Adventsljusstaken som vi knappt hann tända förrän på slutet fick lite pynt på julaftonen.
Elins föräldrar, Lennart och Margareta Vestlund, firade jul med oss i år. De körde bil ända från Hälsingland.
Elin tvingade ut dem i snön för en promenad på byvägen. Och det var ju milt väder och vackert ute.
Julgran måste man ju ha när man har gäster till jul. Vi fick ta gran i skogen här, men vi köpte ändå en på Granngården i Vilhelmina. Det blev bara så till slut. Jämn och fin var den och en vanlig rödgran.
Julen brukar handla mycket om mat. För mycket, så vi sprider ut julbordet över flera dagar. Här är sill- och laxmiddagen.
Det här julpyntet som krullar sig på julbordet kallar vi för ”taggtråden från Betlehem”.
Och alla gillade sill och gravlax.
TV:n stod ensam i sitt hörn när ”Kalle Anka” gick. Men när Stanley läste julberättelsen ur Bibeln ville alla vara med, trots att han ser bister ut.
Efter läsningen tar vi nämligen alltid en stund och tänker på släkt och vänner som inte är med; vi ber för dem som alltid ligger nära våra hjärtan.
Elin delade ut julklapparna. Ibland fick hon själv ett paket – med gamla grejer.
Månen hängde över grantopparna, så full som den bara kan bli. Men det var lugnt. Hoppas att ni också haft det lugnt oavsett hur fulla ni varit.
Julottan hoppade vi över. Vi tog det lugnt, som sagt var …
Lite korsord på det.