I Alfta, där Elin växte upp, finns en fabrik som gör lister och sånt som görs av lister. Föster och dörrar till gamla hus till exempel. Och det är ju precis vad vi behöver. Så vi hälsade på och pratade med Bo Hedlund som har hand om det. Det luktade farbror Folke i hela huset; en lätt doft av kåda och slipdamm i luften! Maskiner som dånar. Gubbar som grymtar över jobben och sneglar lite misstänksamt mot besökare.
Vi har inte varit inne på Lindbloms sedan 70-talet. Fabriken ligger på andra sidan älven från Elins barndomshem. (Det som kallas älv i Hälsingland skulle vi nog kalla för bäck i Lappland.) Fabriken ligger alldeles vid vattnet eftersom den drivits med vattenhjul för länge sedan. Numera är vattenkraften en alltför stor kraft. Man har fått bygga tjocka betongmurar mot älven för att vårfloden inte ska spola bort fabriken.
Varje dag hörde man tutan när de öppnade och stängde, precis som i gamla tider när arbetare inte hade klocka. Ett ständigt brus av elmotorer och fläktar som lade sig över älvens brus hörde till. Inte förrän Lindbloms fabrik tutat och stängt av upptäckte man hur tyst och lugnt det blev. Många gånger har jag legat i hamocken på uteplatsen och hört lugnet lägga sig över älvfåran och villaområdet.
Gammalt fönster- och dörrfoder – som inte ser ut som krusigt låtsas-almoge – är svårt att hitta. Men här kan man specialbeställa. De gör precis vad som helst i listväg.
Ytterdörrar och nya fönsterkarmar gör man också. För hand. Precis som gamla spegeldörrar.
Tavelramar på löpmeter är en annan av Lindbloms attraktioner. Vi köpte ett knippe enkla och släta, ganska smala ramlister. Det kommer att passa bra på mina tavlor 🙂
En bunt med list för nya innanfönster fick vi också med oss. Bra att man har en snickarbod!
List och styrka i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
överlistar kölden