Livet i Skog och Mark
Det är skönt att komma till Skog när allt fungerar.
– Inget elavbrott — som i julas.
– Vägen är plogad.
– Torr ved är inburen och röken drar ut genom skorstenen.
– Vattenledningen har inte frusit.
– Telefonerna fungerar.
– Det trådlösa nätverket fungerar som en självklarhet.
– Avloppsbrunnen är tömd.
– Inga spår av gnagare.
Vad kan man mer önska sig?
Mer drag i Skog och Mark!
Det sägs att det bara är medelålders män som uppskattar ordlekar. Och den här gillar jag verkligen.
Foto: Stanley.se
Den står utanför Risfjells sameslöjdsaffär, som de flesta vilhelminabor vet. Rätt kul på ett Göteborgskt vis.
”Folkhumorn” i Vilhelmina är lite Göteborgsk, eller hur? Det är som med områdesnamnen Manhattan och Bangla Desh; slående och ironiskt på ett lagom snällt sätt.
Men vi får hoppas att det inte går så långt att vi måste skaffa varningsskyltar som den här amerikanska.
Foto: Cheryl Empey
Men vem vet — det kanske vore en bra turistgrej?
Mer humor i Skog och Mark!
Storhelger är avkopplande, ja rent av bortkopplande ibland. Vi märkte det redan halvvägs, i Hälsingland, där bredbandet upphört att fungera.
När vi kom fram till Skog vid var det strömavbrott i byn. Vi eldade i spisen och tände ljus. Men efter en dryg timme var elen tillbaka.
Mammas telefon har varit avlagt långa tider. Så det har tutat upptaget. Vi har inte kunnat kolla med henne nu när pappa ligger inne för vård.
Garaget blockerades av en massiv isvall. Så vi fick inte ut brevlådan på två veckor. Men ett par brev kom fram ändå, till mammas och Gunnars brevlåda. Tur att posten håller reda på vem som är släkt med vem 🙂
Sista natten räckte inte heller vägen ända fram till huset, för vi vågade inte köra upp pga risk för snö. Vi hade inte tid eller råd att fastna där.
Men det är kanske det som är meningen med att koppla av: Att koppla bort sig från allt.
Mer kontakt i Skog och Mark!
Volgsjövägen i måndags. Foto: Stanley Almqvist
Nu har vi landat i Stockholm. Resvädret var uselt. Två decimeter snö på vägen och kraftigt snöfall i inlandet. Söderut längst kusten: storm.
Nattens enda plogbil mötte vi 10 mil från Sundsvall.
Efter en ovanligt tung jul- och nyårshelg säger vi tack för i år. Utan alla hjälpsamma och vänliga släktingar och vänner i Vilhelmina vore det omöjligt. Man måste hjälpa varandra för att kunna leva i glesbygd, tror jag. Och i Skog och Mark har jag bara träffat vänliga och hjälpsamma människor.
Så: Tack för året som gått. Vi dyker väl upp till påsk igen!
Mer tid i Skog och Mark!
Elin laddade fröautomaterna proppfulla innan vi åkte.
För att testa de digitala tevesändningarna köpte jag en liten propp till datorn. Vi får bra bild och flera kanaler bara med de decimeterlånga spröten som följde med grejen! Faktiskt blir bilden sämre när jag kopplar in den gamla antennen.
Men vi lever ju ganska högt här i Skog. Kanske det förklarar den goda mottagningen.
I Stockholm kände den inte av någon digital sändning, fast det lär ska finnas.
Mer digitalt till Skog och Mark!
Vi börjar väl vänja oss vid villkoren för Skog-bor. Men vi förvånas fortfarande över att de som lever på att frakta gods inte klarar av att leverera. Lastbilarna från Strömsund är alltid märkliga.
Vi har köpt grejer på Ikea och beställt frakt till Skog 27 december. Det skulle gå bra. Men idag 22 deember kl 10 ringer en lastbilschaufför och berättar att han är på väg till Skog med våra grejer.
Men det är ingen där. Huset är tomt, allting är låst. Vi försöker nå närmaste grannen och släkt i Vilhelmina. Men inget funkar.
