Elin Almqvists föräldrar kommer till Skog någon vecka varje sommar. Ibland också till jul och nån gång däremellan.
Lennart och Margareta Westlund kör 50 mil upp från Edsbyn. Dom är ju hälsingar.
För Lennart är ingen bäck för liten för att kasta i en metrev.
… och fisk får han. En fin liten bäcköring, eller stenbit som vi säger här.
Det blir inte mycket mat men det blir goda smakbitar. I brist på katt får vi äta den själva.
När det är så varmt går det går bra att sitta i skuggan och fika också.
Margareta sitter i solen. Fika som fika.
Eldning av grenar och bråte överlåter vi åt Lennart. Han gör det med glädje och stor säkerhet. Hans stora intresse vid sidan av musiken är eld. Så har han också varit brandchef så länge jag kan minnas.
Uppe på Lillskällmyra breder nästan oändliga myrmarker ut sig.
Elin tittar efter hjortron tillsammans med sin far.
Det var medan det ännu fanns hopp. Det fanns inte många kart. Men det fanns.
Man kan ju också fika och ta det lugnt.
Utsikten är fin från den höglänta myren.
Tack för i sommar. Skog finns alltid kvar och något säger mig att vi ses här igen.
Stanley Almqvist
ingift och utflyttad