Kategori: Folk

Publicerat

Svenska kyrkan välkomnar

I söndags följde jag Elin till Vilhelmina kyrka. Hon skulle välkomnas som personal i pastoratet.
På bilden tågar de in under högtidliga former tillsammans med assisterande kyrkfolk. Till höger i bild; Agneta Tellbro, kyrkoherdens fru, tillika min tremening. (Hon kan även ses i söndagsskolebilden från 1953.)

Sara Edman går vid Elins sida. De kommer också att arbeta ihop. Sara blir föreståndare på Elins fritids ett år framöver.

Elin i sin blå tunika står bredvid Sara Edman och Inga-Lena Larsson. Alla tre bekanta från andra kyrkor. Vi har en historia av praktisk och funktionell ekumenik i Vilhelmina. (Jo, vi är medlemmar i Svenska kyrkan ockå.)
Till vänster om prästen Ronny Tellbro står ännu en fritidsledare och en diakon. Diakonen höll förresten en riktigt juste predikan efteråt.

Handpåläggning och bön för de nya, en efter en, precis som det ska vara.

En del är inte alldeles begripligt för den oinvigde. Jag var tvungen att googla ”gradualpsalm” för att det användes som ett självklart ord under gudstjänsten. (Det betyder bara sång innan evangelietexten. Det i sin tur betyder text om Jesus liv, grovt räknat.)

Bonus var att träffa flera trevliga människor vid kaffeborden efteråt. Till exempel en lärare, Lennart Olsson, kände igen mig från högstadiet på Hembergsskolan. Och han var enbart positiv! Sen blev det förstås lite prat om Skog och Mark när kyrkoherden och grannen Ronny satte sig vid bordet. En och annan kände också igen Elin från VK:s framsida i lördags.

Sen drog vi snabbt ner till Pingstkyrkan på påtår och träffade ännu fler. Det känns som om vilhelminaborna försöker integrera oss?

På väg hem stannade vi till vid mina föräldrars grav och höstpyntade lite. Vi var ju ändå på plats. Kollade att mormors och morfars grav också såg okej ut.

Fler möten i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
om livet i skuggan
av hustrun

Publicerat

Elin på Prästkragen

Elin jobbar på Prästkragen, Svenska kyrkans fritids, i Vilhelmina. Det är huset bakom henne. Ja, inte lekstugan utan det stora beige huset.

3,5 mil enkel väg hemifrån. Härom dagen åkte hon buss. Ja, det går faktiskt skolskjuts från Skog varje morgon. Men biljetten kostade lika mycket som att köra bil.

Fler jobb i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
jobbar i Skog

Publicerat

Söndagsskolan 1953

Ulla-May Grahn har skickat en bild från söndagsskolan i Pingstkapellet i Skog från 1952-53. Jätteroligt att se.

Söndagsskollärarna  är från vänster: Hildur Grahn, Linnea Helmersson och Erik Sundström.
I tredje raden från vänster står: Gunvor Grahn, Laila Hellgren, Eva Lövgren, Anita Bäckström, Mats Nilsson, Vivan Karlsson och Maud Helmersson.
I andra raden från vänster står: Lise-Lotte Bäckström, Lilian Grahn , Gunhild Grahn, Stefan Grahn, Allan Grahn, Mildred Grahn, Irene Grahn och Eva-Lis Karlsson.
I främsta raden från vänster står: Kjell-Arne (Erik Hellgrens fosterson), ”Stökås-Erik” (Alex Nilssons fosterbarn), Hans Karlsson, Britt-Marie Karlsson, Maj Lindgren, Rakel Grahn, Agneta Eliason och Märta Karlsson.

Fler barn i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
f.d. söndagsskollärare

 

Publicerat

Elin i DN

En av kungliga huvudstadens tidningar intervjuade Elin förra veckan. I dag kunde man se henne i tidningen.

Redan på första sidan puffar DN för intervjun.

Ämnet var namn. Elin har bytt namn. Men det står också att hon har flyttat till Skog.

Inte varje dag byn nämns i Dagens Nyheter 🙂
”I dag är Elin Almqvist 51 år och har just flyttat till ett sådant gammalt hus. hon och maken Stanley flyttade i somras från Stockholm till hans mammas föräldrahem utanför byn Skog utanför Vilhelmina. Ett åttio år gammalt rött hus som ligger mitt ute i skogen”, skriver tidningen. (Man kan inte få alla detaljer rätt 😉

Om ni undrar vad som är så märkvärdigt med DN vill jag påminna om att den läses av 858 000 personer; nästan var tionde svensk. Mest av makthavare och såna som vill känna att de hänger med i samhället.

Den roligaste episoden med namnbytet var ändå när jag skulle återanvända förlovningsringen. Guldsmeden tittade konstigt på mig när jag ville slå ut ringen och lägga till Elin och ett nytt datum bredvid Marianne. ”Är det en förolämpning eller en förlovning”, typ. Men Elin blev glad 🙂


Ett helt uppslag blev det.

