Inlägg

Publicerat

Natur?

Småfåglarna är glada över feta frön och nötter. Även om de hittar mat i skogen är det roligt att få dem på besök. Och naturligtvis är det en projicering att de är glada. Det är förstås vi som är glada över att se dem.

Man blir glad av naturen. Så här års får himlen bebisfärger av kylan. Ljusa pasteller i kalla nyanser: ljusblått, rosa och gult.

Hagsätra T-station

Vår nya utsikt ser ut så här, sedan i går kväll. Hagsätra tunnelbanestation, där spåret slutar och tågen vänder.
Nästan som i Skog. Där slutar också vägen och bilarna vänder.

Det är sådär trettio år sedan vi levde förortsliv senast. Då mest en övernattning inför nästa dag på jobbet i innerstan. Så det ska bli intressant.
En hjälpsam kille som släppte in oss i källargången till huset och hjälpte oss hitta sa: ”Säg inte att ni bott på Söder här. Då kan ni bli nerslagna. Lappland är bättre att säga.” Så vi säger väl det: Vi kommer från Lappland och bor här på sjunde våningen. Sämre utsikt har vi haft – men även bättre 🙂

Bättre utsikt i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
förortsbo

Publicerat

Nyår

Midvinternattens köld är hård: (-20 på nyårskvällen.)
Ingen sova i enslig gård, alla lyssnar på smällen.

Nyårsgästerna är Jörgens barn och barnbarn: Ruth och Seth med barnen Isak och Edvin – och Sara.

Ovanligt livligt på gården. En stackars snöfattig umebo dyker i snön.

Åka snöstyra är spännande om man är 2 eller 4 år.

Elin fixar middagsbordet. Pyntet fixar Stanley och barnen.

Förrätt blev en krämig tonfiskmousse med oliver på bröd.

Huvudrätten var traditionell: filipinsk köttgryta med alla tillbehör. Traditionell i vår familj!

Edvin beställde en bäbislatte. Men han är fortfarande skeptisk. Moster Sara måste lirka i honom ett par skedar av den äckliga smaken.

Bibeltexter för det nya året med anknytning till gården, släkten och bananer! Tro det eller ej. (Från Predikaren och Timoteus)

Nej, det var inte drickan med foliehatten och smällande kork som var godast. Druvor, ostar, marmelader och dryck från Duå i Umeå. www.duaumea.se Otroligt gott!

En närbild på osten med den extremt äckliga lukten och den egendomliga smaken som knockar alla.

Midvinternattens köld är hård. Stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård, långt bort lyser Vilhelmina.

Mer fest i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
firare

Publicerat

Jul i Skog

I år köpte vi gran. Jämn och fin, lagom stor och luktar gott!
Lite ironiskt dock, att åka från Skog till Vilhelmina och köpa en gran på Tallen. Men den sista användbara granen på vår tomt är förbrukad. Att mormor födde som en Grahn är tydligen ingen garanti för livslång tillgång till arten ifråga.

Julafton firades med Elins föräldrar och Carina, en vän från byn.
För att undvika koma delade vi upp julmaten i omgångar över dagen. Här är det lunch med fiskmenyn: En handfull sorters sill, västkustsallad och Elins första försök att grava lax. Överraskande lyckad. Men med bra råvara från Bergmans fisk kan det bara bli bra. Eller hur?

För en gångs skull hade vi tid att sitta ned under hela Kalle Anka-programmet. Det känns som om det var många år sedan sist.

Inte för att koncentrationen var så stor på alla håll, men vi har det avslappnat och otvunget.

Viktigare än Kalle Anka är julevangeliet. Det har det alltid varit ända sedan Alex och Lilly firade jul här. Och nu är det vår tur.

Lennart spelar spontant ett par låtar på pianot bakom dörren och sjunger till.

Elin sköter det mesta i köket. Hon gör också de omistliga delikatesserna mesefil och sillsallad à la Märta.

Det är dags för köttmenyn där revbensspjällen intar den centrala rollen – i hård konkurrens med köttbullarna.

