Spam-filter

Här kommer bredbandet in i genom väggen till vårt hus.

Det var Mats Levander som avslöjade oss: Vi har världens enda fungerande spamfilter. Min bror tog nämligen en burk som innehållit konserverad skinka (= spam på engelska). Den satte vi som skydd där kabeln går in genom väggen.

En burk med så gedigen erfarenhet av konserverad skinka kan man inte lura, även om det kamoflagemålats i falurött.

Det är, om inte vackert, så stilriktigt med återanvändning och slamfärg smedat över alltihopa.

Högre teknologi i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
internetpionjär

Att minnas


Elin luckrar upp jorden.

Graven efter Märta och Gustaf Almqvist planterade vi nya blommor på härom dagen. Märta växte ju upp här i Skog och paret bodde i byn några år på äldre dar. Ungefär när andra flyttade in till samhället, på grund av ålder, flyttade Märta och Gustaf ut till Skog.

Det har fallit på vår lott att vårda graven och på det sättet vårda minnet. Deras dotter, och min syster, Berit ligger i samma grav. Hon finns med på gamla svart-vita bilder med släkt och familj här på gården. Men mer om henne en annan gång.

Bara en bit ifrån Märtas grav ligger hennes föräldrar Lilly och Alex. Men deras grav sköts av kyrkogårdsförvaltningen, så vi har inget annat att göra här än att minnas en stund.

Fler minnen i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
vill minnas

Livet är ruttet


Kul byggsats.

Den nya sophämtningen i kommunen påskyndar kretsloppssamhället. Elin bygger ihop sin nya kompostbehållare. Hon hyser inga tvivel på att livet på landet är rutten – och ska vara det. Här ska komposteras!


Pulpetnoga med sopsorteringen är hon.

Elin som är tredjedels baptistpastor ställer sig genast bakom komposten som om den vore en talarstol. En plats där ruttenhet förvandlas till näring.

Sedan ringde kyrkoherden som också har en predikstol och hus här i byn. Får se hur det slutar…


Idolbild av komposten. Beställ en egen på www.mullbanken.se.

Vad är GPS?

Det var ju enkelt. Svårast var det som vanligt för transportföretaget. Lastbilschaufförer har sin speciella ”charm”.

Medan vi sitter i det jättestora cirkustältet På Lapplandsveckan ringer Schenkers lastbil. ”Var ska jag lämna godset?”, frågar chauffören. ”På den adress som er kund skickat den till”, svarar jag som om det vore den självklarhet det är. ”Jag är väl ingen lantbrevbärare heller”, svarar lastbilen irriterad.

Saknar de GPS? Det har folk i telefonen numera. Och den hittar utan vidare Skog 46!
Jag undrar om kunderna vet om att Schenker med flera inte gör vad de fått betalt för; nämligen att lämna godset vid tomtgränsen.

Vi hade turen att han lämnade det vid rätt uppfartsväg i alla fall. Vid vår brevlåda nere vid Connys hus. (Han är förresten här nu.)

Mera mull i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
mullig eller rutten?

Liv i holken


Talgoxar tar orimligt stora risker för att få bo i Rebeccas röda holk.

En av fågelholkarna föll ned under vintern. När vi var här i påskas ställde vi den bara vid bron eftersom ingen orkade hämta stegen och klättra upp i tallen.

När vi kom hit före midsommar bodde en familj talgoxar där, nära marken. De är mycket irriterade på att vi flyttat in i den stora holken bredvid deras. När Elin dricker sitt morgonte på trappan gör de vuxna fåglarna utfall mot henne och de undviker att dyka in i holken med sina larver i munnen om vi är för nära.

Så vi flyttade holken en meter från bron. Och det fungerade. Det vill säga att de hittade hem för att mata ungarna trots allt. Men när ett mårddjur tittade fram under trappan tyckte vi att de bodde lite väl farligt ändå.

Holken flyttades upp på en stol. Ingen större skillnad, men ändå inte i skydd av trappan.

Vi följer de gula vännernas föräldraskap med intresse och hoppas på det bästa. Svalorna på väggen ovanför sitter lite säkrare.

Elin börjar hitta sommarformen. Utemöblerna är utburna och parasollen ger skön skugga. Bara bromsarna stör friden.

Vi har stockholmsfrämmande den här veckan. Christer som skruvade ihop slåtterbalken så att den fungerar igen är dagens hjälte. En nödvändig polisinsats! Anneli är förstås också med. Ikväll har vi bönegrupp hemma hos oss, precis som vi brukar. Så nu är det liv i holken.

Fler holkar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
upplivad

Midsommargäster


Vi fick också kransar!

Nu har vi flyttat. I onsdag morse rullade vi in på gården med bilen fullastad till bristningsgränsen. Vi lämnade Stockholm bakom oss i spöregn, rastade i myggmolnet i Tönnebro. Men här i skog var det myggfritt och uppehållsväder.


Ruth och Elin längs den oklippta uppfartsvägen till vårt hus.

Knappt hade vi fått in lådorna i vårt lilla flyttlass förrän fick besök av syskonbarn: Ruth och Seth med barnen Isak och Edvin. De firade midsommar med oss. Annars hade vi knappast orkat med det 🙂

Att binda kransar är blivit tradition förvaltad av kvinnorna i släkten; tidigare Elisabet, i fjol Noomi och i år Ruth.

