Klockan var halv åtta. Kvällssolen strålade över byn. Dags att tända brasan och ”sjunga in våren”. Men halva brasan täcktes av ett kompakt snötäcke. Och inga sångare var inom synhåll.
Plötsligt slog en eldpelare upp från andra sidan! Var det en uppenbarelse?
Nej, det var en dunk med diesel som desperat tog eld. Den gjorde vad den kunde för våren och värmen men ensam och trött sjönk den snart ihop.
Det var då några tappra hjältar i byn stämde upp i sång till våren och värmen, till blommorna och ”orren i furn”.
Och visst tog det fart. Med nytt mod och en tjock gul rök manifesterade brasan sin inneboende kraft och viljestyrka: Här skulle snötäcket brännas bort. I alla fall det som täckte brasans andra halva.
Men vi tröttnade och gick hem, tände i vedspisen och drack varm choklad.
Ett lätt snöfall glittrade i luften.
Och vem vet. Kanske lyckades elden och veden med gemensamma krafter värma byn den här kvällen. Precis som den värmt oss under hela långa vintern.
Stanley Almqvist
luktar rök