Året runt på 30 dagar?

Vi bor nära fjällen. Vi har extremt klimat. Men det här är ju nästan löjligt: inleda juni månad med snötäcke.


Vitt landskap efter kvällens snöfall.

Inbillar mig att det i alla fall är pollenfritt med nollgradigt och snöfall? Även om björkarna slagit ut och häggens blomknoppar mognar. Det underlättar ju.

Elin har fyllt på fågelbordet och kollat om det är liv i holken. Och det var det.
Hararna däremot kör igång badet med hårblekning.

Den här stackars kraken betade med sina två kamrater runt huset härom natten. Han är nästan klar med sommarfrisyren. I snön kommer han att lysa som en läcker matbit för alla rovfåglar och rävar.

Den som lever får se, som bytesdjuren brukar säga.

Mer sommar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
åretruntboende även om sommaren

Karlskoga-skogare

I helgen hade byn besök av tre utflyttade skogare av Grahn-släktet. Därför hade jag glädjen att guida dem lite i byn. Tre bröder som numera bor i Karlskoga ville se sin barndoms by: Berndt, Leif och Sam Johansson. Vi stämde träff i föreningshuset. Där studerades de historiska bilderna med gamla bekanta platser och människor.

Solveig och Mårten Risberg var ute och klöv ved så vi stannade för en pratstund. Och visst var kände de varandra. Det var ju Magda Johanssons (född Grahn) söner.

Innan vi avslutade rundturen med kaffe och skorpor i kaféet ville de titta på platsen där det gamla kapellet låg. En del av husgrunden finns kvar. Berndt var nära att drunkna i bäcken som fyraåring, när han lekte vid bäckravinen utanför kapellet och föll ned.

Vi avslutade med kaffe och de berömda ostskorporna i kaféet. Ett hus som inte fanns på deras tid.
Ett intressant besök var det. Man lär sig alltid något nytt 🙂

Fler besök i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
mer värd 😉

Byalagom

I onsdags var det årsmöte för Skogs byalag. (Inte att förväxla med hembygdsföreningen.) En upplevelse av svenskt föreningsliv av det mer exotiska slaget. Elin tyckte att bitar påminde om byamötena i teveserien Vicar of Dibley.

Byalaget består i pricip av de bofasta och var fjärde invånare var närvarande. Ärendena var desamma som förra årsmötet. Den stora frågan är hur vi ska kunna hålla ingång bagarstugan.


Tretton personer i Skogs byalag. I det här klassrummet får man både ha kepsen på sig och gunga på stolen. Byaåldermannen är han längst bort i svart keps: Karl-Olof Granlund, tillika vår sydlige granne.

Många föreningar i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
föreningsmänniska

Stick-kafe

Måndag kväll var det stick-kafe i byn. Det är Carina som säljer garn och pratar stickning i Café Skogsblommorna. Fjorton personer kom och det pratades nog mer än det stickades.


Vänner och bekanta, både från Skog och andra byar pratade över sina stickningar medan en och annan kaffe med dopp slank ned.


Lådvis av olika garner till vänster och gott om te och kaffe under pergolan. Utanför bild sitter till och med ett par gubbar och pratar bort kvällen.

Fler möten i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
en av gubbarna i hörnet

Aprilväder?

Det har snöat hela dagen. Småskräpet på skaren snöar över och allt blir vitt, vitt, vitt, igen.
Känns rätt trivsamt på det stora hela – så länge vi slipper ta fram snöslungan igen.

Mer väder i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
byns munväder

Bakis

I Stockholm skulle bagarstugan sannolikt kallas för ”bakis” – i stil med dagis och Rålis. Den ytliga latiniseringen med is på slutet av ord används flitigt där nere. Men vi ska kanske skona riktiga svenska kulturyttringar (som bagarstugor) från detta.

Elin och Solveig gjorde under torsdagen sällskap med en stor deg och ett par säckar ved, just i bagarstugan. Hem på eftermiddagen kom Elin med en papperskasse överfull med bröd.


Trivsam bagarstuga, knuttimrat hantverk.