 

Seth med Edvin på kärran och Isak vadar genom gräset på vägen. Slåtterbalken är trasig så allt har vuxit vilt ända sedan förra sommaren. Klippare, snöslunga och kompost måste känns som grundförutsättningar för livet här.

På midsommardagen sägs allt vara stängt. Vi är i alla fall vana vid det från Stockholms innerstad. Men i Skog hade kafeet öppet som vanligt. Vi avnjöt sommarens första fika med västerbottensostskorpor. Och det kommer att bli många fler.
I bakgrunden ser tanterna Risberg och Skoglund som fikade och berättade lite om byns äldsta historia.

Vi köpte några skivor och filmer i kafeets loppis också. Där finns det alltid något kul att köpa för en billig slant.

Mer fika i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
återvändare

Påsk på släp

Vi landade i Skog onsdag kl 8.00 med släpet fullt av lådor. Ett första flyttlass för att lätta på trycket nere i Stockholm.

På eftermiddagen väckte Simon Lindblom oss med ett paket pepparlax, så vår sena frukost blev något extra. Annars har vi haft det lugnt och bara roat oss med att packa upp.

Ateljén är nu bestyckad med lysrör, fåtölj, hurtsar och allt annat som är livsnödvändigt för stillasittande arbete.

Bara på avstånd har vi sett att Conny tänt gatlyktan nere vid byvägen. Det betyder att han också kommit för att fira påsk.

Påsken är ju så sen den kan vara. Den styrs ju som ”alla vet” av månen i kombination med vårdagjämningen. Så är det extremt lite snö kvar också. Och rödhaken började sjunga härom dagen, påstår Elin.

Fler flyttlass till Skog och Mark!

Stanley Almqvist
snart skogare

50 år senare


I kväll har faster Tora hälsat på. Vi började aftonen i byns utmärkta kafe Skogsblommorna. När vi avnjutit halva högen av ostskorpor kom Tora på att det var ganska exakt 50 år sedan hon flyttade in i det hus som i dag är kafe. Strax efter nyår 1961 kom hon nämligen som ung evangelist till Skog, tillsammans med en kamrat. Det var ett dråpligt sammanträffande. Hon hade vardagsrummet där det nu är loppmarknad, sovrum i kontoret och köket var förstås kök. Och bara utedass. Då som nu fick de lov att ta dricksvattnet från gården intill; hos Natan som var mormor Lillys kusin.


Till middag åt vi förrätt av lantpaté med lingonchutney på kavring, varmrätten var fiskkryddad kinesisk köttgryta, precis som på nyårsafton. Tora prövade att äta med pinnar efter en kort instruktion. Men gaffel kändes ändå säkrare. Någon efterrätt orkar man inte efter det.


”Ungdomarna” ser ut att tröttnat? Kaffe och kakor bet inte på Elin som drack te. Under kvällen fick vi höra mycket om livet i Skog och Mark för 50 år sedan, när det bodde pingstvänner i vart och vartannat hus, då det fanns många ungdomar i byn och när det var livat i kapellet, eller ska vi säga kafeet? Tack för kaffet! Vi tar en kopp på Skogsblommorna i morgon igen.

Fler minnen från Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Snö och annat skräp


Vi bränner skräp här bakom granen. Kommunen har i sin vishet dragit in sopcontainern, utan att sätta ut soptunnor eller informera om hur man gör. Men vi kör väl soppåsarna till Stockholm om det kniper. Där finns sophantering.


Businness à la Södra Lappland. På framsidan av huset har vi 3G, på baksidan GSM. Så fast telefon är nödvändig ibland. Den är ju dessutom lätt att hitta eftersom den sitter fast i ett snöre.


Elin kör snöslungan. Bara den går igång röjer hon undan alla snöhinder. Fungerande elstart vore inte fel …

Fler soptunnor i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Röj i snön


Efter åtta dagar på gården måste vi åka ned till Vilhelmina igen. Elin springer ut i förväg för att sopa bilen. Då slipper hon skämmas för att åka omkring i en snödriva.
Själv gillar hon snöväder och har gärna kjol även en sån här dag 🙂


Huset står i alla väder. Som det alltid gjort. Här är alla väder rätt … så länge man slipper gå ut.


I rimfrost och nysnö kan man inte röra sig utan att lämna spår. Både dasset och vedboden har använts de senaste dagarna.


Mormors skylt från mjölkrummet. Hon hade en mjölkmaskin från Alfa-Laval, om jag minns historien rätt.

Mer snöröjning i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Vävstugan värms upp

Elin har börjat väva. Efter flera års tvekan inför den pådragna vävstolen började hon plötsligt i dag.
Men har man tre vävstolar och tid över finns ju inga hinder 😉

Huset är van vid vävning. Mormor Lilly vävde alltid. Om vintrarna hade hon vävstolen i köket, framför skafferiet. Man kom knappt åt städskåpet förrän väven klipptes ned.
En kul apparat med flra trampor för mig att sitta och pilla på när jag var barn.
Vi har fortafarnde kvar handdukar, dukar och mattor som Lilly vävt.

Elin eldar i den lilla järnspisen och håller värmen. Det dukar i huset när bommen slår in trasorna i varpen. Det är nästan hemtrevligt.

Mer vävning i Skog och Mark!

Stanley Almqvist