Kebbe

Själv kommer jag ihåg Kebbe som en gammal man som bodde för sig själv i en liten koja i ett skogsparti i Vilhelmina, ett par kvarter från vårt hus. Min bror och jag gick ibland med mat- och fikakorgar till honom, som min mamma skickade iväg oss med. Där satt han och täljde spännande träfigurer: rävar, tjädrar, örnar och alla möjliga djur. Dem sålde han för att få lite inkomst.
Så levde hemlösa och fattiga i Vilhelmina på 60-talet.

Kebbe (Kristoffer K. Kristoffersson) var en av Marks mer färgstarka personligheter. Han blev kallad ”skogens och sjöarnas son”. Inte lika känd som Lapp-Lisa, men lite av en kändis är han ändå.

Det berättas också att han hyste en livslång, olycklig kärlek till Lapp-Lisa och förblev ensam livet igenom. Lapp-Lisa bekräftar det i en bok* där hon berättar att: ”Vår kärlek var ren som nyfallen snö, och i våra tidiga ungdomsår gav vi varandra löften om trohet intill döden.”
Hans farfar Olof Kristoffersson och kamraten Sturk var de första nybyggarna i Mark, på hösten 1843. Här har Kebbe rest en enkel minnessten gjord av stenen som låg utanför den enkla nybyggarkojans dörr. Texten, som nästan blivit osynlig, lyder: Mark 100-årsminne 5/9 1843–1943. Farfars första bro. O.K:s

Erik Persson Sturk fick fastighet nr 1 och Olof Kristoffersson fick nr 2. De köpte marken av bönderna i Rönnäs.

I den här boken berättar Kebbe om nybyggarna i Mark,
hans barndomsminnen och hans egen värld.

Kebbe finns med i ett nytt Frikyrkolexikon och jag får nog ta på mig ansvaret för det eftersom jag var med om att samla in och bearbeta fakta. Så här ser det ut:

Mycket mer kan sägas om Kebbe, än det som står i lexikonet.
För den som undrar vad ”pv” betyder är det inte Volvos bilmodell utan Pingstväckelsen som menas.

Flera som växt upp i Skog och Mark blev predikanter: Ulrik Åslund, Arne Bäckström, Holmfrid Hellgren, Kebbe Kristoffersson och flera andra. Och där man inte fick hyra lokaler i byarna byggde man egna kapell. Såna byggde Kebbe överallt i södra Lappland och Jämtland. I t.ex. Rönnäs står ett och i Mark står det här lilla kapellet kvar. Men det måste vara ett av de minsta han byggt!

Husets ändamål antyds med det här lilla korset vid gavelväggarnas nock. Byggt 1930.

Kebbe; uppklädd och prydlig på gamla dar. Han ser ut som en markare i vår släkt med kantigt huvud och mustasch – eller ”skarpa drag” som det hette förr. Min morfar Alex Nilsson och hans bröder såg ut lite på det viset.

Samlingssalen i det lilla kapellet i Mark. Pingströrelsen var stor i Skog och Mark på den tiden. Ungefär varannan var med i Malgomajs fria församling. Det större kapellet i Skog rymde fler; ca 75 personer.

Bakom salen ligger det lilla köket där Kebbe bodde en period. Undrar om det inte är hans grejer som hänger kvar än i dag?

Sin sista tid tillbringade han på Vilhelmina sjukstuga, ensam under en filt, utan att vilja träffa en människa. Det är vad jag fått berättat för mig.

Stanley Almqvist
bevarar minnen

  * Boken heter  ”Med barnatro genom världen”
utgiven 1958 på Harriers Förlag, Stockholm