I dag kom första snön. Den var vit. Vintern har lagt sin reflexskärm för att lyfta det svaga vinterljuset. För mig är det 30 år sedan jag sett det så.
På Hornsgatan i Stockholm blir snön omedelbart ett slask som gör att asfalten ser ännu svartare ut. Bil- och bussförare får omedelbart något panikslaget i blicken och hastigheten halveras. Det mentala kramptillståndet varar tills gatukontoret sopar ihop grusbergen till våren.
Här lägger sig frost och snö som en kontrasthöjare som ritar konturer i vitt mot svart. Se hur vår gamla rönn framträder tydligt mot den mörka skogen.
Ladans ruttna och mellangrå spåntak tecknas nu med skarpa linjer i svart och vitt.
Och vitare ska det bli.
Vitare vintrar i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
vitbalanserar
I går när vi åkte kors och tvärs genom byn och en tur till Mark var det grönt och fint.
Ja det var då för väl att första snön var vit. 🙂 Här (i Järvsö) har vi inte fått nån snö än men nattfrost har vi haft inatt men nu regnar det och blåser så in i norden kallt.
Kör försiktigt Elin!
Kram från Carina.
När vi tog en kopp på kafeet hörde vi att ni varit där. Det var alltså på lördagen. Bra att ni slapp snön. Väglaget är tillräckligt konstig ändå. På söndagen lade de nytt grus på vägen.
Få mig ösökt att tänka på en av Bengt Johanssons nyaste låtar; Novemberljus. ”Rimfrosten klär allting i vitt, varje lite gren kommer fram … lyser björkskogen silverbeströdd”.
Jag kan inte Bengt Johansson. Men vad jag sett av honom är bara bra.
Ha det bra i rimfrosten, Sara.