenska kyrkan välkomnar

I söndags följde jag Elin till Vilhelmina kyrka. Hon skulle välkomnas som personal i pastoratet.
På bilden tågar de in under högtidliga former tillsammans med assisterande kyrkfolk. Till höger i bild; Agneta Tellbro, kyrkoherdens fru, tillika min tremening. (Hon kan även ses i söndagsskolebilden från 1953.)

Sara Edman går vid Elins sida. De kommer också att arbeta ihop. Sara blir föreståndare på Elins fritids ett år framöver.

Elin i sin blå tunika står bredvid Sara Edman och Inga-Lena Larsson. Alla tre bekanta från andra kyrkor. Vi har en historia av praktisk och funktionell ekumenik i Vilhelmina. (Jo, vi är medlemmar i Svenska kyrkan ockå.)
Till vänster om prästen Ronny Tellbro står ännu en fritidsledare och en diakon. Diakonen höll förresten en riktigt juste predikan efteråt.

Handpåläggning och bön för de nya, en efter en, precis som det ska vara.

En del är inte alldeles begripligt för den oinvigde. Jag var tvungen att googla ”gradualpsalm” för att det användes som ett självklart ord under gudstjänsten. (Det betyder bara sång innan evangelietexten. Det i sin tur betyder text om Jesus liv, grovt räknat.)

Bonus var att träffa flera trevliga människor vid kaffeborden efteråt. Till exempel en lärare, Lennart Olsson, kände igen mig från högstadiet på Hembergsskolan. Och han var enbart positiv! Sen blev det förstås lite prat om Skog och Mark när kyrkoherden och grannen Ronny satte sig vid bordet. En och annan kände också igen Elin från VK:s framsida i lördags.

Sen drog vi snabbt ner till Pingstkyrkan på påtår och träffade ännu fler. Det känns som om vilhelminaborna försöker integrera oss?

På väg hem stannade vi till vid mina föräldrars grav och höstpyntade lite. Vi var ju ändå på plats. Kollade att mormors och morfars grav också såg okej ut.

Fler möten i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
om livet i skuggan
av hustrun