Kategori: Omvärlden

Publicerat

Återfall söderut

På värmdö är luften fuktig och varm som på en charterresa. Lyktstolpen står på gården som i Narnia och lovar att föra dig in i nya världar.

Vi har varit en vecka på Södra Sverige. Ett återfall eller en ”reality check” om man vill kalla det så.

Så här i efterhand ser jag att bilderna från Stockholms centrum saknas, där vi bott och där vi gjorde så många ärenden. Mötet i Uppsala som var anledningen till resan saknas helt i min kamera!

Kanske visar det bara att vi, efter 30 år, blivit riktiga stockholmare, på riktigt. Plommonträd och badplatser är intressantare än höghus och restauranger.

Själva stan är så mättad av vardagens gråhet att den inte sticker ut på något sätt. Det tar nog några år att få distans till Stockholm.

 

Lika korta och väderbitna tallar som hemma på gården. Kala klippor som i fjället. Det är välbekanta saker i skärgården, både på öst- och västkusten.

Elin och högstadieläraren Abbe simmar vid en strand inne i stan, men aktar sig för att komma i vägen för båttrafiken.

På andra stranden håller båtklubben fest med musikscen och allt. Stora snabba båtar mullrar förbi och gamla fina träbåtar skrider kontrollerat längs farleden.

Ute på Värmdö finns en gigantisk småbåtshamn, eller marina som det heter på seglar-swenglish.

Är Bullandö marina Sveriges största? Eller Nordens största, eller bara en av de största? Vi är lite osäkra. Det som ryms på bilden är bara en av många grupper av bryggplatser.

Vi bodde hos våra goda vänner Anneli och Christer. Anneli var tonåring när Elin var evangelist i Harmångers pingstförsamling.

Christer kan du prata med på telefon 112 och polisen i Stockholms län. Alltid på helspänn vid datorn som ni ser 😉

Elins kusin, som också heter Elin, är vävare. Det här är hennes vävstolar. Alla vävar är nedklippta så vi får inte se något av det som är på gång. En cool grej hon vävt var en tvådimesionell streckkod som gav webbadressen.

Erik och Elin renoverar sitt stora gamla hus. I det ingår en liten nedlagd Esso-mack som blivit loppis och Elins utställningslokal.

I samma by som Elin bor Hälges skapare Lars Mortimer. Han satt och sålde sina serier vid ett stånd eftersom det var marknadsdag.
Alla jägare vet vem Hälge är.

Svärföräldrarna och den sidan av släkten firar födelsedagar. Kusin Eva sitter vid bordsänden med yngsta barnet. Men hon hade alla fem med.

Och moster var glad fast hon fyllt sextio.

Morbror var lika allvarlig som vanligt. Varg och björn är ett ständigt närvarande hot mot planeten. Jo, han mötte nyss en björn på nära håll. Och man får förstå att en fårfarmare vill slakta sina djur själv.

Om du ringer 112 i Malmö svarar kanske polismannen till vänster i bild. Och det är Elsie i mitten som vi alla hälsar på.

I Uppsala träffar vi Amandus Väcklén, hemma hos min syster. Foto: Taya Väcklén

Stanleys syster Elisabet.

Alf Väcklén som plogat alla vägar, även i Skog. I Uppsala slipper han skotta snö.

Josef och Taya dök upp när palten var kokt. Foto: Taya Väcklén

Jo, jag var också där 🙂 Foto: Taya Väcklén

När jag har lärt mig hur automatskärpan i min nya kamera fungerar kan ni få bättre idolbilder av syrrans paltar. Nu var jag mer intresserad av att äta, än att fotografera den.

Efter en hel vecka söderut var det skönt att få komma hem till lugnet, regnet och mörkret. Svårt att förklara. Det bara känns så.

Fler resor till Skog och Mark!

