Den här bilden av min farmor och farfar finns bland övriga släktporträtt som följt med huset. På baksidan av ramen står det: ”Ja, de var en gång i Stockholm, hösten 1942.”
Farfar var varken från Skog eller Mark. Så länge jag kan minnas bodde han och flera av sönerna i Strömnäs, på den backe vi kallade Granhöjden.
Han var mest av allt en skogsarbetare. En jägare och fiskare. Han var jaktkamrat med Olle Grönlund (”skogens biskop”), som de gamla kanske kommer ihåg? Ända tills han var över 80 år arbetade han i skogen, vilket gav upphov till en del reportage i länstidningarna. I en intervju som Västerbottens museum sparat, har jag nyligen hört hans lågmälda och lite otydliga stämma berätta om vidlyftiga projekt i skogen.
En av farfars hemligheter har vi lyckats avslöja först det senaste året: Han var same. Och farmor var same. Hon talade också samiska medan de äldre barnen var hemma och kunde höra det. Det gör förstås att även Gustaf var same. Även om han ivrigt tillbakavisade ryktet. Men fakta är fakta. Och det kan ju vara roligt att kåtan nere vid Skogbäcken byggdes av en same. Trots allt.
Några av farfars elva barn gick med i pingströrelsen och det förde mina föräldrar samman. Märta från Skog och Gustaf från Strömnäs på stormöte i Vilhelmina. I huset hittade vi en hel samling kärleksbrev som de skickade var och varannan dag mellan byar och timmerkojor.
Farmor hann jag aldrig möta innan hon dog. Farfars hushållerska var lite ”farmor” där när jag var barn.
Fler samer i Skog och Mark!
Stanley Almqvist
same, same, but different