I Stockholm skulle brödet dessutom kallas för ”vedugnsbakat” och kosta tre gånger mer än vanligt. Så av ren girighet och frosseri tog jag kafferasten i bagarstugan. Varmt, nybakat tunnbröd med smör – inget pålägg. Kryddat bröd med den karaktär som varken ICA eller Konsum kan leverera.


Vedugn är vackert – och allt vanligare när maten ska vara exklusiv. Lappmarkslyx!

Så nu har vi bröd så att det räcker över påsk 🙂 Och eftersom traditionen förts vidare till vår generation hoppas vi att bagarstugan får stå kvar och kan användas även i framtiden.

Fler kulturbärare i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
proffs-smakare

Julbasarsbilder

Två av delikatesserna som bara finns att köpa i Skog. Irenes västerbottensostskorpor och Christines milda Skoghonung.

Uppslutningen var halvhyfsad. Marknaden i Saxnäs tog tydligen en del folk från oss. Men de som kom trivdes 🙂

Elin sålde sina egenhändigt stöpta ljus med inbyggd julstämning.

Solveig visade upp ett annat hantverk med tung tradition i byn; Skogvantarna efter Amanda Åslunds gamla mönster!

Kantareller, honung och loppisgrejer med Carola och Cristine bakom bordet.

Jag fick sköta byaföreningens bord. Nån ska ju göra det också. Skrämde bort lagom många köpare hoppas jag 😉

Nu är det snart dags att tända julljusen. Och nästa vecka är det marknad i Skansholm. Då går väl de sista ljusen, vantarna och honungen åt? Se oss där!

Mer marknad i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
småhandlare

Julbasar

På lördag 19 november är det julbasar och loppis i Föreningshuset i Skog! Välkomna alla gamla och nya bekanta.

Ta en liten omväg om ni åker till Saxnäs på julmarknad. Då slår ni två flugor i en smäll.

Sommarens loppis blev ju en succé, så vi väntar inget mindre på julbasaren.

Och kaféet i Skog håller också öppet.

Fler festligheter i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
träffas där

Tunnbrödskurs i bagarstugan

Tunnbröd är inte en sorts bröd. Det är oändligt många varianter och varje hushåll har sina ideal.
Nej, det slokande bröd utan kryddor och karaktär som säljs i påsar över hela landet är inte värdigt att kallas tunnbröd. Därför bakar man själv sitt tunnbröd eller köper sin favorit från ett lokalt småskaligt bageri. Mina nuvarande köpta favoriter är Svannäs och Söderströms. Men de är svåra att få tag i.

Som ni förstår är det livsviktigt. Och här är gruppen som bestämt sig för att överleva på den diet som hör landskapet till. Första kvällen ska degen göras. Två olika recept förbereds för jämförelsens skull – och för att de två kursledarna har olika ideer om vad ett gott tunnbröd är 🙂 Ugnen ska också förvärmas.

”Stöpa” är smeten till degen. Till den smältes matfett på vedeldad kamin. Sirap blandas i. Det stora vita i bakgrunden är tunnbrödsugnen.

Hinken med själva mjölblandningen. Det blir en ganska lös gröt. Resten av de olika mjölsorterna och jästen blandas in nästa dag.

När ugnen fått upp värmen skrapas kolen åt sidorna. Mitten av hällen blåses ren från aska med röret.

Degen rullas till runda bullar som får jäsa klart på bordet. Själv provar jag att rulla två bullar åt gången, som jag gjorde förr. Men vänsterhanden har glömt hur man gör, så de blir avlånga.

Kalle och Elin får sköta resten. Det är bäst att inte bevisa att det är mer jag inte kan längre.

Den tunnt utkavlade kakan läggs upp på ”fjala” (fjölen) med ”spjalka” (?). Den är lite större än pizzerians.

Sen in i ugnen någon minut. Lite kinkigt att lägga in en så tunn kaka utan att den veckar sig eller fastnar i fjala.

Elin sopar av den gräddade kakan och mjöldammet flimmrar i solljuset från fönstret.

Lite smör på bröden och en kopp kaffe sitter fint för mig som väntar vid sidan om.

Mera bak i Skog och Mark!

Stanley Almqvist
tunnbrödsätare
f.d. dito bagare