Kategori: Skog 46

I vår familj är nyår mer traditionsmättad än julen. Då samlas alla som vill vara med i Skog. Även medan huset stod obebott brukade vi åka hit. Och sedan Märta och Gustaf bodde här firar vi alltid nyår i Skog. Med ett par undantag för ett par år med svåra sjukdomsfall i familjen.

Lite komiskt är vissa maträtter till nyår. Den stora symbolen har varit kanelparfait med tjinuskisås och lingon. Tjälknöl med potatisgratäng är också återkommande. Matens betydelse har förstås Märta präglat i oss.
Vi brukar bli uppåt femton personer. Och alltid någon extra, någon kompis till barnen tex. I år blev det lite annorlunda för att både Märta och Gustaf är borta. Och Elisabet som gjort glassen firade på annat håll. Det stannade vid 8 personer och en stor hund.

Men annars blev det precis som vanligt. Körschemat, som man säger på teve, är: Fika för tidigt anlända, trerätters middag för alla, kaffe, ostbricka, tolvslaget, nyårsbön, fyrverkerier och fika igen.

I år läste Stanley Bibeln ur sin iPhone. Hur 2010 är inte det?

Jörgen lägger upp förrätten.

Bergmans fisk, en av våra lokala favoritbutiker, stod för förrätten. Enkelt och mycket gott.

Syskon och syskonbarn. Får vi rekommendera 100% blåbär som en finare måltidsdryck?

Efterrätten blev inte vad den brukar vara. Men tjinuskisåsen med lingon var i alla fall kvar.

Ostbrickan är en institution. Den avnjuter vi fram till tolvslaget: de smaskigaste ostar vi kan hitta med god dricka och frukt till. Numera gör vi som tyskarna; har var sin kniv för att ta ost istället för en kniv i varje ost. Bara cheddar får en egen sked för utgrävning.

Jörgen sköt som vanligt med Gustafs ”raketbas”.

Fullmånen gav ett fint ljus över snön. Röken från raketerna drog som mörka skyar förbi den och gjorde luften disig.

Publiken gapar hänförda. En del fyrverkerier var riktigt fina och gick högt upp mot fullmånen.

När vi skjutit klart kom en bil som ångrade sig halvvägs upp mot huset. Men det brukar komma en och annan granne när vi skjuter. Eftersom vi har nyårsbön innan är vi lite senare än andra med fyrverkerierna.

Innan Jörgen åkte hem satte han upp nya tapeter på ett par ställen. Det är bra att ha en pastor till hands när man behöver tapetsera.

Fler nya år i Skog!

Brände det sista av Alex lagård idag. Den rasade ju för flera år sedan. Men sista brädhögen har legat och
väntat sedan dess.
Det knäppte och small i brasan så att det ekade från skogen intill. Man kunde nästan höra de sista stampen
av hästar, kor, får och grisar frigöra sig ur trävirket.

De sista resterna av lagårdsdelen brinner trots regnvädret. I bakgrunden syns den del av ladan som står kvar.
Har försökt att få svärfar att bränna högen under flera år, men som gammal brandchef tycker han alltid att
det det är säkrast att inte elda.

Men nu är det gjort.

Stanley Almqvist

Märta Almqvist under midsommar i Skog för ett par år sedan. (Bild av Märta med blomsterkrans.)

Märta, den äldsta av fyra syskon som växte upp på den här gården, dog under söndagens eftermiddag. När huset byggdes var hon 9 år gammal och hon blev 85.
Hon var den första i familjen som blev frälst. Det hände i Missionskyrkan i Vilhelmina när hon var piga på samhället. Hon döptes senare i pingstkapellet i Mark. Senare skulle både Lilly och Alex följa hennes exempel.
Märta hörde hemma i Skog. När hemmanet såldes kunde hon till sin glädje köpa huset. Och hit återvände hon också när hon blev gammal. Hon och Gustaf bodde här några år innan de blev för gamla att hugga ved och köra snö.

Hon har ägnat sitt liv åt mat. Många känner igen henne från charkdisken i ICA-butikerna Nordlöfs, Granen och Tallen i Vilhelmina. Där styckade hon, kokade pölsa och lutade fisk åt halva samhället.
Hemma i familjen lade hon också sin tid och energi på matlagning. Hennes gästfrihet var nästan besvärande. Men vi njöt alla av det goda köket.

på största allvar. Många vilhelminabor minns tant Märta från söndagsskolan. Hon berättade med flanellografbilder och sjöng. Hemma bad hon till Gud för dem och önskade dem allt väl.
Men allt det har hon själv glömt. Vi som minns henne håller det levande. Själv somnade hon in fridfullt tillsammans med de äldsta barnen, på Tallbacka söndag 14 juni 2009.

Snart är det midsommar och liv på gården igen. Och ängarna där Märta sprang som barn blommar och doftar friskt igen. Precis som om ingenting förändrats. Ändå blir det aldrig som förut.

Stanley Almqvist

Sommaren närmar sig och det är dags att ladda upp för den eventuella fritid man får över. Snickarboden har länge saknat en hyvelbänk, men nu är den på plats.

Fick också veta att häggen på gården slår ut och att sista snödrivan smälter bort. Man måste ju kolla hur det går med våren och att bäcken brusar som den ska.

Tack Affe för hjälpen!
Det är väl att vi har släkt och vänner som fixar frakt och andra praktiska detaljer när vi är i förskingringen.

Mer snickrande i Skog och Mark!

Elin dricker sitt morgonte på trappan till bron i vanliga fall. Men så här års är snödrivan med renskinn favoritplatsen. Lite brun blir man ju också …

Påsken har vi firat med Märta och Gunnar som varit barn på den här gården. Gunnar tittade in på en kopp kaffe häromdagen. Han kände så väl igen sig och vill se sig om i huset.

Fortsätt läsa ”Påskafton är mat”