En gård med åtta små och stora byggnader, alla i falurött, behöver målas om ibland. Värst har boningshuset varit. Vi har funderat på hur vi ska klara det. Men en överraskning löste problemet.
Min bror och svägerska; Jörgen och Britthelen Almquist, dök upp med dottern Sara, hennes fästman Daniel och fem hinkar färg. De tänkte måla om huset!
Som ursäkt använde de min kommande 60-årsdag. Jag blev glad – för att inte säga färglad.
(Den här bilden togs när det var klart.)
Vid frukost pratas det strategi, stegar och färgförbrukning. Hela huset ska målas på två dagar. Men Christer har en ”saxlyft” som löser det mesta.
Det är som en hiss – eller plattform som går upp och ned av sig själv. Daniel som är van vid både höjder och arbete (gärna i kombination) kör på direkt.
Men en kafferast måste man ta sig när Skogsblommornas kafé är öppet. Västerbottensskorpor och småkakor visade sig vara hårdvaluta vid bordet.
Textilläraren Sara, med sinne både för färg och skulptur, slog in delar av förstukvisten innan målningen. Det var jätteroligt, som ni kan se.
Jörgen och Daniel tätade brädväggen. En del läkt måste bytas, andra spikas om. Hålen efter hackspettarna måste lappas igen och så vidare …
Som ni ser var det hög tid att måla huset. Det var inte mycket pigment kvar på solsidan av huset.
Tänk att hela huset blev klart på två dagar! Det är vi glada för.
Sara och Daniel hade nog varit glada under alla omständigheter. Men det är en annan historia…
Stanley Almqvist
färgglad