Kategori: Folk

Elin på sitt nya jobb; skolgården i Malgovik. Det är faktiskt Sveriges coolaste skola. Här sattes Sveriges köldrekord -53 grader på luciamorgonen 1941.

En stor skylt utanför skolan berättar om köldrekordet. Så det är bara kalla fakta: Malgoviks skola är Sveriges coolaste.

Här jobbar Elin som fritidsfröken med mera över sommaren. En annan fördel med Malgovik, tycker Elin, är att pendelavståndet bara är hälften så långt som till Vilhelmina.

Högre temperatur i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
lagom cool

 

Småfåglarna är glada över feta frön och nötter. Även om de hittar mat i skogen är det roligt att få dem på besök. Och naturligtvis är det en projicering att de är glada. Det är förstås vi som är glada över att se dem.

Man blir glad av naturen. Så här års får himlen bebisfärger av kylan. Ljusa pasteller i kalla nyanser: ljusblått, rosa och gult.

Vår nya utsikt ser ut så här, sedan i går kväll. Hagsätra tunnelbanestation, där spåret slutar och tågen vänder.
Nästan som i Skog. Där slutar också vägen och bilarna vänder.

Det är sådär trettio år sedan vi levde förortsliv senast. Då mest en övernattning inför nästa dag på jobbet i innerstan. Så det ska bli intressant.
En hjälpsam kille som släppte in oss i källargången till huset och hjälpte oss hitta sa: ”Säg inte att ni bott på Söder här. Då kan ni bli nerslagna. Lappland är bättre att säga.” Så vi säger väl det: Vi kommer från Lappland och bor här på sjunde våningen. Sämre utsikt har vi haft – men även bättre 🙂

Bättre utsikt i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
förortsbo

Årets syskonbarns-julbak blev i Umeå. Bara västerbottningarna kom. Jörgen och Bippi var bonus. Bak och pysseldagen är alltid mysig.

Traditionen startade på den tiden då alla: Elin, jag och alla syskonbarn var singlar. Ingen orkade baka pepparkakor och koka karameller själva. Men tillsammans blev det roligare!

Nu har de sina respektive och barn. Men vi bakar gärna ihop ändå. Det är som goda minnen i repris varje år! Här är det Isak som bakar vid sidan av Elin.

Ett år när en medicinare var med på bakningen kom vi på att; om man gräddar pepparkaksgubbarna på röntgenplåtar istället för bakplåtar ser man skelettet. Då upptäckte vi vad som knastrar när man tuggar! En riktigt rysare i kristyr.

Jag är fortfarande road av tanken och gör mina skelettpepparkakor varje år 🙂

Såna lekar ägnar sig inte Edvin åt. Han är en seriös bagare som arbetar under största koncentration.

Små hjärtan, små stjärnor och små änglar är populärast. De är godast att äta som tunna chips med pepparkakssmak!

Sara kokar chokladkola som hon snurrar in som prydliga bitar i smörpapper.

Seths knäck är den enda som duger. Och det blev enda julgodiset, tillsammans med Saras chokladkolor, i år. Ingen kunde göra Märtas marsipan. Det gjorde Elisabet i fjol. Några brända mandlar gjordes inte heller. Det brukar vi alltid göra annars.

Med stor elegans fyller Seth knäckformarna i en enda lång stråle knäcksmet som vandrar över brickan. Det är rutin!

Nästa julbak i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
godissugen

 

En av Vilhelminas kyrkogårdar, i allhelgonahelgen. Här ligger våra helgon, dem vi håller heliga. De som är speciella för oss.

Vid lyktan närmast ligger Märta, Gustaf och min syster Berit. Lite längre upp i bild ligger Lilly och Alex som byggt huset vi bor i. Till höger utanför bild ligger ”tant och farbror Karlsson” som tog hand om mig när mamma jobbade. Farfar Olle ligger på gamla kyrkogården.

Det roliga är att ordet ”helig” betyder ungefär ”eljest”. Det som är eljest på ett bra sätt; det är heligt. Så våra helgon är de som är oersättliga för oss, och varit bra för oss.

Helgontätt i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
samlar helgon

Så här ser en riktig svensk flod ut. Vindelälven är ju en av Sveriges få oförstörda älvar. En väldig kraft som aldrig utvinns och aldrig ger miljoner till något halvstatligt företag i Stockholm. Älven är ett kärnkraftverk som bara flyter förbi.

När tillräckligt mycket av jorden spolats bort av vårfloden faller träden längs älvstranden. Men det är förvånande hur länge de kan klamra sig fast i nästan ingenting!

När vi hälsade på min bror Jörgen i Vindeln i söndags fikade vi nere vid forsen. Alla utom jag gillar att frysa och känna hur röken svider i ögonen.

Bullens korv och kokt kaffe är ju klassiker. Själv har jag inte förstått nostalgin bakom Bullens. I min barndom grillade vi falukorv. Men de smakade bra, kokade i sitt eget spad, direkt i burken.

Kvällen hemma hos Jörgen och Britthelen med ett par av deras barn och barnbarn.

Sara och Edvin. I lördags guidade hon Elin och mig i Umeå. Nu vet vi allt vi behöver veta om den stan: En trafikled och en älv som löper parallellt. Mellan dem ligger några kvarter med affärer. På andra sidan om trafikleden ligger sjukhuset NUS. Det är allt.

Vi bodde hos Saras syster Ruth och den gode Seth i Umeå. De flyttade norrut ungefär samtidigt som vi. Så vi är fortfarande inom räckhåll för varandra. Till nyår kan ni nog få se dem i Skog och Mark.

Fler älvar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
älva ;-P