Vi får se om de klarar av att leverera enligt beställning efter jul. Men visst är det konstigt att de säljer frakt till adresser de inte vill åka till och under dagar då de inte vill åka dit?
Men vi börjar som sagt vänja oss.
Så är livet i Skog och Mark.
Jag känner folk som bott i fattiga delar av Afrika och Sydamerika. Och det kan faktiskt vara värre.
Vem köper en bok för fyra tusen för att få se sitt eget hus på en liten bild? Någon strålande affärside kan det inte vara.
Alla vi som äger en fastighet i södra Lappland har uppvaktats av de som gör boken ”Vår hembygd…” Först ringer nån säljare. Sen ringer nån som vill kolla uppgifterna. En fotograf (?) går runt och tar bilder av varenda hus. Sen får vi korrektur på papper. Sen får vi väl nytt korrektur på de rättade texterna. Sen blir det väl säljare igen? Och så vidare… Hur mycket jobb gör de för 4000 kr?
Vad är iden undrar jag.
Om man vill ha ett register över alla hus i regionen gör man väl inte det på papper. Hur ska man hitta nåt där? Ett digitalt register vore lämpligare.
Jag frågade säljaren varför de gör en bok av registret, men han hade inte tänkt på saken. Hans frågor gjorde att jag undrade över redaktionens jobb: Har ni inte texter och bilder i en databas? frågade jag. Det ökade förvirringen ännu mer.
Hur ska man kunna använda informationen tillsammans med satellitbilderna? Det var en fullständigt främmande tanke. Ger ni GPS-koordinater till husen? Neeej?
Detta är helt enkelt ett bokverk för släktforskare som saknar datorvana.
Ett företag i Finland verkar producera boken. Och det märks på stavningen. Till och med ortsnamn är felstavade. Vad sägs om Alsta och Edsby?
En annan lustighet är att det står exakt hur många kvadratmeter uthusen har, men inte huvudbyggnaden.
Böcker av den här typen fungerar inte som statussymbol längre.
Man undrar om det är nåt terapiarbete till vår ”fattiga granne i öst” som betalas av EU-bidrag? Någon strålande affärside kan det inte vara. Ny och användbar information är det ju inte heller.
Mer användbar information om Skog och Mark!
Under höstens Vilhelmina-resa glömde jag både sladdarna till kamerorna — och kortläsaren — i Stockholm.
Men här kommer några bilder i efterskott.
Som alla vet kom det lite snö under veckan. Elin körde snöslungan, men märkte inte att en sprint gått av så att bara halva fungerade! Lite slut blev hon av allt styrande … och lite tveksamt om det är en bra ide att flytta hit 🙂 Foto: Stanley Almqvist
Tack Karl-Olov, Lars-Gunnar och Andreas i Skog för hjälpen!
Klockan var halv nio på lördag kväll. Vi satt fast på infarten till vårt hus. Efter en halvtimmes skottning och meningslöst hjulspinn hade vi grävt ned oss rejält i grus och snö.
Ett hopp tändes längre ned efter byvägen. Det var bilstrålkastare. En röd bil körde långsamt förbi oss. Bakljusen försvann bortom kurvan och allt blev nattsvart igen.
Pappa ringde runt: inga traktorer i byn var körbara. Men efter en stund kom en man gående till fots med en ficklampa och lite god vilja. Efter ett par fåfänga försök stannade en skoter. Det hjälpte inte. Men senare kom en Volvo. Och efter några ryck i dragkroken med bogserlina var vi loss.
Hela vägen runt Vilhelmina och Malgonäs hade gått bra på våra sommardäck. Men de sista hundra metrarna blev för mycket för vår lågt byggda bil.
Fler skogare och markare så fixar sig allt!
Vi fick igång snöslungan i år också. Jag pulsade ut i min Petsson-hatt och drog igång den.
Elin kör upp uppfartsvägen från byvägen. Vi väntar gäster ikväll och snön låg 3-4 decimeter tjock. Min bil är rejält översnöad.
Det är lite underbart på sitt sätt. (Nu märks det att jag bott på södra Sverige i 30 år va?)
(Så här blir det när man inte har kamerasladden med och kan visa en bild istället.)
Mer Skog och Mark åt folket!