Livet i Skog och Mark
Hoppet om bär är hoppet som bär. Men i år finns det inte mycket att hämta på ”våra” myrmarker. Men fika kan man ju alltid göra. Och skicka nåt till FaceBook. Eller kanske inte om täckning saknas.
Britthelen och Jörgen gjorde sällskap till Lillskällmyra. Men hjortronen täckte knappt botten i hinken. Vi får svälta i vinter 😉
Det måste bära sig i Skog och Mark!
Elin Almqvist
sökare
Elin Almqvist
Det är förstås en underdrift att gården har spår efter Alex Nilsson. Men ibland blir man särskilt påmind.
Nedanför förstutrappan ligger en kvarnsten. En bit upp efter bäcken fanns kvarndammen som hör till stenen. Morfar hade hand om byns kvarn. Trots sin astma stod han i mjöldammet och jobbade. Och när kvarnen lades ned tog han med sig en överbliven sten.
Den blev först bordskiva i mormor Lillys trädgårdsbord. Många gånger satt vi där och drack rabarbersaft.
Här fikar mina äldre syskon med hela familjen och familjen Nilsson i Skog. Killen med den lustiga 50-talsmössan är morbror Maths. Jag var ännu inte född. Men kvarnstenen låt stadigt på sin betongpelare.
Bara det här med astma påminner oss dagligen om Alex. Det här huset är vant vid astma. Både Alex och Edit och nu Elin har astma. Bilden av morfar som tar sin kortisonsprej i motljuset vid köksfönstret är fortfarande tydlig; det lilla pysljudet från sprejen och den hesa andningen.
Man ser tydligt de sprialformade skårorna som skulle leda mjölet ut mot ytterkanten medan det finfördelades. Urtagen på båda sidor om hålet gav fäste åt axeln som drog runt stenen med kraften från vattenfallet.
I boden i den gamla ladugården hittade jag också den här namnskylten med morfars gamla adress. Förmodligen har den suttit på någon låda med verktyg eller utrustning han hade med sig i timmerskogen?
Det ringer ett minne i bakhuvudet när jag ser skylten. Jag har sett den och hållit i den tidigare.
Mer vattenkraft i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
minns
Nu när blomningen är över slås lägdorna av markägaren Krister Bygdell.
Familjen Ia och Mats Levander med fyra barn har just åkt med husvagnen på släp, när traktorn brummar in på ängen. (Förlåt att jag glömde ta bilder av dem. Men jag var så betagen av sällskapet 🙂
Min tomtpinne står ensam med sitt röda huvud på den nyslagna lägdan.
Elin bakar bullar och vi tar en kaffe i köket med Krister. Både han och hans far har varit arbetskamrater med min far. Bygdell var ett namn jag hörde hemma var och varannan dag, när pappa refererade något från jobbet.
Över kaffet pratar vi lite om det och om att jobba i Stockholm. Vi har ju alla gjort det. Och då kliver det in ett par stockholmare i köket. Det är Elisabet och Peter Streling. Till middagen kommer också Gun-Britt och Åke Olofsson. Det blir fisk från Bergmans. Alla fyra övernattar innan de fortsätter sin norrlandsturné.
Frukost i det gröna. Vädret inbjuder till det och fäbromsarna har lugnat ned sig nu.
Gästerna avslutar besöket med auktionen i Lövnäs. Sven Svensson är auktionsförrättare, som vanligt. Hans fru bokför försälningen.
PS: Jag sålde nästan en tavla i dag. Men ”nästan” säljer ju inga tavlor.
Mer folk i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
inföding
Inga farliga måsar i närheten. Vesslan inom synhåll? Nä, då kanske man kan våga sig ut…
Nu är talgoxarnas ungar utflugna. Ett ögonvittne, Elin, såg tre trevande fågelungar flyga ur holken i eftermiddag. En efter en dök du upp i bohålet. De satt och tittade en stund, pep lite. Men sedan flaxade de lite ostadigt till närmaste träd.
Vi har inga uppgifter om var de hållit till sedan dess. Men enligt vanligtvis välunderrättade källor matas de fortfarande av föräldrarna. Små larver är det gott om, så framtiden ser ljus ut för de små pipen.
”Jag är inte rädd. Jag kan flyga … Jag är inte rädd. Jag kan flyga … tror jag…”
Fler ungar i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
leker ornitolog
Minst ett fika på kafe Skogsblommorna hör till. Den lilla stund vi satt där kom flera gäster förbi. Och kafeets barnbarn pysslar vid bordet intill. En hemtrevlig stämning.