Fotografen David Dahlberg har själv rötterna i Klimpfjäll. Han åkte ända från Umeå för att ta bilderna.

Mer media om Skog och Mark!

Stanley Almqvist
maklig make

Publicerat

Big City Look

Kanske ett utslag av ambivalens? Eller ekvivalens?

Min Big City Look: twittrar på iPhone med capuccino och bagel på Wayne’s i Götgatsbacken. Är inte det en schablon, så säg.

Glesbygdselegans. Nybyggarhatt vid elden med en tunnbrödsmacka på knäet. Vid Satsfjället, Saxnäs. Schablon, jomenvisst!

Mer mode i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
klädsel: Ja

 

 

Publicerat

Tröst i höst

Nu får jag sitta ensam hemma om dagarna. Elin jobbar varje dag nu, på Svenska Kyrkans fritids; som efter en göteborgsk ansträngning fått namnet Prästkragen.

Men ett stort glas drakbrunnste och en varm filt värmer hjärtat. Och hon kommer ju snart hem igen.

Skogvägen är blank och smetig av det ständiga regnet. Här kör Elin varje dag till Vilhelmina. Det enda roliga är att räkna tjädertuppar.

Fast det är roligt att byta däck också. Vinterdäcken ska på innan frosten slår till med full kraft. Och innan de utslitna sommardäcken exploderar. Gubbarna på verkstaden blev lite oroliga när de såg sommardäcken.

 

Själv kan jag ägna dagarna åt att fika på byns kafe och prata med de andra gubbarna. Som Bo Runa här på bilden.
Han är en riktig urstockholmare som växt upp i kvarteren där vi bott. Dessutom pensionerad fotograf. Vi har mycket intressant att prata om.

Stadsbudskontoret i Övik hämtade flyttlådorna. Skönt att bli av med dom. Värre är det med de grejer de slarvade bort i flytten. Vi väntar fortfarande på ett par möbler och annat smått.

Andra epokgörande upptäckter är att få syn på gården från sidan. I brist på intellektuell stimulans får man ta sig en promenad. Eller? Nä det blir en kopp kaffe till.

Riktigt te och kaffe i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
kokar vatten

 

Publicerat

Frälsaren från Karlskoga

En liten tjej som pratade lite med mig innan allt började. Trots utbyte av synpunkter på förtjänsterna med att ha klubba respektive kamera med blixt med sig, presenterade vi oss inte med namn. Men vem gör det i Vilhelmina? Inte många har vi lagt märke till.

Annars var det mest gamla människor i publiken. Vi hade alla samlats i Pingstkyrkan, Vilhelmina, för att möta mannen från Karlskoga; Rolf Söderberg. Han som alla hoppas ska lyfta församlingen.

Ledare för alla kyrkor i Vilhelmina och från hela södra Lappland var här. Högtidligt värre med bl.a. kyrkoherden och skogbon Ronny Thellbro.


Rolf Söderberg.

Kopplingen till Skog är inte så avlägsen. För några årtionden sedan var väl 50% av befolkningen här pingstvänner. David Fahlstedt berättade under mötet att från lilla Skog kom mer än ett dussin pingstpredikanter. Precis såna som Rolf. Och två pingstkapell fanns här – ett i varje by!

Men det var på den tiden. Nu är vi max en handfull kvar. Men vi möttes denna helg på Plassn.

Köket gjorde sitt allra bästa; nu ska de få veta vart de kommit! Förrätt av Västerbottensostpaj med rökt röding-mousse.

Huvudrätten var stilenligt älgstek med kantarellsås och ugnsbakad rotsakslåda.

Efterrätt: hjortronparfait med rullrån.

Alla minglade och pratade. Det finns inte så mycket mer att säga om kvällen faktiskt, utom att pastorsparet invigdes till tjänsten med bön. Köket stod för upplevelsen.

Vi hoppas på andra upplevelser framöver.

De nyanlända verkar gilla den lappländska menyn, men har inte ens börjat lära känna folket här. Men jag tror att det ska gå fint. Ni kan få se dem i Skog vilken dag som helst.

Välkomna till Skog och Mark!

Stanley Almqvist
är lättad

Publicerat

53

Så här dags på året, när rönnarna blir röda och björkarna redan tappat sansen, fyller jag år. Det är bara siffran som ändras. Och platsen. Det är alltid trevligt att fylla år i Skog.

I vår familj, som i så många andra, betyder det kaffe med tårta på säng, blommor och några paket. En ny lättbakad typisk ”kyrktårta” testades i år. Riktigt god med Solveigs fina vinbär på toppen.

Två sågar fick jag också. En för trädbeskärning och en japansk för finsnickeri.
Det behövs nya leksaker ”på landet”.

