Djupen lockar. Både barn och djur och andra. Därför har djupa brunnar lock.
Att lägga på ett betonglock är ett smärre projekt, så tungt som det är. När vi kom till betongfabriken i Vilhelmina (ett utmärkt och hjälpsamt företag) trodde vi att man bara kunde ta ett lock i bilen. Men det visade sig vara hundratals kilo tungt, hårt och vasst och lagom smutsigt. En släpvagn senare låg locket i alla fall på gården.
Det gamla locket; ett betonglock med hål med en bit plast och träbitar över, nedtyngda av stenar, så att barn och djur inte ska kunna ramla ned. Med förenade krafter lyckades Elin och jag, med var sitt spett, baxa betongen på plats. Dagens prestation!
Annars kunde man tro att Elins städning av förrådshuset var dagens prestation. Ett mindre flyttlass bökades omkring och fann nya platser på nya hyllor.
Ibland öppnar sig okända djup när man bökar runt bland gamla saker. Överraskad läser vi det inristade årtalet på varpan: 1872! Vem ägde den då? Friheten att hålla kristna möten var mindre än 2o år gammal 1872. Tanken lockar…
En varpa är stor och skrymmande; uppåt ett par meter hög. Den har trots allt överlevt ända sedan 1800-talet. Är den bara för stor och stabil för att ruttna bort?
Varpan användes för att ordna varptrådar till vävstolarna. Tråden virades fram och tillbaka ett antal gånger runt varpan. Så blev bunten av garn tillräckligt lång och fick tillräckligt många trådar för att räcka till väven. Om jag förstått det rätt.
Ska kanske tillägga att det ni ser på bilden har en fot med en lång lodrät stolpe som den kan snurra på.
Större prestationer i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
nöjd
Morsa´n (min fru) nyttjar en sådan innan vävorgien brakar loss. Kul,spännande att hitta ting med sådant gammal årtal s0m 1872. Vad har en sådan att berätta?
Kan hon prata med dem också, och förstå vad de säger? Det vore en förmåga som ger vävning en ny dimension 😉
Wowsingen va duktiga ni är! Lockande läsning 😉 Kram till er!
Kram på dig Sara.
Vi har förresten ett orange Marimekko-tyg här som känner sig ensamt.