Kategori: Uncategorized

Här sitter man i Stockholm. Fyllde år i går. Solen lyser på balkongen och man väntar bara på nästa chans att åka till Skog 🙂 … innan snön kommer, för jag har inte vinterdäcken här.

Mer tid i Skog och Mark!

Vi brukar hinna plocka lite hjortron innan det bär iväg söderut igen. Med ”vi” menar jag Elin.
I dag var Affe och hon ute på stormyren och kom tillbaka med varsin hink. Tillräckligt för att göra Elin glad!

Det vore trevligt att kunna stanna längre på hösten 🙂

(Vi missade årets Lapp-Lisa-möte i Mark.)

Mer höst i Skog och Mark!

Provar att lägga ut en videosnutt från 2000, medan Märta och Gustaf fortfarande bodde i Skog.

Mer film från Skog och Mark!

Rakt fram, under stock och sten, diken och lägdor gör Internet sitt segertåg genom byn.

I dag är bredbandet igång.

Redan i somras grävde man upp gården för att dra in den tunna lilla fisklina som pratar med Internet.
I julas borrade vi hål i köksväggen och petade in kabeln.
Nu i påsk var uttaget monterat. Och i dag hade kommunen godheten att fixa pappersjobbet.
De trådlösa routrarna har redan länge stått och stampat otåligt för att få fördela informationspaketen mellan maskinerna.

Grattis Sverige! Nu är Skog med i leken.

Större informationstryck från Skog och Mark!

söndag 23 mars 2008

Kommunikation är inte bara bredband. Vägar är också livsnödvändiga. Om det inte vore för byns åkare Enar hade vi inte taigt oss fram alls. Men nu har vi ju både det ena och det andra i byn!

Dessutom är vädret fantastiskt: Sol och gnistrande snö.

Ovanligt mycket snö i påsk. Och det beror inte bara på att påsken är sällsynt tidig i år. Det har helt enkelt snöat mycket på slutet.

Snöraset från taket går upp över köksfönstret.

Istapparna och den snöfria plåten på taket vittnar om att solen och värmen är på väg.

Snickarboden kommer vi inte in i. Det är bara att glömma.
Vi eldar i spisen och tittar på snön istället! Skönt.

Mer vårsol i Skog och Mark!

När vi kom till Skog i natt lyste gröna små lampor i köket. Bredbandet är inkopplat och hoppets låga är tänd 😉

Redan i somras grävde man ned fibertrådarna kors och tvärs genom byn. I julas borrade Kalle hål i väggen och sladden tittade in i köket. Och nu har jag kopplat in det trådlösa nätverket på internetsladden.

Fattas bara lösenord och lite annat för att använda bredbandet också.

Fler megabit till Skog och Mark!

Numera är det ju kineser som sitter på pengarna. Som en förberedelse för investerarna har jag översatt Skog och Mark till kinesiska. Det är lätt att förstå vad tecknen betyder. Skogen är två granar och marken är uppstyckad i ängar.

Det är bara att satsa. Kom igen!

Fler investeringar i Skog och Mark!

Arbetsmiljön år inget att klaga på! Foto: Elin Almqvist

Alla lampor blinkar till och det mullrar hotfullt i fjärran. Det betyder kafferast på mellan en kvart och två timmar pga elavbrott eller farlig el. Förutom de spontana avbrotten har vi planerade avbrott. Förra måndagen var till exempel strömlös fram till eftermiddagen. Mellan strömavbrotten distansarbetar jag.

Alla vattendrag omkring oss är ödelagda för att ge elkraft. Men trots det är tillgången till el darrig här. Kan man tänka sig att driva någon professionell verksamhet när man inte vet om maskinerna får ström – eller om strömmen slår ut maskinerna så att veckor av arbete förstörs?

Tacka vet jag postverket! Lantbrevbäraren kommer varje dag oavsett om det åskar. Varje dag får jag min tidning Dagen till eftermiddagskaffet. Om strömmen stått oss bi har jag visserligen läst tidningen på Internet innan den kommer. Men man får i alla fall en trevlig promenad till postlådan.

Eftersom distansarbetaren även har långt till inköpen beställde jag en apparat per postorder. (Det vill säga på Internet.) Och eftersom man numera kan följa paketets gång på nätet visste jag när paketet kom fram till postkontoret. Jag fick ut det efter en viss muntlig övertalning. Fyra dagar senare kom avin med lantbrevbäraren. Distansarbetare får inte ha bråttom.

