Mats Nilsson växte upp i Skog som fjärde generationen i Grahn-släkten. Men efternamnet fick han från släkten i Mark. I år firade han midsommar i barndomshemmet i byn; vandrade över ängarna, kliade sig i huvudet och mindes.
Det var en förmån att få lyssna till hans berättelser och få lite ordning på gårdens historia.
Maths är min morbror, sladdbarnet som tog studenten, flyttade från byn och studerade vidare. Det var inte så vanligt på hans tid.
Elin och Maths pratar om vad som fanns här uppe vid bäcken förut. Var låg kvarnen … det här är nog en ny dämning?
Uppe på Lillskällmyren låg mossan som mjuka moln under fötterna ända bort till horisonten, och himlen speglade den i mjuka kuddar. Vatten över oss och vatten under oss.
Här har Maths vandrat sedan han föddes. På Blaikfjället skrapade man ihop till livets nödtorft men plockade även livets sötma i de gyllene bären.
Maths när han plockade bär på samma myrar i ungdomen.
Fanns det några hjortronblommor då? Jovisst. Här står de på rad. Blaikfjället är ju Sveriges största hjortronmyr. (Enligt Länsstyrelsen i Västerbotten.)
På just den här soffan, under det här fönstret vilade Maths far ofta. Är sladdbarnet mogen den rollen vid 80 års ålder? Jo, han ligger bra där. Det måste man säga.
Här var Maths hemma på besök, sladdbarnet som fick studera och blivit tandläkare. Lilly sträcker på sig medan Alex låtsas vara avslappnad. Han läser Folkbladet förstås …
Bilder av Maths som finns kvar i huset … Minnen som dyker upp där man minst anar. Pepitarutigt verkar vara hans signum …
En solig midsommar hade vi med lagom kallt väder.
Sightseeing genom Skog och Mark fick avsluta dagen. Maths berättade om varje hus, vilka som bott där och hur vi var släkt med dem.
Stanley Almqvist
också ett sladdbarn