Bara små snöfläckar kvar nu. Inga löv på träden men knopparna är färdiga att brista.
I skuggan vid skogsbrynet ligger snö kvar.
Bäcken brusar högt. Smältvattnet från fjället rusar i panik mot havet.
Grönare i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
grön
Valborg 2013
Valborg firades med en rejäl brasa i snön.
Elden tändes i intensivt solsken halv åtta på kvällen. Solen laddar för de ljusa nätterna runt midsommar. På bilden Kalle och Sven-Åke.
Elin ledde vårsången med gitarr. Närmast bakom: Agneta, Kalle och Sven-Åke.
Delar av publiken. Ett femtiotal deltog i firandet och kaffet i Föreningshuset efteråt. Större delen av befolkningen i byarna och några utifrån.
Varmare gemenskap i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
eldar på
Skogs byalag
Skogs byalag hade årsmöte i tisdags. Som den traditionella förening det är var det inga större överraskningar. Styrelsen med Kalle, Siv och Bittan sitter kvar. Så byn lever vidare.
Den stora nyheten var att ekonomin gick med plus under 2012. Mycket på grund av tunnbrödsförsäljningen under Kolbullens dag. Bagarstugan är ju en av byalagets främsta verksamheter. Byggnader är alltid kostsamt. Brödet sålde som smör i solsken!
Skogs byalag är en av tre föreningar som organiserar folket i Skog och Mark. De andra två är Marks byalag och Skog och Marks hembygdsförening.
Bobbo springer för kvinnor
Skogs egen långdistanslöpare Bobo, Bo Broman, ska springa 184 km avbrutet bara av några minuters matpaus ibland. Han startar 21.00 lördagen den 6 juli.
Meningen är att samla in pengar till Vilhelminas kvinnojour.
”För att vi lever i ett otryggt samhälle och för att belysa problemet med att allt för många kvinnor och barn lever med våld i hemmet och i nära relationer. Kan jag med min löpning på något sätt bidra med att belysa frågan om våldet mot kvinnor och väcka debatt så vill jag göra det!” säger Bo Broman.
Ni kan läsa mer på hans hemsida: irun4uwoman.wordpress.com
Eller VK:s artikel: www.vk.se
Veckans vurpa
När Elin kom från jobbet i onsdags fick hon syn på det här inne i byn:
Det var Carina som lagt sig på sidan diket. Eller om hennes bil som lagt henne på högkant i snön? Det beror på om man frågar Carina eller bilen.
De ringde genast Enar som kom på sin vita springare för att rädda den väna jungfrun – nåja … sin fyrhjulsdrivna i alla fall. I väntan på Christers traktor hjälpte han ned Carina ur bilen.
Så dras bilen upp och tack vare den lagom fasta snön kan Carina köra vidare hem.
Det är det här som kallas samhälle; att människor hjälper varandra.
Bättre väg i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
välbärgad
Snötäcket
Ena sidan om huset.
Ni som har en mental bild av orörda snövidder där bara någon enstaka hare satt sina spår har inte fel.
Andra sidan om huset.
Men oftare ser det ut så här. Skoterspår efter någon som gått bärsärk över lanskapet.
Som väl är täcker snön över allt som händer eftersom det snöar hela tiden. Om några veckor syns inte ett spår om det lämnas orört. Och där kom två skotrar igen!
Byvägen ger en smal öppning i skogskanten. Ett litet titthål över Malgomajdalen och bergen österut. Annars är det inte mer än hundra meter fri sikt åt något håll.
Ett snötäcke över sommarens blomsterängar.
Kortsiktigt i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
närsynt
Sjukhus
Det är ett av mina nya sjukhus. När jag var barn tyckte jag att det var väldigt stort och högt. Med hissar och allt. Lycksele lasarett.
Det heter fortfarande lasarett, efter Lasarus i Bibeln. Känns gammaldags och sympatiskt på nåt sätt.
Här har jag ett par av mina läkare. Och dom verkar bra. (Hur nu en patient ska kunna bedöma det?)
Det tar två timmar att åka hit, beroende på väglag och fikapaus.
Här är delar av Huddinge sjukhus. Ett av mina tre tidigare sjukhus. De hade hand om mitt hjärta.
Tror att det har fem såna huskroppar? Korridorerna har gatunamn och i centralhallen orienterar man efter väderstreck.
Här gick jag lite vilse i jakt på sjukgymnasten på rehabiliteringsgatan, längst ned någonstans. Avdelningar med egen simbassäng ligger tydligen längst ned.
Men människor är alltid människor och jag kände mig ganska hemma där när jag väl lärt känna folket och var de satt.
Det var långt till Huddinge; 40 minuter med bil. Fast första resan dit gick med rullstolsbuss. Sen ett otal sjukresor med taxi, och till slut pendel och egen bil.
Det går åt rätt håll 🙂
Bättre hälsa i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
sjukt bra 😉
Alla fick korv
Samling för kvällens sparktävling. Platsen framför bagarstugan är snöröjd, brasan sprakar och värmer.
Klara, Elin, Solveig, Stig och Kalle.
Sträckan är Torpargatan runt. Först mot mål är herrarna. De kämpar hårt mot mållinjen och det är ingen tvekan om att de har en betryggande ledning över damerna och alla tre går samtidigt i mål: Stig, Sven-Åke och Enar.
Att damerna är på ingång hörs hela tiden på pratet som ljuder över nejden. En halvtimme senare är de inom synhåll: Klara, Elin, Carina och Ingegärd.
Alla sparkare har gjort sig förtjänta av varmkorv med bröd och lite dricka. Även de som inte sparkade fick dela på äran och korvbelöningen. Med 15 personer och fyra hundar på plats var det lagon tjorvigt. (25% av befolkningen var där!)
Nu när snön är röjd vid bagarstugan börjar också bakningssäsongen. Siv är först ut och man förvärmer ugnen med en brasa redan ikväll. Solveig lär inte bli långt efter och snart doftar hela byn av nybakat bröd.
Mer bröd till korven i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
vill ha tunnbröd till korven
Sparktävling
Mårten har gått bort
Mårten Risberg gick bort 12 februari, just 86 år fyllda, saknad av alla oss som kände honom.
Han växte upp och levde hela sitt liv i Skog. Med sitt goda minne var han ett levande lexikon över byns historia.
Mårten arbetade i skogen hela sitt liv och var engagerad i skogsfacket.
När Elin och jag träffade honom sista gången, på Lycksele lasarett, tyckte han att han haft ett långt och innehållsrikt liv.
I hans svärfars snickarverkstad förvaltade han en av byns designklassiker ”Fridians stol”. (Inte den han håller i.)
Mer att minnas i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
saknar grannen