Livet i Skog och Mark
Lördag 4 januari 2009
Det är kallt. Minus tjugofem. En promenad vänder automatiskt redan vid brevlådan och byavägen.
Sedan markägaren röjt av lägdorna har fyra rådjur sökt sig upp till buskarna på tomten. Och fågelbordet vid köksfönstret är förstås fullt av godis!
Mer foder i Skog och Mark!
Jul 2008
Så här såg bagarstugan ut i dag. Men det är inte deg som rinner utför taket. Det är snö.
Lite kul att snön kan vara så seg. Men vem blir inte seg en sån här helg?
Mer deg i Skog och Mark!
Jul 2008
En julhälsning från skymningen på årets mörkaste dag. Här är lagom kallt, lagom mycket snö och lagom med rimfrost.
I morse väcktes jag av Elin som krävde att jag skulle titta på rådjuren utanför sovrumsfönstret. Det är konstiga renar ..
Mer ljus i Skog och Mark!
söndag 7 december 2008
Rebecca säger att det här är Skog i pepparkakor.
I går hade vi vår traditionella jul-bak-dag med syskonbarn och syskonbarnbarn. I år i Uppsala, men Skog är i våra hjärtan. Därför gjorde Rebecca en plåt pepparkakor med huset i Skog omgivet av granar och stjärnor och Elin och jag. Säger Rebecca som kommer dit efter nyår.
God helg alla i skogen!
Mer kristyr i Skog och Mark!
tisdag 14 oktober 2008
Elin bär ut lite trycksaker som ska till Stockholm.
Jag har firat min 50-årsdag i ett par veckor och avslutade firandet i Skog. Från början till slut har den här bygden varit temat. Under festen i Stockholm åt ett 70-tal gäster rökt ren, björn, röding och tjälknöl på älg från EG-vilt, på Södeströms tunnbröd. Själv fick jag både kniv och kåsa av sameslöjdaren Risfjäll.
I söndags firade vi med mamma och ett 60-tal personer i Vilhelmina med Stenmans smörgåstårta i Pingstkyrkan. Dessutom firade vi syster Elisabet 60-år och Alf 70 år här hemma i Skog i lördags.
Men nu när det roliga är över bär det av till de ruttnande löven i Stockholm igen. Hösten i Skog är avlövad och kall och klar. Veden är travad i väntan på jullovet.
Vi ses!
Mer fest i Skog och Mark!
Ett av bufféborden i Princess Hall, Stockholm. Från vänster: Älg, kantarell, fransk potatissallad, röding, björn, renklämmor.
söndag 10 augusti 2008
Så lämnade vi huset med snöstickorna beredda på vinterns stormar.
Sommarens två månader var inte så soliga som vi vant oss vid under åren i Skog. Mindre livlig fågelsång, färre ängsblommor – men till slut samma frid och ro.
Till Plassn åker vi så sällan som möjligt. Det är för stressigt. Någon gång i veckan för att köpa mat och gå i kyrkan räcker.
En del saker har inte hunnits med den här sommaren; slå gräset och ogräset av hela tomten, göra nåt i keramikverkstaden, snickra i snickarboden, måla tavlor … Men jag ser fram emot nästa gång. Vi kommer igen.
Man kan inte säga att det är ett annat tempo i Skog än i Stockholm, för i Skog är det inget tempo alls.
Till exempel om lastbilsgods ska komma en viss dag kan man vara säker på att det inte kommer den dagen. Att hålla sig hemma för att passa bilen är bortkastad tid. Och åkeriet tycker inte att det är något att bry sig om. De är mer förvånade över att vi inte sitter hemma nästa dag också och väntar på lådorna.
Den nya internetanslutningen är det däremot fart på. Så i sommar har jag jobbat mer och enklare än jag brukar kunna. Ingen gång har jag behövt ta bilen till Vilhelmina för att låna bredband. Sörlänningarna jag jobbar med tror nästan inte sina öron.
Nu är vi tillbaka i Stockholm och det är ganska lugnt här också. Vi har ju bara Tantolunden utanför fönstren. Så här mellan Pride week och Midnattsloppet är det lugnt. Men det klart; det är ett annat tempo här i stan. Sammanträdena avlöser varandra så här i höstupptakten och tiden är en kritisk faktor i allt.
Mer lugn och ro i Skog och Mark!
onsdag 30 juli 2008
Vårt naturreservat kommer att befodras till nationalpark. Det läste jag i vetenskapstidskriften Forskning och Framsteg. Blaikfjällets nationalpark; hur låter det? 40-tusen hektar av vårt lågfjäll blir en av 13 nya nationalparker.
Hur som helst kan vi vara stolta över naturen som omger oss. ”Vi har ett överskott av natur”, som jag brukar säga. Det är rent slösaktigt. Men nu har även höga vederbörande på Naturvårdsverket upptäckt värdet av vår orörda natur. Turistnäringen lär få viss nytta av det också.
Större uppskattning av Skog och Mark!
sommaren 2008
Den vida utsikten från mitt fönster.
Det här är utsikten från mitt arbetsrum – ateljen som det heter. Som ni ser är det lagom långt till Malgomaj och Vilhelmina där borta i dalgången. Med en radiosändare kan jag nå kommunens centrala delar.
Skogen utanför fönstret kan man vila ögonen på hur länge som helst. Skogen som min morfar brukat, precis som min farfar och far också gjorde. Jag är tillbaka men tittar bara på den medan jag ”arbetar”. Min mormor Lilly förstod aldrig vad jag sysslade med. Han tyckte alltid att jag skulle skaffa mig ett ”riktigt jobb” istället. Ett som kunde ge en trygg försörjning.
Men nu sitter jag här i hennes hus i Olles gamla sovrum och försörjer mig på ”fjask”. ”Opp på battn” som Lilly skulle kalla övervåningen.
Fönstret inifrån, med flugpapper, bakelituttag, fönstersprickor och allt.
Fler jobb till Skog och Mark!
sommaren 2008
En av våra sommargäster, Patrik Tikkanen från Helsingfors, mötte en björn under fjällturen till Marsliden.
Björnen stannar upp och tittar förvånat (?) på Patrik i bilen.
Sedan lufsar han iväg …
… mot skogen och tryggheten igen.
Fler turister i Skog och Mark!
lördag 21 juni 2008
Är man en intellektuellare människa om man tycker illa om midsommar?
Är man en intellektuellare människa, eller mer kulturell om man tycker illa om midsommar? Eller om man konstaterar att vi inte vet varför vi firar midsommar? Man undrar ibland.
Själv tar jag det med jämnmod. Midsommar är en helg som kastar sig över oss så snart vi kommer upp från Stockholm. Vi firar den utan att bekymra oss för vad vi firar, nöjer oss med att det är ljusets höjdpunkt på året. Skillnaden när vi kommer upp ur stockholmsmörkret är slående.
I år saknar vi den sedvanliga blomsterprakten på ängarna runt huset. Den brukar vara fantastisk. Hoppas att den kommer senare när vädret medger det. Ploppen (Smörboll / Trollius) är den mest nostalgiska blomman av alla. De står i mitt minne som bukett på mormors vaxduk och släpper kronbladen så att duken blir alldeles gul. Möjligen kan den tävla med Rakaböscht’n som morfar gärna nöp av och penslade mitt ansikte med på skoj.
Sju sorters blommor blev det inte — men så är jag heller inte skrockfull.
Så här är vi vana att se lägdorna vid midsommar.
Mer sommar i Skog och Mark!