Söndagsskolan 1953

Ulla-May Grahn har skickat en bild från söndagsskolan i Pingstkapellet i Skog från 1952-53. Jätteroligt att se.

Söndagsskollärarna  är från vänster: Hildur Grahn, Linnea Helmersson och Erik Sundström.
I tredje raden från vänster står: Gunvor Grahn, Laila Hellgren, Eva Lövgren, Anita Bäckström, Mats Nilsson, Vivan Karlsson och Maud Helmersson.
I andra raden från vänster står: Lise-Lotte Bäckström, Lilian Grahn , Gunhild Grahn, Stefan Grahn, Allan Grahn, Mildred Grahn, Irene Grahn och Eva-Lis Karlsson.
I främsta raden från vänster står: Kjell-Arne (Erik Hellgrens fosterson), ”Stökås-Erik” (Alex Nilssons fosterbarn), Hans Karlsson, Britt-Marie Karlsson, Maj Lindgren, Rakel Grahn, Agneta Eliason och Märta Karlsson.

Fler barn i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
f.d. söndagsskollärare

 

Soppfesten


Ena änden av långbordet med kokerskorna Solveig och Christine på änden.

Glömde jag berätta att det var soppfest i lördags?

Jo varje höst firar byn älgjakten och höstens skördar med en stor balja köttsoppa! Det var Marks jaktlag som bjöd på köttet. Enligt Christine hade inte Skogs jaktlag lyckats få tag i något.
Vi var väl runt 25 personer och det är inte mindre än halva befolkningen. En förhållandevis stor festival alltså.

Jag fick en burk med mig hem. Det blev en bra lunch i dag 🙂

Mer kött i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
mätt

Kafeet vinteröppet

Lördagar och söndagar mellan 11 och 16, är kafeets öppettider vintern 2011.

Vi fikade deras goda västerbottenskorpor i dag och Elin köpte ett par jeans för 15 kr på loppisen.

Fika mer i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
fikasugen

Första snön var vit

I dag kom första snön. Den var vit. Vintern har lagt sin reflexskärm för att lyfta det svaga vinterljuset. För mig är det 30 år sedan jag sett det så.

På Hornsgatan i Stockholm blir snön omedelbart ett slask som gör att asfalten ser ännu svartare ut. Bil- och bussförare får omedelbart något panikslaget i blicken och hastigheten halveras. Det mentala kramptillståndet varar tills gatukontoret sopar ihop grusbergen till våren.

Här lägger sig frost och snö som en kontrasthöjare som ritar konturer i vitt mot svart. Se hur vår gamla rönn framträder tydligt mot den mörka skogen.

Ladans ruttna och mellangrå spåntak tecknas nu med skarpa linjer i svart och vitt.

Och vitare ska det bli.

Vitare vintrar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
vitbalanserar

 

Konstigt?

Om det inte är konst så är det i alla fall konstigt. Det vill säga konst-likt.

Om man märkvärdiserar en IKEA-plansch på en lagårdsvägg kan man kalla det installation. Den limegröna rutan lyser på ladväggen som ett fönster in till en annan värld där gräset frodas och kreaturen betar i frid och ro.
Oavsett det förment konstnärliga tycker jag att en lagård kräver någon sorts relation till kor. Det skulle nästan kunna vara en fjällko?

Detta tilltag är värt att dokumentera. Elin blir lätt road av min plötsliga munterhet.

Den här tavlan fanns redan i byn och behövde inte arrangeras. Jag upptäckte den när vi rastade bilen efter däckbytet. Då åker man den längsta möjliga vägen genom byn; från vår sidoväg, rakt igenom byn, slingan som går runt Skog och vägen till Mark tur och retur. Men det har sina risker.

Efter en snabb bildanalys kan man säga att tavlan illustrerar riskerna med att trafikera vägen på ett mycket tydligt sätt. Men den risken tar vi.

Farligare färder genom Skog och Mark!

Stanley Almqvist
risktagare

 

Björnspår

När Elin gick en morgonpromenad uppåt skogen såg hon de här spåren. Hon ringde för säkerhets skull sin jägar-morbror och kollade om storlek etc stämde. Jo; det var björnspår.

Inte så konstigt att björnen gick just här, för strax intill låg det här slaktresterna efter älgjakten.

Men det är bäst att inte gå emellan björnar och deras mat, sa morbror Jonte. Så Elin trippade hem igen. En gnutta besviken för att hon inte fick se själva björnen.

