Med snön lägger sig vinterlugnet över landskapet. Den mjuka dämpningen av alla ljud, det mjuka ljuset som lättar upp alla skuggor, lusten att tända elden i kaminer och spisar. Att kura i den goa värmen.
Tidig snö
Rått och kallt
Höstdimman låg så tät att vi inte ens såg ner till ateljén. Som en egen lite bubbla svävade gården ensamt i universum. Stämningsfullt.
Höstning
Att hösta betyder ju att skörda. Och vi skördar det som växer omkring.
Det känns bra. Skörd är fest. Det har mänskligheten alltid firat.
Två solrosor dök oväntat upp ur en pallkrage. Förmodligen har de spritt sig med småfåglarnas hjälp från fågelbordet? Men solrosor är definitivt något vi vill se mer av nästa år!
Målar
Ibland går även Stanley till jobbet. Alla 120 metrarna till ateljén, nästan ända till brevlådan. Med datorn under armen och matlåda i kassen.
Den är byn är van att ha en konstnär på plats 😉
Från stenåldern
Sen var det ju det här med hålet i vägen.
Turligt för mig är det inte min väg utan Christers 😉 Ni vet han med grävskopan och traktorn. Han kan bygga och laga vägar.
Stockholmare och andra
En del stockholmare kommer med flyget och stannar några dagar.
Min bror med sågen
Min bror Jörgen hälsade på i veckan. Som vanligt hade han lite projektplaner – och en motorsåg!
Dagens nyhet
Vi lever ju i medieskugga här i södra Lappland. Men till vår förvåning dök våra ansikten upp i en tidning med riksspridning i dag. Det var länge sedan.
Frida i full frihet
Ikväll kom Frida Westlund förbi. Elins syskonbarn.
Hon är på väg tillbaka efter en sväng upp till Nordkalotten och innan svängen in i Norge mot Trondheim stannade hon till för lite fika.
Det är bara avkopplande försöker hon säga. Och vi tror henne nästan, eftersom hon är en hängiven lastbilschaufför.
Gamla bekanta blir nya vänner
Frukost med Ingemar ”Inka” och Helena Gustafsson. En Gällivare-pojk jag träffade på i Stockholm på 80-talet.