Märkvärdigare än så är det inte. Men precis så på riktigt som vi vill ha det.

Vi avslutade julafton med midnattsmässa i Vilhelmina kyrka. Kön fram till nattvarden gick genom hela kyrkan och fylldes på hela tiden.

På annandagen fyller Elins pappa alltid år. Så det blir tårta på säng om morgonen. Grattis på 79-årsdagen Lennart!

Mer jul i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
julfirare

Publicerat

Innerfönster

Kommer ni ihåg besöket i listfabrken i Alfta? Här är första produkten: Ett litet innanfönster! Kitt och glas ska Johanssons glasmästeri ha äran för.
Nu när kylan biter ifrån känns det skönt att få klart det sista innanfönstret i de varma delarna av övervåningen.

Det här vindsutrymmet kallar vi biblioteket, på lite skoj. Hittills har kondensen från trapphuset byggt tjocka isskorpor på rutan. Men nu ska innanfönstret med klisterremsorna stoppa träet från att ruttna och hålla värmen lite bättre.
Elins läshörna blir ombonad och mysig med golvet täckt av trasmattor och det svaga ljuset från midvinterdagen som smyger in genom gluggen.

Mer folk i fönstren i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
listigare än väntat

 

 

 

Publicerat

Nära tiotusen besök 2011

Under 2011 har skogmark.se-bloggen växt från runt 250 besök i månaden till mellan 1000 och 2000 varje månad.

Bloggen lästes 9.800 gånger under hela 2011. Som mest hade vi 199 besök på en dag. Det var 2o augusti 2011 när Djupens lockelse var populäraste inlägget.

33 blogginlägg har kommit till under året, så nu finns 147 inlägg på bloggen.

De populäraste inäggen under 2011 var:

1 Djupens lockelse med 4 kommentarer från augusti
2 Hoppet som bär med 1 kommentar från juli
3 Söndagsskolan 1953 med 11 kommentarer från oktober
4 Tunnbrödskurs i bagarstugan med 7 kommentarer från oktober

Fler besökare i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
bloggvärd

Publicerat

Fast i snön

På begäran av vänner på Södrasverige kommer lite bilder från vår kamp mot snön.
För andra gången har vi kört fast med bilen på uppfarten till vårt hus. Bilen med breda, platta, dubbfria däck utan fyrhjulsdrift.

Efter en timmes förtvivlat skottande och försök att ”gunga” bilen ur dödläget, får vi hjälp av Enar och Andreas med traktorn.

Traktorns snöslunga är något helt annat än vår lilla gräddvisp.

Vi hade ju en släpvagn med oss och här drar Enar upp den till huset med sin vinterbil.

Här kör jag upp till huset till slut. Carina har kommit för att trösta oss, med hunden som bajsat två gånger denna högtidliga kväll. Nu markerar han med stor energi våran gård som sitt revir 🙂

Halv elva på kvällen är ordningen och släpvagnen återställd. Dagen efter flyter allt igen, som båtfolken säger. Men det är ett annat sorts vatten.

Nu, två dagar senare, snöar det fortfarande.

Mer snöröjning i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
dumbilsägare

Publicerat

Julbak i Umeå

Årets syskonbarns-julbak blev i Umeå. Bara västerbottningarna kom. Jörgen och Bippi var bonus. Bak och pysseldagen är alltid mysig.

Traditionen startade på den tiden då alla: Elin, jag och alla syskonbarn var singlar. Ingen orkade baka pepparkakor och koka karameller själva. Men tillsammans blev det roligare!

Nu har de sina respektive och barn. Men vi bakar gärna ihop ändå. Det är som goda minnen i repris varje år! Här är det Isak som bakar vid sidan av Elin.

Ett år när en medicinare var med på bakningen kom vi på att; om man gräddar pepparkaksgubbarna på röntgenplåtar istället för bakplåtar ser man skelettet. Då upptäckte vi vad som knastrar när man tuggar! En riktigt rysare i kristyr.

