Talgoxar tar orimligt stora risker för att få bo i Rebeccas röda holk.
En av fågelholkarna föll ned under vintern. När vi var här i påskas ställde vi den bara vid bron eftersom ingen orkade hämta stegen och klättra upp i tallen.
När vi kom hit före midsommar bodde en familj talgoxar där, nära marken. De är mycket irriterade på att vi flyttat in i den stora holken bredvid deras. När Elin dricker sitt morgonte på trappan gör de vuxna fåglarna utfall mot henne och de undviker att dyka in i holken med sina larver i munnen om vi är för nära.
Så vi flyttade holken en meter från bron. Och det fungerade. Det vill säga att de hittade hem för att mata ungarna trots allt. Men när ett mårddjur tittade fram under trappan tyckte vi att de bodde lite väl farligt ändå.
Holken flyttades upp på en stol. Ingen större skillnad, men ändå inte i skydd av trappan.
Vi följer de gula vännernas föräldraskap med intresse och hoppas på det bästa. Svalorna på väggen ovanför sitter lite säkrare.
Elin börjar hitta sommarformen. Utemöblerna är utburna och parasollen ger skön skugga. Bara bromsarna stör friden.
Vi har stockholmsfrämmande den här veckan. Christer som skruvade ihop slåtterbalken så att den fungerar igen är dagens hjälte. En nödvändig polisinsats! Anneli är förstås också med. Ikväll har vi bönegrupp hemma hos oss, precis som vi brukar. Så nu är det liv i holken.
Fler holkar i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
upplivad