 

Till middag åt vi den fina laxen vi fick av Sören i somras, med god citronsås och lite råa grönsaker.

Besticken och lite annat står på bordet för att skydda dem från ev möss.

 

Det var roligare än det ser ut. I alla fall roligare än jag ser ut. Men jag ska inte skylla på Elin som tog bilderna. Vi ser nog inte roligare ut?

 

 

Fler födelsedagar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
53

Publicerat

Återfall söderut

På värmdö är luften fuktig och varm som på en charterresa. Lyktstolpen står på gården som i Narnia och lovar att föra dig in i nya världar.

Vi har varit en vecka på Södra Sverige. Ett återfall eller en ”reality check” om man vill kalla det så.

Så här i efterhand ser jag att bilderna från Stockholms centrum saknas, där vi bott och där vi gjorde så många ärenden. Mötet i Uppsala som var anledningen till resan saknas helt i min kamera!

Kanske visar det bara att vi, efter 30 år, blivit riktiga stockholmare, på riktigt. Plommonträd och badplatser är intressantare än höghus och restauranger.

Själva stan är så mättad av vardagens gråhet att den inte sticker ut på något sätt. Det tar nog några år att få distans till Stockholm.

 

Lika korta och väderbitna tallar som hemma på gården. Kala klippor som i fjället. Det är välbekanta saker i skärgården, både på öst- och västkusten.

Elin och högstadieläraren Abbe simmar vid en strand inne i stan, men aktar sig för att komma i vägen för båttrafiken.

På andra stranden håller båtklubben fest med musikscen och allt. Stora snabba båtar mullrar förbi och gamla fina träbåtar skrider kontrollerat längs farleden.

Ute på Värmdö finns en gigantisk småbåtshamn, eller marina som det heter på seglar-swenglish.

Är Bullandö marina Sveriges största? Eller Nordens största, eller bara en av de största? Vi är lite osäkra. Det som ryms på bilden är bara en av många grupper av bryggplatser.

Vi bodde hos våra goda vänner Anneli och Christer. Anneli var tonåring när Elin var evangelist i Harmångers pingstförsamling.

Christer kan du prata med på telefon 112 och polisen i Stockholms län. Alltid på helspänn vid datorn som ni ser 😉

Elins kusin, som också heter Elin, är vävare. Det här är hennes vävstolar. Alla vävar är nedklippta så vi får inte se något av det som är på gång. En cool grej hon vävt var en tvådimesionell streckkod som gav webbadressen.

Erik och Elin renoverar sitt stora gamla hus. I det ingår en liten nedlagd Esso-mack som blivit loppis och Elins utställningslokal.

I samma by som Elin bor Hälges skapare Lars Mortimer. Han satt och sålde sina serier vid ett stånd eftersom det var marknadsdag.
Alla jägare vet vem Hälge är.

Svärföräldrarna och den sidan av släkten firar födelsedagar. Kusin Eva sitter vid bordsänden med yngsta barnet. Men hon hade alla fem med.

Och moster var glad fast hon fyllt sextio.

Morbror var lika allvarlig som vanligt. Varg och björn är ett ständigt närvarande hot mot planeten. Jo, han mötte nyss en björn på nära håll. Och man får förstå att en fårfarmare vill slakta sina djur själv.

Om du ringer 112 i Malmö svarar kanske polismannen till vänster i bild. Och det är Elsie i mitten som vi alla hälsar på.

I Uppsala träffar vi Amandus Väcklén, hemma hos min syster. Foto: Taya Väcklén

Stanleys syster Elisabet.

Alf Väcklén som plogat alla vägar, även i Skog. I Uppsala slipper han skotta snö.

Josef och Taya dök upp när palten var kokt. Foto: Taya Väcklén

Jo, jag var också där 🙂 Foto: Taya Väcklén

När jag har lärt mig hur automatskärpan i min nya kamera fungerar kan ni få bättre idolbilder av syrrans paltar. Nu var jag mer intresserad av att äta, än att fotografera den.

Efter en hel vecka söderut var det skönt att få komma hem till lugnet, regnet och mörkret. Svårt att förklara. Det bara känns så.

Fler resor till Skog och Mark!

Stanley Almqvist
hemma i Skog

Publicerat

Ingen fjällfisk

Sören Sehlberg och Lena Tellebo kom förbi, på väg till Klimpfjäll. Den här gången kom de förbi två gånger. En trerätters på uppvägen och lunch och paj på nedvägen. Tillsammans med några timmar datorfix betydde det att vi var rätt effektiva.

(Ja, Lena är en Anna Lindh-look alike.)

En stor lax hade de med sig till oss. Den pryder det nya frysskåpet väl. Men fisket i Klimpfjäll blev inte så lyckat. Bara en handfull fiskar fick de med sig hem.

Lenas pappa var också med. Han hade en och annan synpunkt på saker och ting.

Mer fisk i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
en fena på bloggen