Jag är fortfarande road av tanken och gör mina skelettpepparkakor varje år 🙂

Såna lekar ägnar sig inte Edvin åt. Han är en seriös bagare som arbetar under största koncentration.

Små hjärtan, små stjärnor och små änglar är populärast. De är godast att äta som tunna chips med pepparkakssmak!

Sara kokar chokladkola som hon snurrar in som prydliga bitar i smörpapper.

Seths knäck är den enda som duger. Och det blev enda julgodiset, tillsammans med Saras chokladkolor, i år. Ingen kunde göra Märtas marsipan. Det gjorde Elisabet i fjol. Några brända mandlar gjordes inte heller. Det brukar vi alltid göra annars.

Med stor elegans fyller Seth knäckformarna i en enda lång stråle knäcksmet som vandrar över brickan. Det är rutin!

Nästa julbak i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
godissugen

 

Publicerat

In i dimman!

Dimma över snötäckt landskap ger ett magiskt ljus. Det suddar ut allt utanför gården. Man rör sig i den lilla bubbla som gården alltid är. Men nu ser man att utanför finns bara den vita rymden.

Färg? Huset orkar nästan inte vara rött längre. Allt är insvept i den dämpade halvdager som slätar ut alla kontraster.

Framtidsutsikten i Skog och Mark?

Stanley Almqvist
dimmig

 

Publicerat

Gammlias julmarknad

Aldrig förr har jag varit på Gammlia i Umeå. På min tid åkte man bara till Umeå för att gå på lasarettet, som numera kallas NUS. Eftersom mormor Lilly hade TBC blev det några resor till lungröntgen. Numera måste man åka till Umeå även för att handla eller äta ute.

Men när vi ändå var i stan måste vi ju kolla om Gammlia är värt ett besök.

Här hittade vi suovaskebab. En överraskande multi-kulti-rätt, men ganska given ändå. Renskav och kebabskav ser rätt lika ut. Släng skavet i ett pitabröd så har du plötsligt en renkebab.
Köttet i denna suovaskebab var hälften suovas och hälften skav. Lite sallad och sås fullbordar snabbrätten.

Hur det smakade? Nja … tror nog att suovas i original hade smakat bättre i pitabrödet, med grönsaker som passar till smaken.
Vanlig suovas som snabbmat kan man köpa på Slussen i Stockholm. Betyg på suovaskebab:
Två granar för smaken
Fyra granar för iden

Det är också första gången jag ser den här stocken som farfar Olle Almqvist huggit. En rekordgran från urskogen i fjällen som länsmuseet gärna ville spara. Så här ligger den på lit de parad bredvid sågverket på Gammlia. Minst lika intressant som Lenin, om jag ska jämföra.

Jag har en svart-vit gammal bild från hygget där en av huggarna sitter gränsle över stocken. Får leta reda på den.

Eftersom vår gård en gång ägdes av en smed kunde jag inte låta bli att prata med den här. Smedjan stod i hörnet av ängen närmast bäckravinen.
Smide är ett så charmigt material: rustikt och hårt men ändå med mänskliga avtryck. Lite som keramik. Jag köpte med mig några spikar och en lång krok att sätta på förstukvisten.

Apropå gården fanns en utställning om att underhålla gamla hus. Och flera gamla hus står ju som exempel på området. Högintressant!

Det var en riktig julmarknad. Gammlia bjöd förstås på mycket mer, men det blir ett annat besök.
Vi återkommer nog till Gammlia fler gånger. Betyg:
Gammlia får fyra granar

Fler utflykter från Skog och Mark!

Stanley Almqvist
upptäcktsresande

Publicerat

Ensamt och skabbigt

Julmarknaden i Skansholm var en ödslig tillställning. Elin fick inte sälja så många ljus; Solveigs vantar var populärare. Men vi fördrev tiden med att äta vofflor med goda vänner och prata med bekanta vid bordet intill.

Den här räven med den tunna skabbiga svansen strök runt vårt hus i hopp om att få tag på någon mus. Elin är tacksam för hjälpen. Men om jag har rätt om skabben kommer jägarna i byn att avliva den.

Bättre då i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
stugsittare