Livet i Skog och Mark
Jag är lite road av att se på satellitbilderna som ligger på nätet. Kul att se hur mycket bättre de blivit på senare år. Tidigare var vår del av Sverige bara ett grönt ludd utan detaljer.
Här är en bild av vår gård med alla byggnader som ligger i ett stråk från byvägen upp till boningshuset. Fortsätt läsa ”Lite grann från ovan”
Nu har vi haft årets surströmmingsfest i Föreningshuset i Skog.
Mitt i björnjakten förvirrade vi alltså hundarnas vittring med surströmmingsdoft. Kanske till och med björnarna lockas?
Den första björnen skjöts härom dagen på andra sidan Vilhelmina. Men vi super in aromen från årets strömming. Fortsätt läsa ”Årets suring”
En av årets upplevelser är en båttur på Malgomaj.
Malgomaj är hjärtat i Vilhelmina kommun. Inte bara för att alla mina släktingar kommer från den här dalgången, inte bara för att alla barn får lära sig Malgomajsången i skolan eller för att den är så djup (110 m) och lång (5,5 mil).
Den är en urgammal farled, inte bara en vattenväg utan också en led för renarna vid flytten sedan tusentals år. Namnet Malgomaj kommer av sydsamiskan och betyder en sträcka upptrampad av renar. Fortsätt läsa ”På Malgomaj”
Nu har Elin gjort sin vävstuga klar – efter mycket arbete. Den ligger i ena änden av stugan vid vägen: Hantverkshuset eller ateljén. Får se vad huset kommer att kallas. Fortsätt läsa ”Vävstugan klar!”
Skog och Mark är byarna där alla vägar slutar. Här slutar både allmän väg och enskilda vägar. Ingen åker förbi. Därför är varje rörelse intressant 😉
Det skrapade och bullrade i kurvan ovanför vår gård. Det var vägföreningen som grävde av vägen: Christer med skopan och Mikael övervakar.
Det ska läggas ned nya plaströr så att smältvattnet kan rinna undan nästa vår.
Den gamla trumman av betong hade spruckit sönder av trycket från trafiken under minst ett halvt århundrade. På ett par timmar var det klart.
Bättre vägar till Skog och Mark!
Stanley Almqvist
slår av på takten
Elins gamla teamare Amelia Edman tittade förbi tillsammans med Emma Svensson i torsdags. Amelia ska flytta söderut och kom för att säga farväl.
Hon ska gå en ettårig bibelkurs i Götabro utanför Örebro.
Men Emma blir kvar så henne får vi se mer av.
Fler unga i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
f.d. ung
Blåbären är mogna så vi tog en tur upp i skogen ovanför gården i förmiddags.
Vi och vi … det är Elin som plockar. Själv är jag ”ett blåbär” i skogen.
Skogen är stor och det blev en liten hink blåbär på en liten stund. Och blåbär är ju så nyttigt numera; massor av antioxidanter som skyddar oss från att rosta ihop. Evigt unga med blå läppar ska vi vandra genom skogarna med svikt i stegen 😉
Mer antioxidanter i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
blåbär
Hade besök av en inte så gammal bekant, men ändå… Sören Sigvardsson som varit naturvetare och forskare under sitt yrkesliv. Nu ska han bara göra en doktorsavhandling till. Det är kul!
Sören som bor i Nordmaling. var på väg till Storsele för att förbereda älgjakten. Lite fika med Elins nybakade bröd och färska gurkor och tomater från växthuset passade bra.
Gull-Brith och Sören Sigvarsson
Jag roas mycket av mina akademiska vänner och bekanta och lär mig ett och annat på samma gång.
Sören och jag har mycket att prata om och hans fru får släpa iväg honom från fikabordet och puffa in honom i bilen för att få slut på samtalet.
Kunskapsöverföringen om psykologi, genetik, hjärnans funktion, droger och annat är enkelriktad. Vad jag kan bidra med är hur man kan kommunicera. Trots alla olikheter i ålder, utbildning, karriär och musiksmak är vi båda eldsjälar och djupt engagerade. Där finner vi varandra.
Mer kunskap i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
vetgirig
Elin plockade ett och ett halvt kilo hallon på gården, bara runt husen, idag.
Tänk att riset i skrymslen och hörn ger så mycket. Det är roligt!
Bättre ordning är det då bland vinbärsbuskarna. Elin och hennes föräldrar stagade upp dem när de hälsade på. Elin har köpt nån snobbversion av buskstöd från Hasselfors Garden – och de fungerade!
Vi ser fram emot vinbärsskörden i höst.
Mer bärkraft i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
bärkraftig eller bara fet
När vi närmade oss bron över Skogbäcken stod Klara Risberg (88 år) och fiskade med katten.
– Har ni nån fisk? frågade hon.
– Nej, har du fått nåt?
– Tre stycken, ni kan ta dom, tyckte Klara. Jag har många fler … ska bara ta ur dem.