Frostnätterna har kommit. Om morgnarna är fönstren immiga av värmen inomhus. Dags att sätta in innerfönstren.
Elin putsar ruta för ruta. Varje fönster har 24 ytor att putsa. Men det behövs inte så ofta. Vi bor ju inte vid Hornsgatan längre; med Stockholms smutsigaste luft.
Fönstervadden ligger vit och fluffig som ett förebud om stundande vinter och snö.
En mer prosaisk förklaring är att vadden samlar upp lite av den luftfuktighet som finns kvar mellan glasen.
Elin är belåten. Vi är beredda på kylan och den nya vedstapeln står på plats i köket.
Klisterremsor av papper tätar fönstren så att det inte drar från fönstren. Gammaldags remsor som man blöter för att de ska fastna. I hela huset finns 208 ytor som bör putsas … Jag tror att vi nöjer oss med nedre våningen. Eller?
Eftersom många av rutorna är av gammalt valsat glas är de ojämna och när man tittar ut går landskapet i vågor. Ännu mera nu med två lager buckliga glas.
Och de fina spröjsade bågarna är gjorda av en gammal snickare i byn. Undrar om det var Fridian?
Ett mer putsat Skog och Mark!
Stanley Almqvist
med framtidsutsikt
Minns mor min som stretade med vaddinlägg mellan fönstren fordom.