Peppad, inte knäckt

Denna tveksamma ordlek på pepparkakor och knäck säger allt om helgen som gått. Vår traditionella bakdag med syskonbarn inför julen blev i Skog i år.

Medan Gustaf och Märta levde var vi ofta tio, femton personer här under storhelgerna. Nu händer det mer sällan.

Men under helgens julbak bodde vi elva personer här, allt som allt. Det var umeåsläktingarna med Jörgen, barn, barnbarn och deras respektive.

Några av bagarna runt arbetsbordet i hantverkshuset: Seth och Ruth med barnen Edvin och Isak mellan sig, samt David och Rebecca.

Årets nya pepparkaksmått var skidhopparen, de tropiska djuren och hela alfabetet i lösa bokstäver.

Entusiasten Edvin …

… överträffades bara av entusiasten Sara. Kristyren ringlade villigt ur struten.

Medan Jörgen renoverade vår taklampa från salen och lagade aggregatet för ljusstöpning …

… så att Ruth och Elin kunde stöpa ljus sista dagen.

Fram för mer bak i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
peppad, inte knäckt

 

 

Smått i storstan

Vi var i Stockholm i veckan. Och det är de små detaljerna som ger staden personlighet; de mänskliga avtrycken och uttrycken som gör att man känner sig hemma. När kinakrogen vill bjuda på lunchen, när sushiservitören undrar hur vi har det numera och indiern nickar med ett leende när vi för hundrade gången beställer lamm korma, då är stan inte så stor och anonym längre.

Och de här små skulpturerna på Hornsgatans puckel: Nedanför trappan sitter ett par händer fängslade bakom betongen. Vem är det och varför?

Några trappsteg ovanför sträcker den här lilla tiggaren ut sin hand mot oss. Eller är det en gåva? En blank slant ligger redan i barnets hand.
Hur många har inte hajat till av råttan som sitter på kanten ovanför trappan?

Men riktigt mänskligt blir det av ett snöre som hänger mellan två vägmärkesstolpar. Mitt i stan. Där hänger ett borttappat armband, ett öronskydd och ett plastkort. Det är mänskliga propotioner och lite vardaglig vänlighet.

Mänskligare i Skog och Mark! 

Stanley Almqvist
hemma borta

 

Lugnt trots 1134 besök

Trevligt att du tittar in. I oktober besöktes www.skogmark.se 1134 gånger. Och det är mycket för att vara en avlägsen plats, där vägarna slutar.

Men det är ändå bara hälften av vad vi hade samma månad för ett år sedan. Ingen tävling förstås. Vi är glada att du och alla andra vill vara här.

Å andra sidan har vi inte heller lika många gäster på gården heller, numera. Märta och Gustaf var ju den stora anledningen att mötas här som familj. Och alla stockholmare som var nyfikna på var vi gömt oss har redan kollat in Skog.

Fördelen är att vi får lite mer lugn och ro. För det är lugnt här. Lugnt och fint.

Lugnt och fint är det också vid kyrkan, där Märta och Gustaf är begravda. De som bodde i vårt hus innan vi flyttade hit. Vi tände en lykta och lämnade en krans, på allhelgonaafton.

Här vilar också morfar som byggde vårt hus. ”Alex Valentin Nilsson med makan Lilly Lovisa”. Vi tände en lykta vid graven.

Mer ro i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
roligt nära Norge

Rakt in i vintern!

Trodde att en helikopter hovrade över gården. Men det var bara Elin som körde snöslungan.
Det kom ett par decimeter snö i natt.  Ska försöka ta mig till brevlådan och kolla posten i alla fall 🙂

Ljus och värme

Efter den sedvanliga väntetiden har vi äntligen fått hjälp med elen av Gustaf. Nu har förstukvisten blivit lite trevligare och lyser klart om kvällarna, som ni ser.
Den stora förändringen är ändå att keramikugnen kan köras igång igen. 1200 graders värme kan behövas som kontrast mot vinterkylan.
Och alla uttag och kontakter i hantverkshuset är bytta. Ett visst hopp om ny glaskupa på lyktstolpen tändes också. Det är trevligt 🙂
Skog har ju en stolt historia vad gäller elektriskt ljus. Kolla här.

Mer ljus i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
upplysningens vän

 

Vinterfixat

Som fastboende har man inte längre någon deadline för ”vinterstängningen” av gården.

Snöstickorna som brukar sättas ut i mitten av augusti behövs ju inte förrän i november, så varför inte vänta med dem?
Svaret borde vara ”tjälen”. Men en glad överraskning var att marken fortfarande var ganska mjuk trots en tid med minusgrader.

Värre var det med lökarna som borde ha planterats i höst. Men Elin spadade upp tre gropar och satte ut lökarna under snön. De ska ju ändå ligga ute hela vintern. Lite snö mer eller mindre, vad har det för betydelse i Lappland?

Sotaren var här och klagade på stegen. Och det hade han skäl att göra. Så vi tog ned den.
Den ser ut som ett verk av Gustaf. Och det är det säkert. Men den gav vika för snön från taket i våras. Så nu blir det lös stege i fortsättningen.

För nu är vinter här på allvar. Snöslunga fram och gräsklippare bort.

Fler vintrar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
beredd

Hitt på nåt!

Årstidens växlingar verkar vara det enda som händer här, om man tittar på blogginläggen. Och det kanske är ganska nära sanningen.

Å ena sidan ska man inte underskatt naturens betydelse (speciellt inte här), å andra sidan händer det saker som är så intressanta att man inte tänker på att fotografera.

En samtalsdag i Lycksele är kanske inte så märkvärdigt. Det syns ju på att jag faktiskt tog mig tid att lyfta telefonen för en bild. Jag fick också träffa en vän från Stockholm. En ny bok på mitt förlag, ett intressant pedagogiskt projekt, ett besök jag inte kan skriva om, är sånt som ger mening åt den annars jämna lunken.

Men den goda sidan är att uttråkade barn tvingas bli kreativa.

Nya idéer i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
snart väldigt kreativ

Vit vecka

Det ser ut att bli en vit vecka. Inget ovanligt men efter ett dygns snöfall är den vitare än någonsin.
Hela mitt panorama ser du på bilden. Välkommen till min värld!

Fler flingor i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
vit, medelålders, man

Go´kväll

Höstkväll. Tidigare idag föll lite snöflingor över byn. Bara som en förvarning.

Själv försöker jag vänja mig vid hur gården ser ut numera, med den nya stugan och lamporna som lyser upp mörkret här nere vid byvägen.

Det här är liksom arbetsplatsen numera. Lite stökigt än med en tvättmaskin på förstukvisten och en blå plasttunna framför. Men visst är det trevligt med lyktor och lampor i höstmörkret?

Fler ljuspunkter i Skog och Mark! 

Stanley Almqvist
den upplyste