För första gången har jag åkt upp mot myrarna på ”Kristers väg”. Det är morfars gamla marker. Överallt ser jag spåren av deras arbete.
Här brukar Elin plocka bär. Hjortron, hallon och blåbär. Det är ju bara ett par kilometer hemifrån.
Nu följde jag med för att fika vid vägens ände; eller så långt Elin vågar köra med bil. Traktorvägen fortsätter en bra bit till.
Döda träd står kvar. Precis vad som behövs för att vissa arter ska överleva.
Här gick jag som barn, innan man kunde ta bilen hit. Varje år när hjortronen skulle plockas, hela familjen på rad, pappa långt före alla, sen storasyskonen, mamma och sist jag; sladdbarnet som stapplade efter med sin hink. Redan då lovade jag mig själv att aldrig plocka bär när jag blev vuxen. Och det löftet har jag hållit.
Men jag gillar ändå landskapet; stämingen på vägen, ljuset som silar genom magra granar och myrarnas färger.
Nu klara mina fötter inte längre att gå så långt. Därför är skogsvägen enda möjligheten att komma ut hit.
Fler upptäcktsfärder i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
återvändare
