Slåttermyren
På tavlans baksida har Britt Bäckström Johansson beskrivit scenen:
En ny dag har börjat. Klockan är 4 på morgonen. Tranorna väckte folket tidigare än vanligt med sina hesa rop.
Myggen har varit särskilt besvärlig den här natten. En av mannarna har redan gått ut på myren för att i forhässjan lägga ner ett stort fång foder.
Övernattnings stället har placerats vid slåttermyrens största gran där de bjuds li-tet vindskydd. Och en fin backe där det väx-er mossa, litet grönt och renlav samt några låga enbuskar. Samt nära till en kallkälla där man både kan förvara matvaror och mjölk kallt och färskt. Och även dricksvat-ten till kaffe och grötkokning.
Slåttergänget gjorde i går kväll i ordning en bädd bestående av några huggna stockar granris och torrt foder ovanpå. En syskon-bädd där alla legat den här natten. Sömnen har inte varit den bästa. Nu har myggen försvunnit ett tag, så nu kan dom sova en timme till. De som ligger kvar på bädden. Far har varit vaken länge han har kokt mor-gonkaffet och smugit sig litet åt sidan, för att ej störa de sovande.
På repet som sträckts mellan några stolpar har familjen hängt sina kängskor med hemsmöjda skoband. De fyrkantiga ” strigtrasorna” är av juteväv och när man sätter pä sig skorna lägger man i litet skohö. Det håller mjukt och torrt åt föt-terna.
Liarna med krag på, som ligger över en torkad grangren ska snart börja använ-das. Kraget samlar ihop fodret. Det bildas långa slingor som löper i bredd med 2 m mellanrum, lika långa som slåtterängen är. Det liknar ett fält som slagits med ma-skin.
5 km är närmaste väg hem till byn. På bältet som karlarna bär hänger en stor morakniv, som användes för att äta med samt skära näver, snickra och laga nöd-vändiga grejer som eventuellt kan gå sönder. Beckoljeflaskan som även sitter på bältet är ytterst nödvändig för att hålla myggen bort hela den här veckan de stannar kvar på myren. Året 1939.