Men det är ju bra så länge grejerna kommer fram. Värre är det med större saker som går på lastbil:
”Jo, vi har en lastpall med trycksaker till dig,” säger en röst i telefonen.
”Bra. Välkomna!” svarar jag.
”Men det är adresserat till Skog. Ska vi verkligen köra ända dit? Kan du hämta det här i Strömsund?”
”Det är ju typ 15 mil!” invänder jag. ”Har de inte betalt för leveransen ända fram?”
”Då får vi väl åka extra då,” suckar martyren på åkeriet.
Lastbilschaufförer har ju sin speciella ”charm”. Och med lite tålamod och övertalning brukar man få grejerna ända fram – trots att man jobbar på distans.

Förutsättningen för att jobba på distans är i alla fall Internet. Som tur är finns det – på sätt och vis. Bredband är naturligtvis till bara för de som bor nära jobbet. Hemma i stan konkurrerar flera företag om att erbjuda bästa bredband till lägsta pris. Här finns det helt enkelt inte.

Men kommer ni ihåg modem som man satte i telefonuttaget? Ett sånt där som tjöt och visslade när man kopplade upp sig. Såna har vi här. Och det räcker för att skicka lite brev och läsa en och annan sida på webben. Men att skicka ett jobb till tryck kan ta tio timmar, eller mer!

Under den tiden är naturligtvis telefonlinjen upptagen. Jag är oanträffbar. Om man nu inte räknar med mobilen. Men det kan man inte. För även om man har Telia-abonnemang (det enda med täckning här) så fungerar den bara på framsidan av huset. Där jag sitter och distansarbetar är distansen några meter för stor.

Ofta går det snabbare att köra de tre och en halv milen till närmaste tätort, låna bredband där och åka tillbaka. Då klarar man samma leverans på en dryg timme.

Jag är en modern människa. Jag har trådlöst nätverk på gården som knyter samman datorer, skrivare, stereoanläggning med mera, men tvingas använda telefontjut för att prata med Internet. Det distanserar mig mer än nödvändigt från arbetet.

Politikerna har i sin outgrundliga visdom istället försett oss med digitalteve. Det fungerar utmärkt även här och ger oss massor med kanaler. Man kan slappa på distans.

Vi är alla moderna människor. Och det är förstås fler än jag som genomskådat myten om att tekniken tillåter oss jobba på distans.

”Och när börjar du jobba igen?” frågar kunden som får höra att jag sitter i Lappland.
För samarbetar gör man tillsammans med människor man kan möta i ett rum och ta en kopp kaffe med. I alla fall några år till.
”När kan vi träffas och prata igenom ett jobb?” frågar kunden.
Jo, jag kan flyga ned. Nähä, inte det …
”… men vi tar det när jag är tillbaka då”, svarar distansarbetaren.

Bredband till Skog och Mark!

Stanley Almqvist
Distansarbetande mediekonsult,
en fjärdedel av året från Skog
E-post: stanley@stanley.se

Det är skönt att komma till Skog när allt fungerar.
– Inget elavbrott — som i julas.
– Vägen är plogad.
– Torr ved är inburen och röken drar ut genom skorstenen.
– Vattenledningen har inte frusit.
– Telefonerna fungerar.
– Det trådlösa nätverket fungerar som en självklarhet.
– Avloppsbrunnen är tömd.
– Inga spår av gnagare.
Vad kan man mer önska sig?

Mer drag i Skog och Mark!

Det sägs att det bara är medelålders män som uppskattar ordlekar. Och den här gillar jag verkligen.

Foto: Stanley.se
Den står utanför Risfjells sameslöjdsaffär, som de flesta vilhelminabor vet. Rätt kul på ett Göteborgskt vis.

”Folkhumorn” i Vilhelmina är lite Göteborgsk, eller hur? Det är som med områdesnamnen Manhattan och Bangla Desh; slående och ironiskt på ett lagom snällt sätt.

Men vi får hoppas att det inte går så långt att vi måste skaffa varningsskyltar som den här amerikanska.

Foto: Cheryl Empey
Men vem vet — det kanske vore en bra turistgrej?

Mer humor i Skog och Mark!