Livet i Skog och Mark
Karl-Olof Granlund vid byalagets senaste årsmöte.
Skogs byaålderman Karl-Olof Granlund avled oväntat under onsdagen 18 november 2015, bara 62 år gammal. Han var den som samlat på byns historia och engagerat sig för byn, som ordförande i till exempel vägförening och byalag.
Klass 3-6/7 i Skog år 1952 eller 1953.
Översta raden: Maud Helmersson, Göran Engskär, Doglas, Bengt Åslund, Sven-Åke Bäckström, Mats Nilsson, Stig, Roland Lindgren, läraren Bengt Hedin och Gunhild Grahn.
Mittenraden: Gunvor Grahn, Laila, Eva Lövgren, Anita Bäckström, Berit, Lisa-Lotten Risslen, Lilian Grahn, Vivan Karlsson, Barbro och Ulla-Britt Abrahamsson.
Nedre raden: Johnny Wikström och Stefan Grahn.
Den här bilden kom in från Laila Ekebro. Nu har jag rättat enligt alla tips jag fått. Hoppas att det är korrekt 🙂
Stanley Almqvist
samlar minnen
Det har förstås varit surströmmingsfest i byns föreningshus i år också. Det är en av hembygdsföreningens traditioner. Drygt 30 personer kom på festen. Det var dom vanliga. Sen vi har ju ”smålänningarna” med fritidshus här och några som tidigare bott i byn tex.
Allt avlöpte som det brukar. Och nu ser man fram mot nästa klassiker: älgsoppan i jaktuppehållet.
Stanley Almqvist
äter
Fotbollslaget i Skansholm och Skog i slutet av 1960-talet. Jo, det fanns både en plan och ett lag – en gång i tiden.
Sittande: Håkan Bäckström, Lasse Bäckström, Rune Karlsson, Mårten Risberg och Roland Nilsson. Stående: Björn Åslund, Lasse Markström, Torkel, Bror Näslund och Jan Lindmark. Ingvar Åslund hörde också till laget. Men han var så sur efter förlusten på 0-1 att han inte ville vara med på bilden.
En sångbok från Skog hittades i Vindeln.
Segertoner stod det på framsidan. Innanför pärmen stod: Tillhör kapellet i Skog. OBS! Var rädd om boken.
Själv kommer jag ihåg Kebbe som en gammal man som bodde för sig själv i en liten koja i ett skogsparti i Vilhelmina, ett par kvarter från vårt hus. Min bror och jag gick ibland med mat- och fikakorgar till honom, som min mamma skickade iväg oss med. Där satt han och täljde spännande träfigurer: rävar, tjädrar, örnar och alla möjliga djur. Dem sålde han för att få lite inkomst.
Så levde hemlösa och fattiga i Vilhelmina på 60-talet.
I allmänhet slutar allmän väg där det intressanta börjar.
Här är det upp till dem som bor här om det finns någon väg alls. Den här vägen bröts för hand genom skogen. Ja, det heter att man bryter vägen när man drar fram den. Precis som man bryter mark när den röjs. Och än i dag är det vägföreningen det hänger på så det finns flera vägföreningar i byn. En för varje väg som inte är ”allmän”·
Det var fullsatt och alla extrastolar i tillgängliga hus behövdes för att rymma publiken.
Byns egen Ronny Thellbro och Max Fredriksson hade viskväll i kaféet.
Perfekt väder för en dag i bakstugan. Skog har ju en utmärkt vedugn som bara längtar efter oss.
Hyr stugan för en hundring!