Livet i Skog och Mark
Personerna på bild har naturligtvis ingenting med texten att göra.
Besökarna är ovanligt få i sommar och har inte velat vara med på bild. Inte ens med namn. Men så mycket kan jag säga att bland andra en fyrmening, en kusin och en av Elins kollegor från Stockholm har hälsat på. Alla våra gäster är så trevliga och ger så goda samtal. Jag vet inte hur det kommer sig 😉
Fortsätt läsa ”Sommargäster”
Mary Grahn 1, gift Hellgren, berättar om hur spanska sjukan drabbade byn Skog. Berättelsen är hämtad från de barndomsminnen som hon tecknade ned på sin ålderdom.
Mary var en av de få i byn som var frisk även om också hon verkar ha haft lite känningar av influensan. Hon fick tillsammans med några släktingar och andra bybor hålla ställningarna i byn så gott det gick.
Fortsätt läsa ”Spanska sjukan 1918”
I år fick Kolbullens dag perfekt väder, perfekt stekta kolbullar och många glada gäster; cirka 140 personer, tre gånger så många som bor här!
Kolbullen har blivit Skogs och Marks signaturrätt. Varje sommar hålls Kolbullens dag, där köerna slingrar långa fram till brasan där tre gräddare steker de eftertraktade pannkakorna.
Kolbullens historia börjar i timmerkojan, där var och en fick laga sin egen mat. Timmerhuggarna jobbade hårt och för att orka behövde de så många kalorier de kunde få. Trots namnet är kolbullen ingen bulle utan en tjock pannkaka med fläsk, stekt över öppen eld.
Kafé Skogsblommorna har upprepat förra årets succé med musik i sommarkvällen. I år var musikalartisten Johan Wennerstrand här med Janet French. Till kaffet med dopp fick man lyssna till en blandad repertoar, lika blandad som publiken och skickligt framförd av dessa professionella musiker. Allsång blev var det också och årets vinnarlåt i svenska Mello extra för barnen.
Elin har provat sin folkdräkt. Den är från Ovanåker i Hälsingland, där hennes mor, mormor och släkt bott minst sedan 1700-talet.
Ängarna blommar upp i Skog. Än har det inte nått sin kulmen men det är redan fint och ett överflödande slöseri.
Nu är det snart dags att plantera här i södra Lappland. ”Inte innan 10 juni”, säger de som varit med ett tag.
Har blivit med slipsten. Spännande. Köpte den på loppis i grannbyn Malgovik.
Den är inte så olik morfars gamla slipsten … i princip.
