Höstens vecka i Skog blev något helt annat än planerat. Men bra ändå 🙂
Inte nog med att jag, efter en kortare luftfärd slog i marken med en duns, jag stötte även på sjukvården i Vilhelmina, vilket alltid är en surrealistisk upplevelse.
Moster Birgitta brukade sanda vår trappa ibland. Det märks att hon inte är kvar längre. Bara en halv hink med stelfruset grus är kvar.
När vi åkte upp gick värmen inte att fjärrstyra eftersom någon rivit ned telefonledningen på två ställen. Samma folk har kört med traktor tvärs över tomten mellan husen.
Men riset och björkarna på lägdorna är i alla fall borta. Det hade morfar gillat!
Mer sandning i Skog och Mark!