Livet i Skog och Mark
Mitt arbetsbord i ateljén i Skog, för alla er som frågar hur det ser ut 😉 Som ni ser finns det goda utsikter för jobb här.
Usikten är nästan som Tantolunden – fast större. Och kolonisterna utanför sina små stugor har jag bytt mot småfåglarna vid fågelbordet och nötskrikorna som pickar äpple nedanför.
Nu kafferast 🙂
Mer jobb i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
arbetsam
Om det inte är konst så är det i alla fall konstigt. Det vill säga konst-likt.
Om man märkvärdiserar en IKEA-plansch på en lagårdsvägg kan man kalla det installation. Den limegröna rutan lyser på ladväggen som ett fönster in till en annan värld där gräset frodas och kreaturen betar i frid och ro.
Oavsett det förment konstnärliga tycker jag att en lagård kräver någon sorts relation till kor. Det skulle nästan kunna vara en fjällko?
Detta tilltag är värt att dokumentera. Elin blir lätt road av min plötsliga munterhet.
Den här tavlan fanns redan i byn och behövde inte arrangeras. Jag upptäckte den när vi rastade bilen efter däckbytet. Då åker man den längsta möjliga vägen genom byn; från vår sidoväg, rakt igenom byn, slingan som går runt Skog och vägen till Mark tur och retur. Men det har sina risker.
Efter en snabb bildanalys kan man säga att tavlan illustrerar riskerna med att trafikera vägen på ett mycket tydligt sätt. Men den risken tar vi.
Farligare färder genom Skog och Mark!
Stanley Almqvist
risktagare
Nu får jag sitta ensam hemma om dagarna. Elin jobbar varje dag nu, på Svenska Kyrkans fritids; som efter en göteborgsk ansträngning fått namnet Prästkragen.
Men ett stort glas drakbrunnste och en varm filt värmer hjärtat. Och hon kommer ju snart hem igen.
Skogvägen är blank och smetig av det ständiga regnet. Här kör Elin varje dag till Vilhelmina. Det enda roliga är att räkna tjädertuppar.
Fast det är roligt att byta däck också. Vinterdäcken ska på innan frosten slår till med full kraft. Och innan de utslitna sommardäcken exploderar. Gubbarna på verkstaden blev lite oroliga när de såg sommardäcken.
Själv kan jag ägna dagarna åt att fika på byns kafe och prata med de andra gubbarna. Som Bo Runa här på bilden.
Han är en riktig urstockholmare som växt upp i kvarteren där vi bott. Dessutom pensionerad fotograf. Vi har mycket intressant att prata om.
Stadsbudskontoret i Övik hämtade flyttlådorna. Skönt att bli av med dom. Värre är det med de grejer de slarvade bort i flytten. Vi väntar fortfarande på ett par möbler och annat smått.
Andra epokgörande upptäckter är att få syn på gården från sidan. I brist på intellektuell stimulans får man ta sig en promenad. Eller? Nä det blir en kopp kaffe till.
Riktigt te och kaffe i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
kokar vatten
Så här dags på året, när rönnarna blir röda och björkarna redan tappat sansen, fyller jag år. Det är bara siffran som ändras. Och platsen. Det är alltid trevligt att fylla år i Skog.
I vår familj, som i så många andra, betyder det kaffe med tårta på säng, blommor och några paket. En ny lättbakad typisk ”kyrktårta” testades i år. Riktigt god med Solveigs fina vinbär på toppen.
Två sågar fick jag också. En för trädbeskärning och en japansk för finsnickeri.
Det behövs nya leksaker ”på landet”.
Till middag åt vi den fina laxen vi fick av Sören i somras, med god citronsås och lite råa grönsaker.
Besticken och lite annat står på bordet för att skydda dem från ev möss.
Det var roligare än det ser ut. I alla fall roligare än jag ser ut. Men jag ska inte skylla på Elin som tog bilderna. Vi ser nog inte roligare ut?
Fler födelsedagar i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
53
Frostnätterna har kommit. Om morgnarna är fönstren immiga av värmen inomhus. Dags att sätta in innerfönstren.
Elin putsar ruta för ruta. Varje fönster har 24 ytor att putsa. Men det behövs inte så ofta. Vi bor ju inte vid Hornsgatan längre; med Stockholms smutsigaste luft.
Fönstervadden ligger vit och fluffig som ett förebud om stundande vinter och snö.
En mer prosaisk förklaring är att vadden samlar upp lite av den luftfuktighet som finns kvar mellan glasen.
Elin är belåten. Vi är beredda på kylan och den nya vedstapeln står på plats i köket.