Stanley Almqvist
hemma i Skog

Publicerat

Vueltjere Duodji

Vi besökte sameutställningen på Kyrkberget i Vilhelmina. Det är ett par kåtor och några andra byggnader som ett kusinbarn har byggt.

Inne i Nybyggarstugan mötte vi Vilhelminas Sameslöjdförening, Voetjere Duodji. Vi fick höra en hel del om broderi, skinnsömnad och om kolten. Elin tittade på hur man virkar med glaspärlor och annat sånt. En och annan detalj om renens användbarhet och konserveringstips fick vi också. Men jag är mer intresserad av formspråket i horn och träföremål.
Att jag datoriserar de traditionella flätmönstren bemöttes med tystnad 🙂


Datoriserad grafik tillgänglig på nätet.

Jag fick tala med Mats Fahlén som är en bra konstnär och slöjdare. Och efter kaffe och tunnbrödmacka var vi medlemmar i föreningen. Det känns roligt och jag ser fram emot att få lära mig mer av det som farfars generation gjorde allt för att glömma.

På morfars sida känner vi inte till någon samisk bakgrund. Alex Nilsson var ju från Mark och tips om rötterna mottages tacksamt.

Mer samiskt i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
nyoutad same

Publicerat

Telefontråden rivs

Fick brev från Telia Sonera i dag. I september stängs det fasta telefonnätet i Skog och Mark. Telefontrådarna rivs och stolparna tas bort. Det är ju inte helt oväntat. Men lite snopet att det görs redan i höst.

Våra ledningar har rivits ned tidigare. Fördelen med Telia är att de förvarnar ;-P

Vi erbjuds en form av mobil anslutning som man kopplar sina telefoner till. Men vi har redan två mobiler så varför ska vi skaffa ett tredje abonnemang för ca 150 kr i månaden? Det får bli kontantkort i fjärrstyrningen för värmen. Det blir billigare.

En liten fördel är att risken för skador av åsknedslag minskar när telefontråden kapas.

Som väl är har vi bra bredband – om det finns något företag som erbjuder telefon i det? I höst får vi se hur ordnar sig i praktiken.
Hoppas att det funkar bättre än sophämtningen. Var man får tag i tunnorna är fortfarande en gåta. Är det så svårt med information? Tydligen.

Mer prat med Skog och Mark!

Stanley Almqvist

 

Publicerat

Hungerpesten


Elin hittade den här barnboken i skolan i Gamla stan i Stockholm. Det är en barnboksvariant av Hungerpesten. Min bror Jörgen råkade vara i stan och han visste att huvudpersonen Matilda Sjögren var min farmors kusin. Själv minns jag bara att vi var släkt med hästhandlar-Sjögren längre upp på Rönnvägen, där jag växte upp. Då stod stallarna kvar nedanför backen där Hembergsskolan senare byggdes. Farfars jaktkamrat Olle Grönlund är namngiven också i barnboken. Så nu måste jag ta och läsa boken. Även faster Nanny lär figurera någonstans på sidorna.

Morfar Alex hade en del otur med hästar. Hörde att Sigvard Sjögren ville hjälpa honom med affärerna. Men jag vet inte hur det slutade.
Alexis Sjögren kommer jag förstås också ihåg. Han målade kökstaket och en del annat i vårt hus i Skog. Än i dag hänger en stor tavla av honom i Pingstkyrkan i Vilhelmina.

Det var Sjögrens och boken Hungerpesten.

FLER FÖRFATTARE I SKOG OCH MARK!

Stanley Almqvist
forskar vidare

Publicerat

Farfar 1942


En av släktbilderna i huset.

Den här bilden av min farmor och farfar finns bland övriga släktporträtt som följt med huset. På baksidan av ramen står det: ”Ja, de var en gång i Stockholm, hösten 1942.”
Farfar var varken från Skog eller Mark. Så länge jag kan minnas bodde han och flera av sönerna i Strömnäs, på den backe vi kallade Granhöjden.
Han var mest av allt en skogsarbetare. En jägare och fiskare. Han var jaktkamrat med Olle Grönlund (”skogens biskop”), som de gamla kanske kommer ihåg? Ända tills han var över 80 år arbetade han i skogen, vilket gav upphov till en del reportage i länstidningarna. I en intervju som Västerbottens museum sparat, har jag nyligen hört hans lågmälda och lite otydliga stämma berätta om vidlyftiga projekt i skogen.

