Kategori: Uncategorized

Stefan Grahn avled idag tredje januari på sin 70-årsdag. Han var son till Anna och August Grahn och växte upp i Skog.
Han bodde sedan länge i Norrtälje, norr om Stockholm.

Familjen Grahn var ju en del av Skogs kärnved, fram till för några decennier sedan. De har gett upphov till standardvitsen:
”Jag heter Grahn och kommer från Skog men känner inte en enda kotte.”

Fler släktingar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
tremening

Vi var i Stockholm i veckan. Och det är de små detaljerna som ger staden personlighet; de mänskliga avtrycken och uttrycken som gör att man känner sig hemma. När kinakrogen vill bjuda på lunchen, när sushiservitören undrar hur vi har det numera och indiern nickar med ett leende när vi för hundrade gången beställer lamm korma, då är stan inte så stor och anonym längre.

Och de här små skulpturerna på Hornsgatans puckel: Nedanför trappan sitter ett par händer fängslade bakom betongen. Vem är det och varför?

Några trappsteg ovanför sträcker den här lilla tiggaren ut sin hand mot oss. Eller är det en gåva? En blank slant ligger redan i barnets hand.
Hur många har inte hajat till av råttan som sitter på kanten ovanför trappan?

Men riktigt mänskligt blir det av ett snöre som hänger mellan två vägmärkesstolpar. Mitt i stan. Där hänger ett borttappat armband, ett öronskydd och ett plastkort. Det är mänskliga propotioner och lite vardaglig vänlighet.

Mänskligare i Skog och Mark! 

Stanley Almqvist
hemma borta

 

Inte mycket till höstfärger i år. Det blev mest brunt och sen ruttnade bladen från träden. Som på södra Sverige ungefär. Men det var ju ingen sommar, så varför skulle det bli en höst?

Till höger skymtar vinbärsbuskarna och de gav riklig skörd trots allt. Elin blev tvungen att investera i en Saftmaja.
Man kan ana fönsterhyllan vid drejskivan i hantverkshuset.

Och så här ser friggeboden ut när den är lagad och klar för vintern. Den lilla fula lampan som vi köpt i en exklusiv byggnadsvårdsbutik på Södermalm i Stockholm är också på plats. Typiskt 1900-tal. En liknande lampa satt på morfars hus på morfars tid.

Mer höst i Skog och Mark! 

Stanley Almqvist
vissen

Det enda som fattas i Skog är en sjö, tycker Elin. Elins farmor var ju en vinterbadare som började varje isfri dag med ett dopp! Så dagen efter storbaket stämde vi träff i Rönnäs för ett dopp i Malgomaj. (Hon har inte badat i Skogbäcken på hela sommaren.)

Det är med bad som med bakning; det är kvinnornas intressesfär. Vilket bevisas av denna utsikt från Sånglöfs brygga.

Själv doppade jag bara fötterna i Malgomajs kalla vatten. Det är ungefär som med Vättern, kan jag berätta för alla smålänningar. En förfärligt lång sjö som är ungefär lika djup som Vättern. Och ni vet ju hur varm den blir?

Men fika efter badet värmer kropp och själ. Helen dukade upp bullar, flera sorters kakor, kaffe, te och saft. Allt på en vit duk med spetsar.

När vi ändå var i Rönnäs passade Jörgen och jag på att hälsa på vår kusin Lasse Almroth. Vi har så många kusiner att vi inte har träffat alla än. Lasse är faster Nannys son. Det tredje av pappas tio syskon.
Vi hittade honom inne i snickarboden där han gjorde nya brädor till sitsen i en trädgårdsstol.

Varmare vatten i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
badkruka

 

 

 

Min bror Jörgen, Britthelen och yngsta barnen Sara och Rebecca stannade några dagar. En shoppingdag på Vilhelmina är inte fulländad utan sameslöjden och fika på Stenmans. Numera har Stenmans både gott och billigt fika. Själv nostagifrossade jag i en bägare mjukglass. Bergmans fisk och EG Vilt är också obligatoriska stopp på vägen.

Plötsligt en dag fick tjejerna för sig att tova ull. Det blev lite hjärtan och tvålar. Brodering sedan.

I Skogs bagarstuga gräddar Sara tunnbröd. Vedugnsbakat tunnbröd. Elden som brinner runt kanterna gör hela skillnaden.

Helen Sånglöf Norberg (som också heter Britt-Helen) och Britthelen Almquist var de som drev bakprojektet.

Vi män dök upp när bakningen var klar och ugnen ledig. Vi lovordade och godkände brödets smak och konsistens medan smöret smälte och rann över fingrarna, varefter vi övergick till pizzabakning.

Vedugnspizza är den exklusivaste sorten i Stokholms innerstad. Så också i Skog. Tunnbrödsdegen är kanske inte riktigt rätt för pizza. Men vi orkade inte göra någon extra deg.

Skapa mer i Skog och mark!

Stanley Almqvist
lokal kreatör