Sara kom förbi på väg ned från Borkan, med skrubbsår i ansiktet efter att ha åkt på näsan i skarsnö! Hon sov över innan resan mot Umeå. Själv syns jag som ett spöka i fönstrets reflexer.
Kusin Conny och hans bror Fredrik jobbade på stugan: Brände skräp och målade invändigt.
En lugn påsk hade vi och det var lugnt trots att vi bar flyttkartonger hela helgen. Nu är huset berett för flyttbussens ankomst.
Fler flyttlass till Skog och Mark!
Stanley Almqvist
flyttfärdig
I januari slogs besöksrekordet här på Skog-bloggen: 337 besök.
Inte många jämfört med annat, men fler än som bor i byarna i alla fall. På lång sikt är antalet besökare ganska stabilt. Men när vi är på plats och bloggar ökar antalet besök alltså till över 300 i månaden. Inte så överraskande kanske 🙂
Men kul ändå.
Fler bloggar i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
Vi kunde inte fira jul i Skog som vanligt i år. Svärföräldrarna backade ur. Men direkt efter jul var vi här!
Vi glömde ringa och sätta på värmen. Men ändå skönt att vara framme, tända i spisen och kolla av att allt fungerar: vatten, frostskydd, bredband, el, telefon osv.
Rimfrosten gav allt omkring oss bleka nyanser. Som en skugga av sommarens varma hemkänsla.
Snöröjningen sköts av proffs, och då menar jag inte hon på bilden. Men lite putsning eftersom behövs.
Min bror Jörgen med familj kom förbi ett par dagar, när de ändå var i Lycksele. Annars har vi varit alldeles för oss själva.
Sara och Elin diskuterar virkning av ”mormorsrutor”. Ett pyssel som Elin tagit med sig från fritids.
Bippi bjöd på middag med fläskfilé och klyftpotatis med bearnaise- och gräddsås. Oj vad det kan vara gott!
Jörgen fick igång Gustafs gamla snöslunga. Med lite värme och uthållighet brukar det gå. Som pastor är han van vid ”handpåläggning”.
Mer vinter i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
Trevligt här inne. Och fridfull utsikt åt alla håll.
Kafe Skogsblommorna får fyra granar av fem. 
Irene har öppnat kafe i det före detta kapellet de har på gården. Café Skogsblommorna står det på skylten vid vägen.
Efter provsmakning kan vi rekommendera ostskorporna som serveras med smör i en liten kopp. Kaffe finns bara av en sort, men den smakade utmärkt med många påfyllningar utan extra kostnad. Te serverades i porslinskanna, av en god sort som inte blev besk i kannan medan man fikade.
Redan i Skansholm står en bra och tydlig skylt som visar vägen till kafeet och loppisen, för det är loppis i ena rummet också.
– Jag talade med folk och alla sa att om man ska ha kafe på landet måste man ha loppis också, berättar Irene.
Och visst är det trevligt. Vi köpte ett par böcker och ett par byxor på loppisen, när vi ändå var där och fikade. Praktiskt!
När vi kom var Bobbo där och fikade förutom de två i ”personalen”. Vi fikade och ytterligare en man från Malgovik tittade in för att kolla loppisen. Antalet gäster under den korta stunden tyder på att den handfull gäster man räknar med, per dag i genomsnitt, håller.
Hittills har kafeet hållit öppet i tre veckor och vi hoppas på en lyckosam fortsättning. Vi kan rekommendera ett besök med loppisfynd, en portion ostskorpor med dryck och en pratstund.
Öppet torsdag till söndag.
Det har snöat oavbrutet i flera dagar nu. Dags att försöka skrämma igång snöslungan.
Elin och hennes pappa tog sig an uppgiften och lyckades till slut.
Elin och Lennart gör sällskap i snösvängen.
Det finns dom vill gå ut efter några dagar i stugvärmen med julmaten. Jag tvivlar på nödvändigheten i detta. Men vägen blir i alla fall skottad 🙂
Domerrarna är lättskrämda kamrater. Men några lyckades jag få med på bild trots allt.
Kylan har varit det stående samtalsämnet denna helg. Kanske mest för att även södra Sverige haft kallt. Hos oss har frostblommorna slagit ut osedvanligt vackert. Perfekt rimfrost, som vanligen endast en Disneyfilm kan erbjuda.
Mer snöröjning i Skog och Mark!