En av farfars hemligheter har vi lyckats avslöja först det senaste året: Han var same. Och farmor var same. Hon talade också samiska medan de äldre barnen var hemma och kunde höra det. Det gör förstås att även Gustaf var same. Även om han ivrigt tillbakavisade ryktet. Men fakta är fakta. Och det kan ju vara roligt att kåtan nere vid Skogbäcken byggdes av en same. Trots allt.

Några av farfars elva barn gick med i pingströrelsen och det förde mina föräldrar samman. Märta från Skog och Gustaf från Strömnäs på stormöte i Vilhelmina. I huset hittade vi en hel samling kärleksbrev som de skickade var och varannan dag mellan byar och timmerkojor.

Farmor hann jag aldrig möta innan hon dog. Farfars hushållerska var lite ”farmor” där när jag var barn.

Fler samer i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
same, same, but different

Publicerat

Våra vanliga fjäll


Milsvid utsikt från Satsfjäll, över de vida dalen runt Kultsjön. Vid sjön kan man tydligt se Saxnäs med hotellet.

Vår vanliga fjälltur går till Satsfjäll. Dit tar vi sörlänningar som hälsar på och vill upp på fjället. Man kan ju åka bil ända till trädgränsen och även Stanley kan gå upp till en eldstad på de spänger och stigar som går uppför fjällsidan. Familjevänligt, som det heter. Flera grupper med blandade åldrar traskar förbi om man tar sig en paus.


Det hoppande linjespelet i fjällbjörkarna är fascinerande.

Medan brasan sprakar finner själen ro. Landskapet gör något med människan. Den klarblå himlen över den milsvida utsikten och fjällets storhet. Den sprakande brasan av torra björkkvistar och fjällbjörkens hysteriska linjespel här vid trädgränsen.

Fjällvandrare i alla åldrar hälsar vänligt när de lufsar förbi med ryggsäck och gummistövlar.


Mina samiska attribut kommer till nytta. Kåsan blir så där svart och ”indrucken” så småningom.

Man njuter småskaligt på fjället. Det är de små sakerna i det stora landskapet som glädjer. Varmt kaffe, en liten brasa, bäcken som porlar som bara fjällbäckar kan, utsikten vidd och björkskogens linjespel, röken som håller myggen borta och de friska fläktarna av sommarluft däremellan.


Trappstegsforsen kan man inte hoppa över när man åker upp med sommargäster.

Våra fjäll är långt ifrån Jämtlands actionpackade evenemang och turistfällor. Det har kanske sin charm men det tar tid att bekanta sig med bygden. Men turisterna får det inte lätt.

Flera utflyktsmål i Skog och Mark!

Stanley Almqvist

Publicerat

Skymning och strömming

Stugan i Rönnäs har fått golv och väggar invändigt och förstubron är ombyggd och tillbyggd med badrum.

Nu när sommaren går mot sitt slut och semesterfolket vänder söderut är det dags för surströmming.
Vi tog årets första i Rönnäs vid Norbergs stuga. De har hunnit en bra bit med renoveringen nu. Ni kan jämföra bilden med den förra bloggen därifrån så ser ni själva.

Det var vi med fruarnas föräldrar. Henry Sånglöf är ju själv Vilhelminabo.

Innan vännerna Norbergs drar till Stockholm igen tar vi en helkväll med surströmming och fika. Kul med folk i grannskapet man kan besöka. Kul att se en skåning som finner sig en plats här. Han åt till och med en strömming under kvällen!

Mer surströmming i Skog och Mark!