Kategori: Omvärlden

Mitt på julafton var Elin med i Svenska kyrkan i Vilhelmina och berättade om julen för stora och små. Här kan du läsa vad hon sa:

Julberättelsen handlar om att Gud kommer.
Han kommer till dom små, till dom allra minsta.
Han kommer till dom som inte har pengar – eller makt.
Han kommer till dom som inte får plats, till dom som inte ens får finnas.
Han kommer till dom som “står sist i kön” och till dom som inte kan tala för sig själva.
Varför gör Gud så?

Gud kunde ha valt, en familj, som bodde i ett stort tjusigt hus, kanske ett slott.
Där alla fick allt de önskade sig i julklapp.
Men så var det ju inte.
Gud valde, en ung kvinna som inte hade just nånting. Hon bodde i en liten stad där ingen var särskilt rik. Alla var rädda, för det marscherade soldater överallt, så man fick passa sig. Landet hon bodde i var ockuperat. Och ingen fick göra som man ville.
Kvinnan hette Maria och hon hade en pojkvän som hette Josef, han var byggjobbare. De var förlovade och Maria väntade barn.
Varför valde Gud dom?

Gud kunde ha valt en bekväm resa med häst och vagn, för att hälsa på släktingar och fira.
Men så var det ju inte.
Gud valde att komma, med två som gick till fots till Betlehem, för att kungen tvingade dom.  Kungen ville räkna alla människor och då måste hela släkten samlas på ett ställe.
Att gå till Betlehem var längre än att gå till Lycksele! Jag hoppas att dom hade en åsna – jo det hade dom nog, för Maria orkade inte gå så långt med sin stora mage.
Efter flera dagar kom dom fram, nästan sist av alla.
Varför gjorde Gud så?

Gud kunde ha valt ett fint hotell med mjuka sängar och god mat till Maria och Josef. Och en liten vagga till barnet som skulle födas.
Men så var det ju inte.
Gud valde en plats sist i kön. Och när det var deras tur, fanns det inga rum kvar. De knackade på överallt och på sista stället fick dom bo bland gårdens djur. Jag hoppas att dom inte behövde frysa. Men det blir ju varmt där djuren bor.
Där föddes en liten bäbis. Det var Jesus. Dom tog en krubba, en trälåda med hö som oxen åt ur. Den fick bli säng åt barnet.
Varför gjorde Gud så?

Gud kunde ha valt, historieskrivarna, kungen och alla hans ministrar, Dom kunde ha skickat bud, med ryttare, på snabba hästar, till hela världen, så att alla fick veta att Jesus var född.
Men så var det ju inte.
Gud valde, några ensamma, som satt ute på en äng och värmde sig vid en liten eld, mitt i natten. Ingen brydde sej om dom. Knappt ens fåren som låg och sov runtomkring.
Till dom skickade han en armé av änglar. Gissa om dom blev rädda! Dom var inte mörkrädda, dom var ju vana att jobba varje natt. Men det här var nåt dom aldrig hade sett.
Änglarna sa: Vi är inte farliga. Vi vill bara berätta om ett nyfött barn som ligger i en krubba här i stan. Alla änglar ropade att “Gud kommer med fred, till jorden”.  Sen försvann dom. Och herdarna gick för att söka barnet.
Varför gjorde Gud så?

Gud kunde ha valt, ett hus, i ett land, under en tid när det var fred.
Och där barn kunde leka utan att vara rädda. Och Josef kunde bygga deras hus.
Men så var det ju inte.
Gud valde, att hjälpa Josef, Maria och barnet att fly, när det blev för farligt. Kungen var arg och jagade dom. Och dom steg upp mitt i natten, smög ut från huset och reste så långt bort dom kunde. Dom fick fara ända till Egypten för att vara säkra.
Inte förrän kungen var död kunde dom resa hem igen.
Men inte till Betlehem för det var för farligt, utan till Nasaret.
Varför gjorde Gud så?

Julberättelsen, handlar om, att Gud kommer.
Han kommer till de små – till de allra minsta.
Till dom som inte har pengar – eller makt.
Han kommer till dom som inte får plats, till dom som inte ens får finnas.
Han kommer till dom som “står sist i kön” och till dom som inte kan tala för sig själva.

Julberättelsen handlar om att Gud kommer till dej – han kommer till mej.
Han kommer, när vi är ensamma, rädda.
När vi flyr för vårt liv. Eller från vårt liv.
Han kommer när vi känner oss små, längtar efter honom och när vi söker honom.
Han kommer också, när vi vänder oss ifrån honom.

Varför gör Gud så?

Elin Almqvist

Malgomaj, den långa sjön med det exotiska namnet. Det är en av Sveriges djupaste sjöar och sträcker sig från Laxbäcken till Stalon. Men sällan ser man någon båt på sjön.
Saknar vi båtkultur eller beror det på att man ser så liten del av den långa sjön?

Den lilla, lilla ön vid horisonten är målet för vår resa.

Överraskande nog finns det en småbåtshamn i Skansholm. Där ligger bland andra Krister Jonssons västkustsnipa. Det är en ”riktig båt” som man kan förvänta sig just på västkusten.
Men förr gick det stora båtar för passagerare och frakt i Malgomajdalen, som på bilden nedan: Båten Malgomaj ll vid år 1905.

Foto: Henning Lundberg.

 

Krister förvandlas genast till kapten när han tagit plats vid styrpulpeten. Ekolodet i den tidigare fiskebåten behövs knappast på Malgomaj. Det är ganska djupt överallt.

I aktersalongen har vi det skönt och avslappnat.

Jag kan inte minnas när jag senast var ute på Malgomaj.

Elin provar klipporna och saknar sin baddräkt. Hon som kallades ”Maja” under uppväxten kanske kan utnämnas till kvällens Malgomaja?

Malgomaj är 81 kvadratkilometer stor, har ett största djup på 117 meter och en längd av omkring 45 km. Som jämförelse kan nämnas att Vättern bara är tre meter djupare. (Enligt SMHI.) Namnet lär betyda ungefär ”sjön som man driver renarna längs”.

Fler båtturer för oss i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
sjösatt