Klisterremsor av papper tätar fönstren så att det inte drar från fönstren. Gammaldags remsor som man blöter för att de ska fastna. I hela huset finns 208 ytor som bör putsas … Jag tror att vi nöjer oss med nedre våningen. Eller?
Eftersom många av rutorna är av gammalt valsat glas är de ojämna och när man tittar ut går landskapet i vågor. Ännu mera nu med två lager buckliga glas.
Och de fina spröjsade bågarna är gjorda av en gammal snickare i byn. Undrar om det var Fridian?
Ett mer putsat Skog och Mark!
Stanley Almqvist
med framtidsutsikt
Vårt trädgårdsland är egentligen ett hav av ogräs. Men i det havet ligger en liten ö skyddad av en pallkrage och Elins styre. På ön växer bara kryddor. Och Elin har precis skördat, eller skövlat den sista gröna kvadratmetern på gården.
Purjolök! Eller lurvopök? Mycket rötter har de i alla fall. Men Elin är glad.
Späda fina purjolökar. Nytvättade och blanka.
Sommarens sista tomater räddades också från frosten i dag. Kryddorna hänger på tork i köket.
Det får mig att tänka på den judiska bordsbönen:
Jag välsignar dig Gud
att du låter bröd växa upp ur jorden.
Men med skörden och kylan utomhus kommer också mössen inomhus. Kriget om köket avgjordes i dag efter två dödsoffer. Tagna i gammaldags slagfällor. Bete: vitlökssalami.
Morfar Alex brukade tömma fällorna i källaren framför vedpannan; ta musen i svansen och slänga in den i elden. Så coola är inte vi. Elin har jobbat hela dagen med att sanera, söka ingångar och täta springor.
Större skördar i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
begrundar sådd och skörd
liv och död
Så här har hösten känts i år: Regn, regn, regn. Men en röd liten stuga lyser upp landskapet. Där bor vi svenskar.
Isak Åberg och jag målade bilden i fjol i Uppsala. Han lärde sig sätta penseln på tvären i munnen precis som jag. Jag lärde mig bli mer spontan. Vi får ta en session i Umeå nästa gång.
Rönnarna säger ifrån på skarpen: Nu är det höst. En röd markering mot björkarnas trötta löv som bara bleknade och föll av.
En handfull tjädertuppar får man bereda sig på att möta på väg mellan Skog och landsvägen. Dom pickar väl i sig grus i vägkanten.
Deras klarröda ögonbryn har aldrig fått fäste i modevärlden. Inte ens under punken på 80-talet.
Den här tuppen flydde upp i ett träd när han tröttnat på att jag aldrig fick ordning på kameran. (Jag har en ny kamera som inte vant sig vid mig än.)
Jo. I regn och solsken ligger den svenska stugan som en röd markering i den ständigt gröna skogen: Här bor människor eftersom huset målas. Och solen strålar igen, efter det eviga regnandet.
Man får inte vara feg. En röd fotölj är platsen för nästan allt. En markering kanske?
Jag har nog alltid gillat rött. Minns att jag som barn trotsade alla konventioner och valde en klarröd overall. Självklart blev jag otroligt retad och trakasserad för det. Men jag var redan då van vid att stå för mina val. Även om jag stod ensam.
Mera rött i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
ser rött
Mina föräldrar hade alltid en loggbok i stugan. En tradition vi fortsatt med. Här är några glimtar från den vid just den här tiden på året, skrivna av Gustaf Almqvist. Vi börjar med det sista året i boken, året då de köpte huset, och kan konstatera att sysslorna alltid är desamma vid den här tiden på året: Plocka bär!
Vi har varit här i två veckor och en dag och allt vi gjort här går ej att med några enkla rader beskriva.
Huggit upp golvet i källaren, lagt ned ny avloppsledning. Men vattnet, hur går det med det?
Inga hjortron i år. Åker hem på söndag. När får vi hit grävaren?
Det är söndag förmiddag, fikar och äter god rökt fjällfisk som vi fått av Stig.
Vad fina dagar vi haft här, en veckas solsken.
16 augusti 1985Nu har vi varit här och plockat hjortron och haft det bra. I dag fredag är det strålande sol. Nu åker vi hem. Får se när vi kommer hit nästa gång?
Men så egendomligt att de flesta björkarna är gula redan. Nog är väl det för tidigt?
Ja, nu åker vi hem igen efter en bra tid här, med både arbete och vila. Mirjam var hos oss de första dagarna vi plockade hallon och blåbär och hade det jättefint.
