Livet i Skog och Mark
Berth-Ove Almroth, i byn Rönnäs på andra sidan skogen, berättar:
Tänk vad som finns dolt i minnet och som kan lockas fram. Här är Anna Andersdotters mustiga berättelse om skit-pinnar. Kanske det var det språket och vanorna som gjorde att han till slut gick på en nit. Gissar att nordlänska dassvanor och skit-pinnar inte fanns med i den uppländska barndomen – upplänningen som for norrut och gifte sig med en kvinna i Vilhelmina.
Skogsbrynet dagen efter.
I natt vid ettiden lyste ett starkt sken över gården. Jag trodde först att det var månsken. Men ljuset låg så lågt att det strök längs marken. När jag tittade ut svävade ett rymdskepp i ett starkt ljussken över marken vid skogsbrynet.
Nu har bagarstugan i Skog fått tillbaka sin tunga pannlugg – den frisyr den lägger sig till med varje vinter.
Snyggt tycker vi. Det passar väl till fasaden.
Nyårsaftonens middag gjorde vi tillsammans med gästerna. Här slutfixade Sara dukningen och förrätten.
RÖNNVÄGEN, VILHELMINA PÅ 60-TALET: Tvättställningen på våran gård hade pappa byggt av kraftiga stålrör. Den höll bra som klätterställning också. Och storasyster Elisabet kunde gå ned i brygga som ni ser. Det mörka huset är Lundins röda villa, bortom den: Talléns, Rönnfjords och så vidare… Det fanns barn i alla hus på gatan – nästan.
Adventsljusstaken som vi knappt hann tända förrän på slutet fick lite pynt på julaftonen.
Efter en veckas snöande har vi nästan perfekt julkorts-snö.
Snö är som barn: gulligt men jobbigt.
Hittills i år har snön bara känt sig för med stor tveksamhet. Men 3 december lade sig några centimeter väl till rätta. Vi tror att den trivs så bra här att den stannar till maj.
I våras stängde vi vår väg. Den gick helt enkelt av på andra sidan bäcken, under vårfloden.