 

Mer djur i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
mer ängslig

 

Höst betyder skörd

Jo, ordet höst ska visst betyda skörd. Inte för att vi odlar något. Men det är ju så roligt med de små skördar man får att man måste få uttrycka sin glädje. Det gör i alla fall Elin.
Här är hennes hallonbytta som hon fyllde med bär från buskarna på gården och från skogen intill.

Solveig och Mårtens vinbärsbuskar är otroliga. Varje höst dignar de av bär i stora klasar. När man ser dem förstår man varför de fått heta vinbär.

Här plockar Mårten och Solvieg svarta vinbär. Vår svarvinbärsbuske däremot har en nära döden-upplevelse.

Svam plockar Elin än så länge i Hälsingland. Vi har inte hitta några kantarellställen i fjällen än. Men Hälsingland har också haft gott om kantareller i år.

Det jag ägnar mig åt kan väl knappas kallas skörd. Röjning är närmare sanningen. Här klipper jag ned häcken vid, det före detta, trädgårdslandet. Men det hör till hösten det med.

Elin hittade små midsommarblomster som nyss slagit ut i det frostnupna gräset. De lila blommorna syns knappt bland alla röd-lila höstlöv. Lite sen är sommaren i Lappland ibland. Men midsommar i oktober är lite väl sent, va? Hör ni det, små midsommarblomster! Väx upp nån gång och lär er kalendern.

Större skördar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
äter hellre

 

Forts: Berättarkväll

Här kommer resten av inspelningen från berättarkvällen i Skogs föreningshus, inspelat med min telefon. Först lite minnen av när telefonen kom till byn – eller ”telegrafen” som man sa. Det var helt andra telefoner det.

 


Byn hade inte bara telegraf, man hade hemmagjord el också – eller ”lyse” som det hette på den tiden. Så här såg det nya kraftverket ut, efter flytten längre nedströms i bäcken. Här kommer också en liten berättelse om hur marken för den nya dammen såldes.

 

 


Fotbollslaget i Skansholm och Skog i slutet av 1960-talet. Jo, det fanns både en plan och ett lag – en gång i tiden.
Sittande: Håkan Bäckström, Lasse Bäckström, Rune Karlsson, Mårten Risberg och Roland Nilsson. Stående: Björn Åslund, Lasse Markström, Torkel, Bror Näslund och Jan Lindmark. Ingvar Åslund hörde också till laget. Men han var så sur efter förlusten på 0-1 att han inte ville vara med på bilden.

Och här är en skröna om hur målvakten Jonke fick sin krokiga näsa.

 

 

Nu: Mera farbror Nils:

Lite skolminnen från skolan i Skog. Skolan står kvar, men det var länge sedan någon lärare fanns på plats. Och det är kanske lika bra det, om man får tro vissa:

Skogsarbetarminnen av smålänningen Nilssons bravader i Arjupen:

Untitled from Stanley Almqvist on Vimeo.

Sist: En jakthistoria av Mårten Risberg.

Fler berättelser om Skog och Mark!

Stanley Almqvist
lyssnare

Loppisbiten

Kolbullarna var självklart dagens stora succé. Kockarna avlöste varandra eftersom ordinarie stekare Mårten var skadad. Men Enar och Kalle kunde också.

Vid hembygdsföreningens bord sålde Stig och jag. Köplusten var starkare än vi räknat med och dagen känns lyckad.

Halva salen med loppisbord. Kaffe och kakor fanns att köpa i baren.

Tre hinkar med smet för kolbullar gick åt. Och en hel massa varmkorv grillades dessutom.

Jag kom också över ett par kolbullar, så jag klarade livhanken.

Vi sålde lite från bakluckan på vår bil så vi gick jämnt upp med det vi köpte 🙂

 

Marknadsplats i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
loppisbiten

 

Folkvandring?

Hela veckan har vi varit för oss själva. Men i dag, fredag, kom tre par på besök.
Vi började dagen med sen lunch tillsammans med två slöjdlärare från Stockholm: Elins arbetskamrat Eva med familj.
(Hur kan alla ha så extremt trevliga barn?)

Strax efter anlände Elins föräldrar som ska plocka bär och fördriva några dagar här i lugn och ro.

Och som bonus kommer Marta och Stig-Arne Wesslegård från Sundsvall förbi, på väg till Råstrand.

Elin improviserar ihop en paj till kaffet. Den blev ganska oäcklig, enligt henne själv.

På kvällen samlas vi i Skog och Marks hembygdsförening för att ställa i ordning för lördagens loppis och kolbulledag.
Vi ses i morgon alla köpsugna och loppisfyndare.

Mer folk till Skogs och Marks loppis!

Stanley Almqvist
träffas där