Men sen – ack och ve – gjorde vi en mindre angenäm upptäckt. Det började med en konstig lukt från källaren och vad som sen uppenbarade sig vill vi helst glömma. Det blev till att hugga upp golvet, bära bort goja i massor, täta de trasiga skarvarna och sen fylla igen och laga golvet. Men när det var gjort var det skönt att få fara ut och plocka lingon. I går och i dag har vi städat och putsat fönster mm och är nu färdiga att åka hem!
Solveig och Mårten kom och hälsade på oss i dag och drack kaffe. Trevligt.
Klockan är 20:25. Nu åker vi.
+10 grader. Nu packar vi och åker hem för den här gången. Kalla nätter. Perkålen har börjat frysa. Vi har fått några fina dagar här.
21 augusti 1988Jag har varit här och huggit ved i fyra dar, två dar i spöregn men nu onsdag är det fint. Plockade blåbär i går. Far nu hem med ett vedlass. Till söndag åker vi till Bjästa.
Tillbakablick: Sista veckan i juni var vi här med Ruth och Simon en vecka. Lite sol och lite regn.
Första veckan i augusti var vi här med Noomi. Och nu har vi 11 augusti och Daniel är här hos oss.
Inga hjortron i år. Men jag har hittat 14 liter i Divelånshålet.
Nu har Märta och jag varit här en vecka och haft det bra. Regnskurar men sista dagarna soligt och varmt. Jag har byggt garage och Märta har, förutom att hon lagat mat, klippt mattrasor.
Nu har jag lagt ihop och huggit ved där uppe färdigt. Lördag fint väder.
Affes har varit här. Vi har ätit surströmming. Stig och jag har varit och plockat hjortron, dåligt med bär.
En händelserik sommar. Går ej att med några ord beskriva. Så många turer (telefonsamtal) dit och hit för att sälja fastigheten.
Märta har slagit med lie, rensat och planterat och grävt. Och vi har rensat för att få klara gränser för avstyckningen och vi hissade flaggan.
1985 är första året i den här loggboken. Då stod stugan obebodd och ägdes av mamma och hennes syskon. Som ni sett kunde Märta köpa loss tomten och huset när hemmanet såldes. Och de var alltid mycket förtjusta i gården. Det var mammas hem med stort H.
Stanley Almqvist
loggboksläsare
Djupen lockar. Både barn och djur och andra. Därför har djupa brunnar lock.
Att lägga på ett betonglock är ett smärre projekt, så tungt som det är. När vi kom till betongfabriken i Vilhelmina (ett utmärkt och hjälpsamt företag) trodde vi att man bara kunde ta ett lock i bilen. Men det visade sig vara hundratals kilo tungt, hårt och vasst och lagom smutsigt. En släpvagn senare låg locket i alla fall på gården.
Det gamla locket; ett betonglock med hål med en bit plast och träbitar över, nedtyngda av stenar, så att barn och djur inte ska kunna ramla ned. Med förenade krafter lyckades Elin och jag, med var sitt spett, baxa betongen på plats. Dagens prestation!
Annars kunde man tro att Elins städning av förrådshuset var dagens prestation. Ett mindre flyttlass bökades omkring och fann nya platser på nya hyllor.
Ibland öppnar sig okända djup när man bökar runt bland gamla saker. Överraskad läser vi det inristade årtalet på varpan: 1872! Vem ägde den då? Friheten att hålla kristna möten var mindre än 2o år gammal 1872. Tanken lockar…
En varpa är stor och skrymmande; uppåt ett par meter hög. Den har trots allt överlevt ända sedan 1800-talet. Är den bara för stor och stabil för att ruttna bort?
Varpan användes för att ordna varptrådar till vävstolarna. Tråden virades fram och tillbaka ett antal gånger runt varpan. Så blev bunten av garn tillräckligt lång och fick tillräckligt många trådar för att räcka till väven. Om jag förstått det rätt.
Ska kanske tillägga att det ni ser på bilden har en fot med en lång lodrät stolpe som den kan snurra på.
Större prestationer i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
nöjd
Sören Sehlberg och Lena Tellebo kom förbi, på väg till Klimpfjäll. Den här gången kom de förbi två gånger. En trerätters på uppvägen och lunch och paj på nedvägen. Tillsammans med några timmar datorfix betydde det att vi var rätt effektiva.
(Ja, Lena är en Anna Lindh-look alike.)
En stor lax hade de med sig till oss. Den pryder det nya frysskåpet väl. Men fisket i Klimpfjäll blev inte så lyckat. Bara en handfull fiskar fick de med sig hem.
Lenas pappa var också med. Han hade en och annan synpunkt på saker och ting.
Mer fisk i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
en fena på bloggen